EUR-Lex -  62017CC0183 - SV

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

HENRIK SAUGMANDSGAARD ØE

föredraget den 27 september 2018 ( 1 )

Förenade målen C‑183/17 P och C‑184/17 P

International Management Group

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Utvecklingssamarbete – Genomförande av budgeten genom indirekt förvaltning – Uppgift avseende budgetgenomförande som tilldelats ett företag – Det utvalda företaget har ersatts med ett annat företag – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till prövning – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Tvivel beträffande status som internationell organisation avseende det företag som ursprungligen valts – Utövande av rätten till försvar före antagandet av rättsakter som går någon emot – Sekretess avseende Olafs utredningar”

I. Inledning

1.

De förenade målen C‑183/17 P och C‑184/17 P avser överklaganden som ingetts av International Management Group (nedan kallad IMG) avseende domen från Europeiska unionens tribunal av den 2 februari 2017, International Management Group/kommissionen (T-29/15) ( 2 ), respektive domen av den 2 februari 2017, IMG/kommissionen (T-381/15) ( 3 ).

2.

Dessa två mål avser samma faktiska omständigheter, nämligen ändringen av ett åtgärdsprogram till förmån för Myanmar/Burma som fråntog IMG genomförandet av detta projekt genom indirekt förvaltning, på grund av förekomsten av tvivel beträffande dess status som internationell organisation som uppkommit till följd av en utredning av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (nedan kallad Olaf).

3.

I domen T-29/15 ogillade tribunalen IMG:s talan om ogiltigförklaring av genomförandebeslut C(2014) 9787 final som antagits av kommissionen den 16 december 2014. ( 4 ) I domen T-381/15 ogillade tribunalen IMG:s andra talan om dels ogiltigförklaring av en skrivelse av den 8 maj 2015, i vilken kommissionen bland annat informerade om sitt beslut att neka IMG möjligheten att ingå nya avtal enligt den metod för indirekt förvaltning som är tillämplig på internationella organisationer, ( 5 ) dels ersättning för den skada som företaget påstod sig ha lidit till följd av de vidtagna åtgärderna.

4.

Förevarande mål avser dessutom de anslutningsöverklaganden som kommissionen ingett i syfte att bland annat uppnå ogiltigförklaring av de ovannämnda domarna på grund av att tribunalen, enligt kommissionens uppfattning felaktigt, fastställde att talan som IMG i flera mål väckt i första instans kunde tas upp till sakprövning.

5.

På domstolens begäran kommer dessa förslag till avgörande att begränsas till en bedömning av de främsta nya rättsfrågorna i målen, det vill säga särskilt de som tagits upp i anslutningsöverklagandena, genom de andra grunderna i förevarande mål, samt genom den fjärde grunden i mål C‑183/17 P och den tredje grunden i mål C‑184/17 P.

6.

Innan en sakprövning görs bör det i detta hänseende undersökas huruvida sådana rättsakter som dem beträffande vilka ogiltigförklaring har yrkats utgör rättsakter mot vilka talan får väckas. Vidare kommer jag, för att bedöma huruvida de överklagade domarna är välgrundade, undersöka de eventuella verkningarna i förevarande mål av begreppet ”internationell organisation” i den mening som avses i unionens i detta mål relevanta finansiella bestämmelser. ( 6 ) Slutligen ska jag undersöka räckvidden av en persons rätt till försvar innan en åtgärd vidtagits mot vederbörande och särskilt på vilket sätt denna rätt ska förenas med bevarandet av den sekretess som gäller för Olafs utredningar.

7.

Det ska genast påpekas att domstolen enligt min uppfattning, av de skäl som anges nedan, bör underkänna inte bara kommissionens invändningar om rättegångshinder, utan även de båda serier av grunder som IMG har gjort gällande och som kommer att bedömas i detta förslag till avgörande.

II. Bakgrund till tvisterna

8.

Bakgrunden till tvisterna beskrevs detaljerat i de överklagade domarna i respektive mål, till vilka det hänvisas i detta hänseende. ( 7 ) De omständigheter som är väsentliga och nödvändiga för förståelsen av detta förslag till avgörande kan sammanfattas enligt följande.

9.

