25.7.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 270/48
Talan väckt den 14 maj 2016 – Klyuyev mot rådet
(Mål T-240/16)
(2016/C 270/56)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Andriy Klyuyev (Donetsk, Ukraina) (ombud: B. Kennelly och J. Pobjoy, barristers, samt R. Gherson och T. Garner, solicitors)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2016/318 av den 4 mars 2016 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina samt rådets genomförandeförordning (EU) 2016/311 av den 4 mars 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina, i den mån de berör sökanden,
—
i andra hand, slå fast att (1) artikel 1.1 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) och (2) artikel 3.1 i rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) inte är tillämpliga i den mån som de berör sökanden på grund av rättsstridighet, och
—
förplikta rådet att ersätta sökandens rättegångskostnader.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
1.
Första grunden, till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring: Rådet har underlåtit att ange en korrekt rättslig grund för de angripna åtgärderna.
—
Sökanden har anfört att artikel 29 FEU inte är en korrekt rättslig grund för rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014, eftersom den kritik som har riktats mot sökanden inte avsåg att han som enskild skulle ha undergrävt demokratin i Ukraina eller berövat det ukrainska folket en hållbar utveckling av landet (i den mening som avses i artikel 23 FEU och de allmänna bestämmelserna i artikel 21.2 FEU). Rådet kunde inte anta rådets förordning (EU) nr 208/2014 med stöd av artikel 215.2 FEUF, eftersom den tredje ändringen av beslutet, enligt sökanden, var ogiltig.
2.
Andra grunden, till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring: Rådet har genom sitt antagande att det juridiska förfarandet i Ukraina var förenligt med grundläggande mänskliga rättigheter åsidosatt sökandens rättigheter enligt artikel 6 FEU jämförd med artiklarna 2 och 3 FEU, och artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
3.
Tredje grunden, till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring: Rådet gjorde uppenbart oriktiga bedömningar när den ansåg att kraven för upptagande av sökanden i artikel 1.1 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) och artikel 3.1 i rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) var uppfyllda.
4.
Fjärde grunden, till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring: Rådet har åsidosatt sökandens rätt till försvar, rätt till god förvaltning och ett effektivt domstolsskydd. Enligt sökanden har rådet särskilt underlåtit att noggrant och objektivt undersöka huruvida de skäl som påstås motivera förnyat uppförande var välgrundade mot bakgrund av sökandens anmärkningar före det förnyade uppförandet.
5.
Femte grunden, till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring: Rådet har utan motivering och på ett oproportionerligt sätt åsidosatt sökandens grundläggande rättigheter, däribland hans rätt till skydd för egendom och rykte. Enligt sökanden är följderna av de angripna åtgärderna för vidsträckta, både vad gäller hans egendom och hans globala rykte. Rådet har inte visat att frysningen av sökandens finansiella tillgångar och ekonomiska resurser står i relation till, eller är motiverad av, något berättigat mål, än mindre att det är proportionerligt i förhållande till ett sådant mål.
6.
Sjätte grunden, till stöd för yrkandet om rättsstridighet: Om, i motsatts till den tredje grunden, artikel 1.1 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) och artikel 3.1 i rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) ska tolkas så, att de omfattar (a) varje utredning av en ukrainsk myndighet oavsett om det finns något rättsligt avgörande eller förfarande som stödjer, kontrollerar eller övervakar den, och/eller (b) varje ”missbruk av tjänsteställning som en offentlig tjänsteman gör sig skyldig till för att uppnå oskäliga fördelar” oavsett om det finns ett påstående om förskingring av offentliga medel, skulle uppförandekriteriet, med beaktande av den godtyckliga räckvidden och omfattningen av en sådan vidsträckt tolkning, sakna rättslig grund, och/eller vara oproportionerligt i förhållande till ändamålen för artikel 1.1 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 och artikel 3.1 i rådets förordning(EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014. Bestämmelserna skulle på grund av detta vara rättsstridiga.