22.8.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 305/38
Talan väckt den 24 maj 2016 – Sverige mot kommissionen
(Mål T-260/16)
(2016/C 305/53)
Rättegångsspråk: svenska
Parter
Sökande: Konungariket Sverige (ombud: A. Falk, N. Otte Widgren, C. Meyer-Seitz, U. Persson och L. Swedenborg)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
i första hand, ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/417 av den 17 mars 2016 (det omtvistade beslutet) i den utsträckning det innebär att finansiella korrigeringar ska göras med en schablon om 2 procent motsvarande 8 811 286,44 euro avseende frikopplat direkstöd som betalats ut till Sverige för ansökningsåret 2013 enligt rådets förordning (EG) nr 73/2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003, och
—
i andra hand, upphäva och ändra det omtvistade beslutet på så sätt att ovan angivet undantaget belopp sätts ned till 1 022 259,46 euro;
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden gör gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 52 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 och artikel 11.1 i Kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU, genom att i det meddelande som ska delges medlemsstaten enligt nämnda bestämmelser varken precisera den påstådda brist som ligger sökanden till last i nu aktuellt avseende eller ange vilka korrigerande åtgärder som ska vidtas för att säkerställa att de aktuella unionsreglerna följs i framtiden. Meddelandet kan därför inte åberopas till stöd för att ålägga Sverige den omtvistade finansiella schablonkorrigeringen.
Sökanden gör gällande att kommissionen har grundat det omtvistade beslutet på felaktiga slutsatser om skillnader i antal funna fel vid användningen av fjärranalyskontroll jämfört med antal funna fel vid användning av kontrollmetoden klassisk fältkontroll. Enligt sökanden har kommissionen varken förmått visa vad de påstådda bristerna består av eller hur dessa skulle ha lett till en risk för förlust för EGFJ. Sökanden anför att Sverige genomfört de urval för kontroller och i allt väsentligt den riskanalys som föreskrivs i artikel 31 i Kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn och följaktligen har Sverige inte utsatt EGFJ för de risker som kommissionen påstår. Kommissionens beslut om schablonkorrigering om 2 procent strider därmed enligt sökanden mot artikel 31 i Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och artikel 52 i förordning 1306/2013.
För det fall tribunalen skulle komma till slutsatsen att riskanalysen inte har varit effektiv i enlighet med artikel 31.2 i förordning 1122/2009 gör sökanden i andra hand gällande att det inte har förelegat skäl för kommissionen att tillämpa en schablonkorrigering om 2 procent. Varken storleken på den påstådda överträdelsen, med hänsyn till dess art och omfattning, eller den ekonomiska förlust som överträdelsen skulle ha kunnat orsaka unionen kan motivera det belopp om 8 811 286,44 euro som undantagits från unionsfinansiering genom det omtvistade beslutet. Sökanden yrkar att det är möjligt med rimliga ansträngningar att fastställa det belopp som motsvarar den risk som överträdelsen skulle ha kunnat orsaka. Att använda den aktuella schablonkorrigeringen strider därmed mot artikel 52.2 i förordning 1306/2013 liksom kommissionens riktlinjer för utvärdering av budgetkonsekvenserna i samband med granskningen av och beslutet att godkänna räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ, dok. VI/5330/97, samt proportionalitetsprincipen. Enligt sökanden ska det genom schablonkorrigering fastställda beloppet således sättas ned.
Full & Egal Universal Law Academy