Mål C-230/17: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 27 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från l’Østre Landsret – Danmark) – Erdem Deha Altiner, Isabel Hanna Ravn mot Udlændingestyrelsen (Begäran om förhandsavgörande — Unionsmedborgarskap — Artikel 21.1 FEUF — Direktiv 2004/38/EG — Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier — Rätt för en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare att uppehålla sig i den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare — Denna familjemedlems inresa på den berörda medlemsstatens territorium efter det att unionsmedborgaren återvänt till denna medlemsstat)
C2942018SV920120180627SV001292102
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 27 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från l’Østre Landsret – Danmark) – Erdem Deha Altiner, Isabel Hanna Ravn mot Udlændingestyrelsen
(Mål C-230/17) ( 1 )
”(Begäran om förhandsavgörande — Unionsmedborgarskap — Artikel 21.1 FEUF — Direktiv 2004/38/EG — Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier — Rätt för en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare att uppehålla sig i den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare — Denna familjemedlems inresa på den berörda medlemsstatens territorium efter det att unionsmedborgaren återvänt till denna medlemsstat)”2018/C 294/12Rättegångsspråk: danska
Hänskjutande domstol
Østre Landsret
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Erdem Deha Altiner, Isabel Hanna Ravn
Motpart: Udlændingestyrelsen
Domslut
Artikel 21.1 FEUF ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken en tredjelandsmedborgare – som är familjemedlem till en unionsmedborgare, som är medborgare i denna medlemsstat och som har återvänt till medlemsstaten efter det att han eller hon, med stöd av och i enlighet med unionsrätten, har utövat sin rätt till fri rörlighet och vistats i en annan medlemsstat – nekas en härledd uppehållsrätt enligt unionsrätten, om familjemedlemmen till den berörda unionsmedborgaren inte inreste till unionsmedborgarens ursprungsmedlemsstat eller inte ingav en ansökan om EU-uppehållskort ”som en naturlig följd” av att unionsmedborgaren återvände till denna medlemsstat, förutsatt att det enligt en sådan reglering krävs att det, inom ramen för en helhetsbedömning, tas hänsyn även till andra relevanta omständigheter, särskilt de som kan visa att det familjeliv som utvecklats och befästs i den mottagande medlemsstaten inte har avslutats, trots den tid som förflutit från det att unionsmedborgaren återvände till ursprungsmedlemsstaten och till det att tredjelandsmedborgaren reste in till samma medlemsstat, och på så sätt kan motivera att den berörda familjemedlemmen beviljas en härledd uppehållsrätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
( 1 ) EUT C 213, 3.7.2017.
Full & Egal Universal Law Academy