25.4.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 145/32
Överklagande ingett den 26 februari 2016 av Nicole Clarke, Sigrid Dickmanns och Elisavet Papathanasiou av den dom som personaldomstolen meddelade den 15 december 2015 i de förenade målen F-101/14, F-102/14 och F-103/14, Clarke m.fl. mot EUIPO
(Mål T-89/16)
(2016/C 145/39)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Nicole Clarke (Alicante, Spanien), Sigrid Dickmanns (Gran Alacant, Spanien) och Elisavet Papathanasiou (Alicante) (ombud: advokaten H. Tettenborn)
Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Yrkanden
Klagandena yrkar att tribunalen ska
—
upphäva den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 15 december 2015 i de förenade målen F-101/14, F-102/14 och F-103/14,
—
bifalla klagandenas yrkanden i nämnda mål och
—
förplikta immaterialrättsmyndigheten att ersätta rättegångskostnaderna i samtliga förfaranden, det vill säga både i förfarandet vid Europeiska unionens personaldomstol och i målet om överklagande vid Europeiska unionens tribunal.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klagandena fyra grunder.
1.
Första grunden: Felaktig tillämpning av uppsägningsklausulen i klagandenas avtal om anställning som tillfälligt anställda och av de ”återintegreringsprotokoll” som avtalats mellan immaterialrättsmyndigheten och klagandena, med hänsyn till att förevarande uttagningsprov inte är ”nästa” uttagningsprov, i den mening som avses i uppsägningsklausulen.
2.
Andra grunden: Felaktig tillämpning av uppsägningsklausulen i klagandenas avtal om anställning som tillfälligt anställda genom att förevarande uttagningsprov inte rör specialistområdet ”industriell äganderätt” som avses i denna uppsägningsklausul och därför inte på ett giltigt sätt kan göra den aktuella klausulen tillämplig.
I de första två grunderna hävdar klagandena att Europeiska unionens personaldomstol (nedan kallad personaldomstolen) i den överklagade domen har åsidosatt ordalydelsen, innebörden och syftet med uppsägningsklausulen, dess tidshorisont och dess tillämplighet i tiden.
3.
Tredje grunden: Felaktig tillämpning av artikel 8.1 i Anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade Anställningsvillkoren).
Klagandena har i detta sammanhang gjort gällande att personaldomstolen i den överklagade domen inte beaktat den omständigheten att de ”återintegreringsprotokoll” avtalats mellan immaterialrättsmyndigheten och klagandena, såsom avtalsbestämmelse, åtminstone utgjorde en andra förnyelse av deras avtal om anställning som tillfälligt anställd, vilket i enlighet med bestämmelserna i artikel 8 första stycket i Anställningsvillkoren innebar att de skulle betraktas som tillfälligt anställda med tillsvidareanställning.
4.
Fjärde grunden: Åsidosättande av omsorgsplikten och principen om skydd för berättigade förväntningar.
Klagandena påstår att personaldomstolen felaktigt har utgått från dagen för återinträde och inte dagen för undertecknandet av uppsägningsklausulen för att bedöma huruvida immaterialrättsmyndigheten har uppfyllt sin omsorgsplikt eller åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar, eftersom den väntat nio år med att organisera det uttagningsprov som skulle avgöra klagandenas yrkesmässiga framtid.
Full & Egal Universal Law Academy