30.5.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 191/42
Talan väckt den 8 april 2016 – Italien mot kommissionen
(Mål T-147/16)
(2016/C 191/55)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Republiken Italien (ombud: S. Fiorentino, avvocato dello Stato, samt G. Palmieri)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara kommissionens beslut K(2016) 366 slutlig av den 28 januari 2016, delgivet den 29 januari 2016, varigenom kommissionen för verkställighet av domstolens dom av den 17 november 2011 i mål C-496/09 ålade Republiken Italien att betala 5 382 000 euro respektive 2 106 000 euro som påföljd för dröjsmål avseende tredje respektive fjärde halvåret efter det att domen meddelades, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund, avseende åsidosättande av artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999, felaktig tillämpning av artikel 11 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 samt åsidosättande av proportionalitetsprincipen.
—
Sökanden gör gällande att det angripna beslutet innebär att ränta på ränta måste tas ut i enlighet med artikel 11 i förordning nr 794/2004 på de belopp som återkrävs av företag som oriktigt utbetalt statligt stöd. Den italienska regeringen kritiserar detta på den grunden att denna metod att beräkna böterna, även sett mot bakgrund av domstolens praxis, inte är tillämplig på beslut om återkrav som fattades innan förordning nr 794/2004 trädde i kraft och än mindre på beslut som föregår offentliggörandet av meddelandet av år 2003 från kommissionen om de räntesatser som är tillämpliga vid återbetalning av stöd som olagligt beviljats. Det finns inte fog för att påstå, som kommissionen gjort i det angripna beslutet, att det finns en överenskommelse av motsatt innebörd mellan kommissionen och de italienska myndigheterna.
Full & Egal Universal Law Academy