27.6.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 232/27
Talan väckt den 2 maj 2016 – Soudal mot kommissionen
(Mål T-201/16)
(2016/C 232/36)
Rättegångsspråk: nederländska
Parter
Sökande: Soudal NV (Turnhout, Belgien) (ombud: advokaterna H. Viaene, B. Hoorelbeke, D. Gillet och F. Verhaegen)
Svarande: Euroepiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ta upp talan om ogiltigförklaring till prövning,
—
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut van 11 januari 2016 om den statliga stödordning om befrielse för överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (ex 2015/NN) som Belgien har genomfört, vilket delgavs sökanden av den belgiska staten den 23 februari 2016,
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för talan har sökanden anfört följande:
1.
Första grunden: åsidosättande av artikel 1 d i förordning 2015/1589 (1), av artikel 107.1 FEUF och artikel 296 FEUF, genom att kommissionen felaktigt har kvalificerat den omstridda åtgärden som stödordning.
—
Kommissionen har åsidosatt artikel 1 d i förordning 2015/1589 och artikel 296 FEUF, genom att felaktigt ha kvalificerat den omstridda åtgärden som stödordning. Stödet kan inte beviljas uteslutande på grundval av artikel 185.2 b i 1992 års lag om inkomstskatt, utan det kräver andra genomförandeåtgärder som tillämpar denna bestämmelse.
—
Kommissionen åsidosätter artikel 296 FEUF eftersom kommissionens motivering är motstridig. Motstridigheten består i att kommissionen inte förklarar varför den vid prövningen av kriteriet selektivitet bedömer att de föregående besluten inte direkt följer av artikel 185.2 b i 1992 års lag om inkomstskatt, varvid den vid prövningen av huruvida det föreligger en stödordning utgår från att den ovannämnda bestämmelsen inte kräver några ytterligare genomförandeåtgärder.
2.
Andra grunden: åsidosättande av artikel 107.1 FEUF och av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF, då kommissionen inte har gjort en korrekt bedömning av huruvida det föreligger en fördel och inte har tillämpat principen om en privat investerare.
—
Kommissionen har inte undersökt huruvida den omstridda stödåtgärden verkligen ledde till att de gynnade företagen tillerkändes en fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, detta trots det faktum att detta villkor är avgörande för om det ska anses föreligga statligt stöd, och att kommissionen således är skyldig att undersöka detta innan den kan slå fast att det föreligger ett statligt stöd, vid äventyr att dess motiveringsskyldighet enligt artikel 296 FEUF annars kan ha åsidosatts.
—
Den belgiska staten har, när sökanden tillerkändes denna omstridda ruling agerat som en vanlig marknadsaktör inom en marknadsekonomi. Den belgiska staten har därvid investerat en summa pengar i sökanden, i form av beviljandet av en skattereduktion. På grund av detta kunde den, baserat på villkor som sökanden hade underkastats, förvänta sig att den skulle kunna erhålla ett intressant resultat från ekonomisk synpunkt. Med hänsyn till att teorin om en privat investerare inte utgör något undantag som kommissionen uteslutande måste tillämpa på begäran av den berörda medlemsstaten har kommissionen åsidosatt artikel 107.1 FEUF liksom även motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF, genom att inte pröva huruvida kriteriet om en privat investerare är uppfyllt.
3.
Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF och av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF, då kommissionen inte har gjort en korrekt bedömning av den omstridda åtgärdens selektiva karaktär.
—
Artikel 185.2 b i 1992 års lag om inkomstskatt, och det därav följande systemet med befrielse för överskjutande vinst ger möjligheter för samtliga företag som, faktiskt och rättsligt, befinner sig in en liknande situation och som utför ekonomiska transaktioner som är föremål för den omstridda åtgärden. Åtgärden är således inte begränsad till vissa företag som kan definieras på grund av särskilda egenskaper, och den är således inte selektiv i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.
—
Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att slå fast att befrielsen för överskjutande vinst inte ingår som en del av referensregleringen. Befrielsen för överskjutande vinst, som är baserad på synergier och stordriftsfördelar med tillämpning av principen om arm’s length ingår som en del av de åtgärder som bestämmer den totala beskattningsbara vinsten, och den kan således inte betraktas som en avvikelse från referensregleringen som leder till selektivitet.
—
Kommissionen lyckas inte styrka att armlängdsprincipen tillämpades felaktigt av Belgische Rulingcommissie vid tillämpningen av artikel 185.2 b i 1992 års lag om inkomstskatt. Kommissionens resonemang är inte konsekvent och innehåller flera uppgifter som strider mot varandra eller inte uppfyller kravet på konsekvens.
4.
Fjärde grunden: Kravet på återbetalning strider mot rättssäkerhetsprincipen.
(1) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Text av betydelse för EES) (EUT 2015, L 248, s. 9).