20.3.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 86/7
Överklagande ingett den 7 december 2017 av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 28 september 2016 i mål T-476/15, European Food SA mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
(Mål C-634/16 P)
(2017/C 086/09)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Rajh)
Övriga parter i målet: European Food SA, Société des produits Nestlé SA
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
—
upphäva den överklagade domen,
—
förplikta European Food att ersätta immaterialrättsmyndighetens rättegångskostnader.
Grunder och huvudargument
Tribunalen underlät att beakta att förordningarna nr 207/2009 (1) och nr 2868/95 (2) föreskriver två typer av tidsfrist för inlagor i förfaranden vid immaterialrättsmyndigheten, nämligen dels de som anges i själva lagstiftningen och som därför inte kan förlängas av immaterialrättsmyndigheten, dels de som ska fastställas av immaterialrättsmyndigheten i varje enskilt fall för ett korrekt genomförande av förfarandet och som kan, i förekommande fall i enlighet med de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet, förlängas på parternas begäran. Tribunalens bedömning att det inte finns någon tidsbegränsning som gäller för ogiltighetsförfaranden som grundar sig på absoluta skäl är därför felaktig.
Tribunalen missuppfattade innebörden och verkan av artikel 76.2 i förordning 207/2009. Denna artikel gäller för alla typer av förfaranden vid immaterialrättsmyndigheten och för alla tillämpliga tidsfrister, nämligen för tidsfrister som direkt anges i förordningarna nr 207/2009 och nr 2868/95 och för de tidsfrister som beslutas av EUIPO med utövandet av sin befogenhet att organisera förfarandena vid myndigheten.
Genom att koncentrera sig på tredje stycket i regel 50.1 i förordning nr 2868/95 beaktade tribunalen inte kärnan i betydelsen av i denna regel som återfinns i första stycket, nämligen att överklagandenämnden omfattas av samma förfaranderättsliga bestämmelser som den enhet som meddelade det överklagade beslutet. Det första stycket är inte begränsat till invändningsförfaranden utan gäller alla förfaranden, även ogiltighetsförfaranden.
Genom den överklagade domen åsidosatte tribunalen artikel 76.2 i förordning nr 207/2009, eftersom den underlät att tillämpa denna bestämmelse på de tidsfrister som fastställts av immaterialrättsmyndigheten och berövade överklagandenämnden dess befogenhet att i enlighet med artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 bedöma huruvida den bevisning som åberopats för första gången skulle kvalificeras som ”ny” och, om så inte var fallet, att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om huruvida denna bevisning får tillåtas.
Slutligen upphäver den överklagade domen balansen mellan parternas respektive processuella rättigheter genom att ge varje part i ogiltighetsförfaranden en ovillkorlig rätt att åberopa bevisning i varje skede av förfarandet vid immaterialrättsmyndigheten, även efter överklagande. Detta berövar svaranden ett steg i den administrativa prövningen för det fall sökanden medvetet väljer att inte åberopa någon – eller någon relevant – omständighet eller bevisning inför annulleringsenheten. Att någon part i ogiltighetsförfaranden ges en ovillkorlig rätt att åberopa bevisning i varje skede av förfarandet strider dessutom mot principerna om processekonomi och god förvaltningssed.
(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EGT L 78, s. 1).
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 1995, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy