12.11.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 408/10
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 19 september 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Galicia – Spanien) – Isabel González Castro mot Mutua Umivale, Prosegur España SL, Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)
(Mål C-41/17) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 92/85/EEG - Artiklarna 4, 5 och 7 - Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet - Ammande arbetstagare - Nattarbete - Skiftarbete som delvis innefattar nattskift - Bedömning av de risker arbetet innebär - Förebyggande åtgärder - Bestridande av den berörda arbetstagaren - Direktiv 2006/54/EG - Artikel 19 - Likabehandling - Könsdiskriminering - Bevisbörda))
(2018/C 408/11)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Tribunal Superior de Justicia de Galicia
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Isabel González Castro
Motpart: Mutua Umivale, Prosegur España SL, Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)
Domslut
1)
Artikel 7 i rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar, ska tolkas på så sätt att den är tillämplig i en situation som den som är aktuell i det nationella målet, där den berörda arbetstagaren utför skiftarbete som innebär att hon endast delvis arbetar nattskift.
2)
Artikel 19.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) ska tolkas på så sätt att den är tillämplig i en situation som den som är aktuell i det nationella målet, där en kvinnlig arbetstagare vars ansökan om läkarintyg för att styrka att hennes arbetsplats medför risker för amningen har avslagits, och därmed även hennes ansökan om den ekonomiska förmån som ska utgå för risker för amningen, bestrider – vid en nationell domstol eller någon annan behörig myndighet i den berörda medlemsstaten – bedömningen av riskerna med hennes arbete. Detta gäller under förutsättning att arbetstagaren lägger fram bevis för att riskbedömningen inte har omfattat en särskild prövning med beaktande av hennes individuella situation och således ger anledning att anta att det förekommit direkt könsdiskriminering i den mening som avses i direktiv 2006/54, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
Det ankommer därefter på svaranden att bevisa att riskbedömningen faktiskt har omfattat en sådan särskild prövning och att principen om icke-diskriminering således inte har åsidosatts.
(1) EUT C 121, 18.04.2017.
Full & Egal Universal Law Academy