6.5.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 155/2
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 14 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Budai Központi Kerületi Bíróság — Ungern) — Zsuzsanna Dunai mot ERSTE Bank Hungary Zrt
(C-118/17) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal - Direktiv 93/13/EEG - Artikel 1.2 - Artikel 6.1 - Låneavtal uttryckt i utländsk valuta - Växelkursskillnad - En nationell lagbestämmelse som ersätter ett oskäligt villkor som förklarats ogiltigt - Valutarisk - Avtalet består efter det att det oskäliga villkoret upphävts - Nationellt system för en enhetlig tolkning av rättsliga bestämmelser)
(2019/C 155/02)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Budai Központi Kerületi Bíróság
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Zsuzsanna Dunai
Svarande: ERSTE Bank Hungary Zrt
Domslut
1)
Artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas på så sätt
—
att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den aktuella domstolen inte får bifalla ett yrkande om att ett låneavtal ska ogiltigförklaras, när yrkandet grundas på att ett villkor om växelkursskillnad, såsom det villkor som är aktuellt i det nationella målet, är oskäligt, förutsatt att fastställandet av att ett sådant villkor är oskäligt gör det möjligt att återställa den rättsliga och faktiska situation som konsumenten skulle ha befunnit sig i om det oskäliga villkoret inte hade förelegat, och
—
att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den aktuella domstolen, under sådana omständigheter som i det nationella målet, inte får bifalla ett yrkande om att ett låneavtal ska ogiltigförklaras, när yrkandet grundas på att ett villkor om valutarisk är oskäligt, om det konstateras att detta villkor är oskäligt och att avtalet inte kan bestå utan villkoret.
2)
Direktiv 93/13 utgör, mot bakgrund av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inte hinder för att en medlemsstats högsta domstol, för att främja en enhetlig tolkning av rättsliga bestämmelser, meddelar bindande avgöranden om på vilket sätt detta direktiv ska genomföras, förutsatt att dessa avgöranden inte hindrar den behöriga domstolen från att säkerställa att bestämmelserna i nämnda direktiv ges full verkan eller från att tillhandahålla konsumenten ett effektivt rättsmedel för att skydda de rättigheter som han eller hon kan ha enligt direktivet, eller från att i detta avseende begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen, vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
(1) EUT C 221, 10.7.2017.
Full & Egal Universal Law Academy