4.7.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 243/49
Talan väckt den 13 maj 2016 – Yanukovych mot rådet
(Mål T-244/16)
(2016/C 243/55)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Viktor Fedorovych Yanukovych (Kiev, Ukraina) (ombud: T. Beazley, QC)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2016/318 av den 4 mars 2016 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 60, 2016, s. 76) i den del det rör sökanden,
—
ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2016/311 av den 4 mars 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 60, 2016, s. 1), på grund av att den underlåter att upphäva förordning nr 208/2014, i den del den rör sökanden, och
—
förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.
1.
Första grunden: Europeiska unionens råd (nedan kallat rådet) saknade korrekt rättslig grund för antagandet av de omtvistade åtgärderna. För det första var villkoren för tillämpning av artikel 29 FEUF inte uppfyllda vad gäller de omtvistade åtgärderna, av bland annat följande skäl: (i) De skäl som rådet uttryckligen uppgav (stärkande av rättsstaten och respekten för mänskliga rättigheter i Ukraina) är endast vaga påståenden som inte med framgång kan åberopas som giltiga grunder för dessa åtgärder. (ii) Den grund som rådet åberopar uppfyller inte kraven med avseende på rättslig kontroll som uppställs under dessa förhållanden. (iii) Antagandet av restriktiva åtgärder gentemot sökanden stödjer och legitimerar i praktiken den nya ukrainska regimens agerande, vilken själv underminerar ett korrekt förfarande och rättsstaten och som åsidosätter, och ämnar att systematiskt åsidosätta, mänskliga rättigheter. För det andra var villkoren för tillämpning av artikel 215 FEUF inte uppfyllda, eftersom det inte förelåg något giltigt beslut enligt kapitel 2 i avdelning V FEU. För det tredje fanns det inte något samband som var tillräckligt för att artikel 215 FEUF skulle tillämpas gentemot sökanden.
2.
Andra grunden: Rådet missbrukade sina befogenheter. Rådets egentliga syfte med de omtvistade åtgärderna var väsentligen att försöka ställa in sig hos den nuvarande regimen i Ukraina (så att Ukraina närmar sig EU), och inte de syften/skäl som angavs i inledningen av de omtvistade åtgärderna.
3.
Tredje grunden: Rådet underlät att ange skäl. ”Skälen” som anges i de omtvistade åtgärderna för att inkludera sökanden är (utöver att vara felaktiga) klichéartade, olämpliga och olämpligt preciserade.
4.
Fjärde grunden: Sökanden uppfyller inte det angivna kriteriet för att en person ska upptas i förteckningen vid relevant tidpunkt.
5.
Femte grunden: Rådet gjorde en uppenbart felaktig bedömning när det inkluderade sökanden i de omtvistade åtgärderna. Genom att åter peka ut sökanden, trots den uppenbara avsaknaden av samband mellan ”skälen” och det relevanta kriteriet för utpekande, gjorde rådet ett uppenbart fel.
6.
Sjätte grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvar och/eller rätt till ett effektivt rättsskydd. Rådet har bland annat underlåtit att på ett lämpligt sätt höra sökanden innan denne åter pekas ut. Sökanden har inte heller getts en korrekt eller rättvis möjlighet att vare sig korrigera felaktigheter eller framlägga uppgifter rörande sina personliga omständigheter.
7.
Sjunde grunden: Sökandens rätt till egendom enligt artikel 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har åsidosatts, bland annat eftersom de restriktiva åtgärderna utgör en omotiverad och oproportionerlig inskränkning av dessa rättigheter, av bland annat följande skäl: (i) Det finns inget som tyder på att några tillgångar som sökanden påståtts ha förskingrat anses ha förts ut ur Ukraina. (ii) Det är varken nödvändigt eller lämpligt att frysa sökandens samtliga tillgångar, eftersom ukrainska myndigheter nu har uppskattat omfattningen av de förluster som varit föremål för prövning i brottmål mot sökanden.