16.8.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 296/34
Talan väckt den 28 juni 2016 – Esko-Graphics mot kommissionen
(Mål T-335/16)
(2016/C 296/44)
Rättegångsspråk: nederrländska
Parter
Sökande: Esko-Graphics BVBA (Gent, Belgien) (ombud: advokaterna H. Viaene, B. Hoorelbeke, D. Gillet en F. Verhaegen,)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
fastställa att talan om ogiltigförklaring kan upptas till sakprövning,
—
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 januari 2016 om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (ex 2015/NN) som Konungariket Belgien har genomfört, såsom detta beslut publicerats på Europeiska kommissionens webbplats den 4 maj 2016, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
1.
Första grunden: Åsidosättande av artikel 1 d i förordning 2015/1589 (1), artikel 107.1 FEUF och artikel 296 FEUF då kommissionen felaktigt klassificerat den omtvistade åtgärden som stöd.
—
Kommissionen har åsidosatt artikel 1 d i förordning 2015/1589 och artikel 107.1 FEUF på grund av att den felaktigt klassificerat den omtvistade åtgärden som stöd. Det omtvistade stödet kan inte beviljas enbart med stöd av artikel 185.2 b i 1992 års lag om inkomstskatt (Wetboek van de inkomstenbelastingen van 1992) (nedan kallad WIB 1992) utan kräver att ytterligare genomförandeåtgärder vidtas för att bestämmelsen ska vara tillämplig.
—
Andra grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 296 FEUF på grund av att dess motivering är motsägelsefull. Motsägelsen ligger i att kommissionen inte, då den gör sin bedömning av selektivitetskriteriet, förklarar varför de tidigare besluten inte är en direkt följd av artikel 185.2 b WIB 1992. Kommissionen gör härvid antagandet vid bedömningen av huruvida det föreligger stöd att den aktuella bestämmelsen inte kräver några ytterligare genomförandeåtgärder.
2.
Andra grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF och av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF då kommissionen inte gjort en korrekt bedömning av huruvida det förelåg en fördel.
—
Kommissionen har inte undersökt om den omtvistade åtgärden i praktiken ledde till att en fördel beviljades de mottagande företagen i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Detta trots att villkoret är ett krav för att statligt stöd ska föreligga och att kommissionen således är skyldig att pröva det innan den beslutar om statligt stöd föreligger eller inte, vid äventyr att kommissionen annars åsidosätter sin motiveringsplikt enligt artikel 296 FEUF.
3.
Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF och av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF då kommissionen inte gjort en korrekt bedömning av huruvida den omtvistade åtgärden hade selektiv karaktär.
—
Artikel 185.2 b WIB 1992 och det följandet systemet för skattelättnader vid överskjutande vinst gäller för alla företag som befinner sig i en liknande faktisk och rättslig situation och som genomför sådana ekonomiska transaktioner som åtgärden omfattar. Den omtvistade åtgärden är därför inte begränsad till att gälla vissa företag som kan avgränsas med stöd av specifika kriterier och är därför inte selektiv enligt artikel 107.1 FEUF.
—
Alternativt har kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning när den kom fram till att skattelättnader vid överskjutande vinst inte var en del av referenssystemet. Systemet med skattelättnader vid överskjutande vinst på grundval av synergier och skalfördelar vid tillämpning av principen om en armlängds avstånd utgör en fullständig del av de bestämmelser som fastställer den totala beskattningsbara vinsten och kan därför inte betraktas som ett undantag från referenssystemet som innebär selektivitet.
—
Som ett ytterligare argument anför sökanden att kommissionen inte lyckats styrka att Belgische Rulingscommissie (belgiska skattemyndigheten) tillämpat principen om en armlängds avstånd felaktigt i samband med tillämpningen av artikel 185.2 b WIB 92. Kommissionens resonemang är inte logiskt och beaktar viktiga faktorer som emellertid är motsägelsefulla eller som saknar den erfordrade logiken.
4.
Fjärde grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen genom att föreskriva en återkravsskyldighet
—
Mot bakgrund av kommissionens fasta beslutspraxis att inte ifrågasätta tillämpningen av den internationellt erkända principen om en armlängds avstånd skulle det strida mot rättssäkerhetsprincipen att tillämpa ett beslut att återkräva det aktuella stödet i förevarande mål. Med stöd av föreliggande beslutspraxis och rättspraxis kan artikel 185.2 b WIB inte anses strida mot artikel 107 FEUF.
(1) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).
Full & Egal Universal Law Academy