29.2.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 78/34
Talan väckt den 18 januari 2016 – De Masi mot kommissionen
(Mål T-11/16)
(2016/C 078/47)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Fabio De Masi (Bryssel, Belgien) (ombud: Prof. A. Fischer-Lescano)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara svarandens beslut av den 9 december 2015 avseende tillgång till handlingar tillhörande Code of Conduct-gruppen,
—
svarandens beslut av den 9 november 2015 om inskränkt tillgång till handlingar tillhörande Code of Conduct-gruppen, och
—
förplikta svaranden att i enlighet med artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler ersätta rättegångskostnaderna samt rättegångskostnaderna för eventuella intervenienter.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder, av vilka två avser svarandes beslut av den 9 december 2015 och två svarandens beslut av den 9 november 2015.
—
Avseende svarandens beslut av den 9 december 2015
1.
Första grunden: Åsidosättande av artikel 8.1 i förordning nr 1049/2001 (1)
Sökanden gör gällande att svarandens beslut av den 9 december 2015 strider mot den i den ovannämnda bestämmelsen förskrivna rätten att inom rimlig tid få sin ansökan behandlad.
2.
Andra grunden: Åsidosättande av artikel 15.3 FEUF jämförd med artikel 2.1 i förordning nr 1049/2001
Sökanden gör vidare gällande att en nekad fullständig tillgång till de handlingar som svaranden upprättat avseende den av rådet inrättade Uppförandekodgruppen (företagsbeskattning), dessutom åsidosätter sökandens rätt till insyn i dessa dokument varvid denna rätt garanteras i ovannämnda bestämmelser.
—
Avseende svarandens beslut av den 9 november 2015
3.
Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 230 andra stycket FEUF jämförd med artikel 10.2 EUF-fördraget jämförd skyldigheten att lämna uppgifter
Sökanden gör härvid gällande att han i egenskap av ledamot i Europaparlamentet har en primärrättslig och subjektiv rätt att få fullständig tillgång till handlingar om detta är nödvändigt för utövandet av den parlamentariska kontrollen.
4.
Fjärde grunden: Åsidosättande av det interinstitutionella ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen
Sökanden har slutligen gjort gällande att beslutet av den 9 november 2015 strider mot ovannämnda avtal då man vid tillämpningen av detta ska beakta artikel 230 FEUF – största möjliga tillgång till handlingar.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
Full & Egal Universal Law Academy