30.1.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 30/40
Överklagande ingett den 28 november 2016 av Merck KGaA av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 8 september 2016 i mål T-470/13, Merck KGaA mot Europeiska kommissionen
(Mål C-614/16 P)
(2017/C 030/44)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Merck KGaA (ombud: B. Bär-Bouyssière, Rechtsanwalt, S. Smith, Solicitor, R. Kreisberger, Barrister, D. Mackersie, Advocate)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Generics (UK) Ltd
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva punkt 1 i domslutet,
—
ogiltigförklara artiklarna 1.1 och 2.1 i beslutet och artiklarna 3 och 4 i den del de avser Merck,
—
i andra hand, upphäva eller nedsätta det bötesbelopp som Merck har ålagts,
—
upphäva punkt 2 i domslutet och förplikta kommissionen att bära sina rättegångskostnader och ersätta Mercks rättegångskostnader både avseende förfarandet i första instans och överklagandet.
Grunder och huvudargument
1.
Genom den första grunden för överklagandet har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att förlikningsavtalen avseende patenten (”förlikningsavtalen”) som ingicks mellan Generics (UK) (”GUK”) och Lundbeck utgjorde konkurrensbegränsningar genom syfte enligt artikel 101.1 FEUF:
i.
Klagandens första argument avser att tribunalen gjorde en felaktig bedömning avseende den rättsliga norm och det korrekta angreppssätt som skulle tillämpas för att avgöra huruvida förlikningsavtalen kunde anses utgöra konkurrensbegränsning genom syfte, i synnerhet med hänsyn till de rättsliga principer som fastställdes i mål C-67/13 P Cartes Bancaires.
ii.
Klagandens andra argument avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den underlät att pröva huruvida förlikningsavtalens lydelse visade på en tillräckligt allvarlig skada.
iii.
Klagandens tredje argument avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att förlikningsavtalen visade på en tillräckligt allvarlig skada på grundval av att de var jämförbara med avtal om utestängning från marknaden.
iv.
Klagandens fjärde argument avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att förlikningsavtalen visade på tillräckligt allvarlig skada på grundval av att de medförde att en tvist vars utgång var osäker kunde undvikas.
v.
Klagandens femte argument avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den ansåg att betalningen till GUK i enlighet med förlikningsavtalen utgjorde en väsentlig del av konkurrensbegränsningen genom syfte.
vi.
Klagandens sjätte argument avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den lade faktiska överväganden som var inte föll inom avtalets lydelse till grund för dess slutsats att konkurrensbegränsning genom syfte förelåg.
vii.
Klagandens sjunde argument avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att förlikningsavtalet avseende EES gick utöver räckvidden av Lundbecks patent.
2.
Genom den andra grunden för överklagandet har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att GUK och Lundbeck var potentiella konkurrenter vid tidpunkten för förlikningsavtalens ingående:
viii.
Klagandens åttonde argument avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den underlät att beakta huruvida de åtta vägar in på marknaden som kommissionen förutsatte var ekonomiskt hållbara, eller praktiskt möjliga, för GUK inom en tillräckligt begränsad tidsram.
ix.
Klagandens nionde argument avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den omkastade bevisbördan för potentiell konkurrens.
x.
Klagandens tionde argument avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att den omständigheten att parterna hade ingått förlikningsavtalen var relevant för bedömningen av huruvida potentiell konkurrens förelåg.
xi.
Klagandens elfte argument avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den underlät att fastställa att en bedömning av potentiell konkurrens inte var lämplig i sammanhanget av en bedömning av huruvida en konkurrensbegränsning ”genom syfte” förelåg.
3.
Genom den tredje grunden för överklagandet har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fastställde det bötesbelopp som kommissionen ålagt klaganden:
xii.
Klagandens tolfte argument avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att kommissionen var behörig att ålägga klaganden böter, eller, i andra hand, att ålägga ett mer än symboliskt bötesbelopp.