29.8.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 314/27
Talan väckt den 26 juni 2016 – Ville de Paris mot kommissionen
(Mål T-339/16)
(2016/C 314/38)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Ville de Paris (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten J. Assous)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara kommissionens förordning (EU) nr 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6),
—
förplikta Europeiska kommissionen att betala en euro i symbolisk ersättning för den skada som åsamkats Ville de Paris med anledning av antagandet av en sådan förordning,
—
förplikta Europeiska kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.
1.
Första grunden: Kommissionens förordning (EU) nr 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 109, 2016, s. 1) (nedan kallad den angripna förordningen) är ogiltig på grund av bristande behörighet, med anledning av Europeiska kommissionens oriktiga användning av det föreskrivande förfarandet med kontroll. Kommissionen saknar materiell behörighet och har åsidosatt väsentliga formföreskrifter vid antagandet av den angripna förordningen.
2.
Andra grunden: Den angripna förordningen är ogiltig på grund av åsidosättande av primärrättsliga regler, sekundärrättsliga bestämmelser på miljöområdet och sekundärrättslig unionslagstiftning, med anledning av underlåtenhet att iaktta de allmänna principerna inom den unionsrättsliga miljölagstiftningen, samt principerna om rättssäkerhet och berättigade förväntningar.
När det gäller frågan om ersättning gör sökanden gällande att villkoren för att utlösa unionens utomobligatoriska ansvar är uppfyllda eftersom den angripna förordningen, för det första, innehåller såväl formella som materiella oriktigheter och, för det andra, har åsamkat sökanden en faktisk och säker skada. För det tredje kan det inte bestridas att det föreligger ett direkt orsakssamband mellan kommissionens handlande och den påstådda skadan.