8.8.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 287/25
Talan väckt den 27 maj 2016 – Tarmac Trading mot kommissionen
(Mål T-267/16)
(2016/C 287/31)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Tarmac Trading Ltd. (Birmingham, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna D. Anderson, P. Halford och K. Beal)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2016/288 av den 27 mars 2015 i ärende SA.34775 (13/C) (tidigare 12/NN) – Skatt på ballast – och särskilt skälen 625, 626, 629 och 630 samt artiklarna 5 och 7 i det omtvistade beslutet, i den del:
—
det omtvistade beslutet definierar, som enda mottagare av det olagliga stödet, de företag som mellan den 1 april 2002 och datumet för detta beslut producerade lerskiffer och produkter som huvudsakligen består av lerskiffer (”lerskifferproducenter”), och
—
det omtvistade beslutet anger det stödbelopp som ska återkrävas enbart från lerskifferproducenterna och kräver återbetalning från dem av hela skatten på ballast som omfattades av de olagliga skattebefrielserna, samt i det att det inte kräver att den brittiska regeringen ska minska beloppet som ska återkrävas i den mån som lerskifferproducenterna överfört förmånen av skattebefrielserna på sina kunder, samt
—
förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader i förevarande mål.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.
1.
Första grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och/eller en uppenbart oriktig bedömning vid identifieringen av stödmottagarna och beräkningen av det stödbelopp som inte har återkrävts.
Sökanden menar att kommissionen har gjort en felaktig rättstillämpning och/eller en uppenbart oriktig bedömning när den i det omtvistade beslutet identifierade lerskifferproducenterna som de enda mottagarna av det olagliga stödet och inte angav någon skyldighet för Förenade kungariket att minska beloppet som ska återkrävas från dessa producenter i den mån som producenterna överfört förmånen av skattebefrielsen på lerskiffer på sina kunder.
—
Sökanden gör gällande att det i tribunalens dom i mål T-308/00 RENV, Salzgitter mot kommissionen (ECLI:EU:T:2013:30) har fastslagits att återkrav endast ska avse den finansiella fördel som stödmottagaren verkligen har haft och återkravet ska vara proportionellt mot denna. Sökanden anför vidare att det i domarna i målen T-473/12, Aer Lingus mot kommissionen (ECLI:EU:T:2015:78), och T-500/12, Ryanair mot kommissionen (ECLI:EU:T:2015:73), fastslås att i det fall stödet består av en minskning av en indirekt skatt som tas ut på konsumtion av en särskild vara eller tjänst, vilken avses överföras från företaget till konsumenten, och där den ekonomiska fördel som följer av att den lägre skattesatsen tillämpas också hade kunnat överföras på passagerarna, är det stödbelopp som ska återkrävas från företaget endast den fördel som faktiskt erhållits och bibehållits av företaget.
—
Sökanden anför vidare att skatten på ballast är en indirekt skatt som tas ut på konsumtionen av denna. Den brittiska regeringens syfte med denna skatt är att företag som i kommersiellt syfte utvinner och exploaterar ballast ska överföra denna skatt på sina kunder. Sökanden hävdar att den ekonomiska fördel som följde kunde överföras – vilket också faktiskt gjordes – av lerskifferproducenterna (däribland sökanden) genom lägre försäljningspriser.
—
Vidare anför sökanden på samma grunder, att återbetalning av skatten på ballast inte kan återställa situationen som rådde tidigare och att sådan återbetalning skulle medföra ytterligare snedvridningar av konkurrensen, eftersom den skulle kunna innebära att återkravet hos lerskifferproducenterna (däribland sökanden) överstiger den fördel som de faktiskt erhållit.
—
Sökanden gör således gällande att i enlighet med domarna i målen T-473/12, Aer Lingus mot kommissionen (ECLI:EU:T:2015:78), och T-500/12, Ryanair mot kommissionen (ECLI:EU:T:2015:73), är det stöd som ska återkrävas från lerskifferproducenterna endast den fördel som faktiskt erhållits och bibehållits av dessa företag.
—
Sökanden gör slutligen gällande att kommissionen – genom att av lerskifferproducenterna återkräva hela den skatt på ballast som de var undantagna från enligt skattebefrielsen på lerskiffer, utan någon minskning med beaktande av att lerskifferproducenterna överfört denna förmån på sina kunder – gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att felaktigt tillämpa artikel 108 i EUF-fördraget och/eller artikel 14 i rådets förordning (EG) 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1), och/eller en uppenbart oriktig bedömning.
2.
Andra grunden: Överträdelse av den unionsrättsliga proportionalitetsprincipen.
Sökanden gör gällande att ett återkrav på denne avseende hela beloppet av den obetalda skatten på ballast, motsvarande den mängd som exploaterats, skulle vara oproportionerligt i förhållande till varje ekonomisk fördel som sökanden har haft av stödet och därmed i strid mot artikel 14.1 i rådets förordning (EG) 659/1999. Sökanden överförde hela förmånen av befrielsen från skatten på ballast på sina kunder och det skulle vara praktiskt omöjligt för sökanden att återkräva denna retroaktivt från sina kunder.