12.11.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 408/19
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 26 september 2018 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Nederländerna) – X mot Belastingdienst/Toeslagen
(Mål C-175/17) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Gemensam politik avseende asyl och subsidiärt skydd - Direktiv 2005/85/EG - Artikel 39 - Direktiv 2008/115/EG - Artikel 13 - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 18, 19.2 och 47 - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Principen om non-refoulement - Beslut om avslag på en ansökan om internationellt skydd och om skyldighet att återvända - Nationell lagstiftning som möjliggör domstolsprövning i andra instans - Automatisk suspensiv verkan gäller endast för överklagande till första instans))
(2018/C 408/23)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Raad van State
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: X
Motpart: Belastingdienst/Toeslagen
Domslut
Artikel 39 i rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus och artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna ska, mot bakgrund av artiklarna 18, 19.2 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att dessa bestämmelser inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som innehåller en möjlighet att överklaga ett avgörande varigenom en domstol i första instans har fastställt ett beslut om avslag på en ansökan om internationellt skydd och om skyldighet att återvända, men som innebär att detta rättsmedel saknar automatisk suspensiv verkan, även om den berörda personen åberopar en allvarlig risk för ett åsidosättande av principen om non-refoulement.
(1) EUT C 178, 6.6.2017.
Full & Egal Universal Law Academy