17.9.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 328/18
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 25 juli 2018 (begäran om förhandsavgörande från Županijski Sud u Zagrebu – Kroatien) – Utfärdande av en europeisk arresteringsorder mot AY
(Mål C-268/17) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Europeisk arresteringsorder - Rambeslut 2002/584/RIF - Artiklarna 1.2, 3 led 2 och 4 led 3 - Skäl för att vägra verkställighet - Avslutning av en straffrättslig undersökning - Principen ne bis in idem - Den eftersökte har varit vittne i ett tidigare förfarande angående samma gärningar - Utfärdande av flera europeiska arresteringsorder mot samma person))
(2018/C 328/22)
Rättegångsspråk: kroatiska
Hänskjutande domstol
Županijski Sud u Zagrebu
Part i målet vid den nationella domstolen
AY
Domslut
1)
Artikel 1.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, ska tolkas så, att den rättsliga myndigheten i den verkställande medlemsstaten är skyldig att anta ett beslut med avseende på alla europeiska arresteringsorder som sänds till den, även då det i medlemsstaten redan fattats beslut angående en tidigare europeisk arresteringsorder avseende samma person och samma gärningar, men då den andra europeiska arresteringsordern har utfärdats endast på grund av åtalet mot den eftersökte i den utfärdande medlemsstaten.
2)
Artikel 3 led 2 och artikel 4 led 3 i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, ska tolkas så, att ett beslut av åklagarmyndigheten – såsom beslutet från den ungerska centrala utredningsbyrån i det nationella målet – om avslutande av en undersökning som inletts mot en okänd gärningsman, under vilken undersökning den person som är föremål för en europeisk arresteringsorder endast hörts som vittne, utan att straffrättsliga förfaranden har genomförts mot denna person och utan att detta beslut fattats med avseende på denna person, kan inte åberopas för att vägra att verkställa denna europeiska arresteringsorder på grundval av någon av dessa bestämmelser.
(1) EUT C 256, 7.8.2017.