17.9.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 328/12
Domstolens dom (första avdelningen) av den 25 juli 2018 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État – Frankrike) – Messer France SAS, tidigare Praxair mot Premier ministre, Commission de régulation de l’énergie, Ministre de l'Économie et des Finances, Ministre de l’Environnement, de l’Énergie et de la Mer
(Mål C-103/17) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Harmonisering av skattelagstiftning - Direktiv 92/12/EEG - Artikel 3.2 - Direktiv 2003/96/EG - Artiklarna 3 och 18 - Beskattning av energiprodukter och elektricitet - Punktskatter - Förekomsten av andra indirekta skatter - Villkor - Nationell lagstiftning rörande en avgift för allmännyttiga eltjänster - Begreppet särskilda ändamål - Iakttagande av minimiskattesatser))
(2018/C 328/13)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Conseil d’État
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Messer France SAS, tidigare Praxair
Motparter: Premier ministre, Commission de régulation de l’énergie, Ministre de l'Économie et des Finances, Ministre de l’Environnement, de l’Énergie et de la Mer
Domslut
1)
Artikel 18.10 andra stycket i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet ska tolkas så, att till och med den 1 januari 2009 utgjorde skyldigheten att iaktta de minimiskattesatser i enlighet med detta direktiv – av samtliga regler för elbeskattning i unionslagstiftningen – den enda skyldigheten som åvilade Republiken Frankrike.
2)
Artikel 3.2 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor ska tolkas så, att genomförandet av en harmoniserad punktskatt inte utgör något villkor för införandet av en annan indirekt skatt på elektricitet, och med hänsyn till att en sådan skatt som den som är i fråga i det nationella målet inte utgör någon sådan punktskatt ska dess förenlighet med direktiven 92/12 och 2003/96 bedömas mot bakgrund av de kriterier som uppställs i artikel 3.2 i direktiv 92/12 för att tillåta andra indirekta skatter för särskilda ändamål.
3)
Artikel 3.2 i direktiv 92/12 ska tolkas så, att en sådan avgift som den som är i fråga i det nationella målet kan betecknas som ”andra indirekta skatter” med beaktande av dess miljömål, vilket uppfylls genom att finansiera de merkostnader som är kopplade till skyldigheten att köpa grön el, däremot ska de mål som rör den sociala och territoriella sammanhållningen, såsom geografisk prisutjämning och minskning av elpriserna för hushåll i utsatta situationer, samt avgiftens rent administrativa ändamål, särskilt finansiering av administrativa kostnader för myndigheter eller offentliga institutioner, exempelvis den nationella elombudsmannen och Caisse des dépôts inte beaktas, dock med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll av förenligheten med de regler som är tillämpliga på punktskatt.
4)
Unionsrätten ska tolkas så, att de berörda skattskyldiga har rätt till återbetalning av en del av en sådan avgift som den som är i fråga i det nationella målet, i proportion till den andel av intäkterna som inte var öronmärkta för särskilda ändamål, förutsatt att dessa skattskyldiga inte har övervältrat avgiften på sina egna kunder, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
(1) EUT C 161, 22.5.2017.
Full & Egal Universal Law Academy