30.1.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 30/28
Överklagande ingett den 24 november 2016 av National Iranian Tanker Company av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 14 september 2016 i mål T-207/15: National Iranian Tanker Company mot Europeiska unionens råd
(Mål C-600/16 P)
(2017/C 030/33)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: National Iranian Tanker Company (ombud: T. de la Mare, QC, M. Lester, QC, J. Pobjoy, Barristers, och R. Chandrasekera, S. Ashley, C. Murphy, Solicitors)
Övrig part i målet: Europeiska unionens råd
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
ogilla tribunalens dom av den 14 september 2016 i mål T-207/15, National Iranian Tanker Company mot rådet,
—
bifalla klagandens yrkanden i samband med förfarandet vid tribunalen, och i synnerhet
—
ogilla rådets beslut (Gusp) 2015/236 av den 12 februari 2015 (1) och rådets genomförandeförordning (EU) 2015/230 av den 12 februari 2015 (2), i den del den avser klaganden,
—
och, i andra hand, fastställa att såväl artikel 20.1 c i rådets beslut (Gusp) 2010/413 av den 26 juli 2010 (3) (i ändrad lydelse) som artikel 23.2 d i rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 (4) (i ändrad lydelse) inte kan tillämpas i den del de avser klaganden, på grund av att de är ogiltiga, och
—
förplikta rådet att bära rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande har klaganden anfört fyra grunder
1.
Första grunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att rådets beslut (Gusp) 2015/236 av den 12 februari 2015 och rådets genomförandeförordning (EU) 2015/230 av den 12 februari 2015 inte åsidosätter principen om rättskraft, rättssäkerhetsprincipen, principen om berättigade förväntningar och om lagakraftvunnen dom, eller rätten till en rättvis rättegång i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
2.
Andra grunden: Tribunalen gjorde fel när den fann att fastställandekriterierna var uppfyllda i klagandens fall.
3.
Tredje grunden: Tribunalen gjorde fel när den fann att ingreppet i klagandens grundläggande rättigheter var proportionerligt.
4.
Fjärde grunden: Tribunalen gjorde fel när den inte godtog klagandens andrahandsargument, att en vid tolkning av fastställandekriteriet gör detta oproportionerligt.
(1) Rådets beslut (Gusp) 2015/236 av den 12 februari 2015 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 39, 2015, s. 18).
(2) Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/230 av den 12 februari 2015 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 39, 2015, s. 3).
(3) Rådets beslut (Gusp) 2010/413 av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, 2010, s. 39).
(4) Rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, 2012, s. 1).