Den 7 november 2013 antog kommissionen genomförandebeslut C(2014) 9787 final av den 16 december 2014 om ändring av genomförandebeslut C(2013) 7682 final om det årliga åtgärdsprogrammet 2013 till förmån för Myanmar/Burma som ska finansieras genom Europeiska unionens allmänna budget. ( 8 ) I detta beslut angavs bland annat, i bilaga 2, ( 9 ) att budgetgenomförandeåtgärder i detta projekt tilldelades IMG, vilken i detta beslut presenterades som en internationell organisation. ( 10 )

10.

Den 17 februari 2014 informerade Olaf kommissionen om att den hade inlett en utredning beträffande IMG:s juridiska ställning.

11.

Den 26 februari 2014 vidtog kommissionen administrativa säkerhetsåtgärder på grundval av bestämmelser avseende Olafs utredningar ( 11 ) och motiverade dessa åtgärder med att det förelåg tvivel beträffande IMG:s ställning som internationell organisation till följd av bestridanden från flera av unionens medlemsstater. Genom skrivelse av den 25 april 2014 informerade kommissionen IMG om vidtagande av dessa åtgärder och skälen till dessa.

12.

Den 15 december 2014 erhöll kommissionen den rapport som Olaf upprättat efter dess utredning, ( 12 ) i vilken denna byrå i huvudsak angav att IMG inte utgjorde en ”internationell organisation” i den mening som avses i förordning nr 1605/2002.

13.

Den 16 december 2014 antog kommissionen ett beslut i vilket den utsåg ett annat företag än IMG till att, genom indirekt förvaltning, genomföra det program för utveckling av handeln som föreskrivs i det ursprungliga genomförandebeslut som ändrats på detta sätt. ( 13 ) Detta beslut är föremål för den talan som prövas i mål C‑183/17 P.

14.

Den 16 januari 2015 upprättade kommissionens juridiska avdelning en promemoria i vilken den gjorde en rättslig bedömning av Olafs slutrapport.

15.

Genom skrivelse av den 8 maj 2015 informerade kommissionen IMG om de åtgärder som den avsåg vidta till följd av de olika rekommendationer som Olafs slutrapport innehöll. Bland annat angav kommissionen att dess avdelningar inte skulle ingå några nya avtal med företaget på grundval av det särskilda förfarande som föreskrivs i förordning nr 966/2012 för internationella organisationer, fram till dess att den med absolut säkerhet kunde fastställa den berördes juridiska ställning. Denna skrivelse är föremål för den talan som prövas i mål C‑184/17 P.

III. Talan vid tribunalen och de överklagade domarna

A.   Förfarandet och domen i mål T‑29/15

16.

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 21 januari 2015, väckte IMG talan, registrerad under nummer T-29/15, om ogiltigförklaring av beslutet av den 16 december 2014, på grundval av artikel 263 FEUF.

17.

Genom en skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 24 mars 2015 har kommissionen framställt en invändning om rättegångshinder. Genom beslut av den 30 juni 2015 förordnade tribunalen att denna invändning om rättegångshinder skulle anstå till den slutliga domen och att beslut om rättegångskostnader skulle meddelas senare.

18.

Den 13 januari 2016 ingav IMG en ansökan om att tribunalen skulle förplikta kommissionen att framställa Olafs slutrapport och yttrandet från dess juridiska avdelning avseende denna rapport. ( 14 )

19.

Den 2 februari 2017 meddelade tribunalen dom i mål T‑29/15. Tribunalen fann inledningsvis att ingen av kommissionens invändningar om rättegångshinder var välgrundad, på grund av att beslutet av den 16 december 2014 medförde tvingande rättsverkningar för IMG och inte utgjorde en rent bekräftande rättsakt i förhållande till säkerhetsåtgärderna av den 26 februari 2014, varför detta beslut var en rättsakt mot vilken talan kunde väckas och IMG:s talan följaktligen kunde tas upp till sakprövning. ( 15 )

20.

Vidare ansåg tribunalen, i sakfrågan, att ingen av de sju grunder som IMG hade gjort gällande ( 16 ) kunde godtas och att dess talan om ogiltigförklaring således inte kunde bifallas. ( 17 ) Dessutom avslog tribunalen IMG:s ansökan om framställning av handlingar och förpliktade företaget att ersätta rättegångskostnaderna. ( 18 )

B.   Förfarandet och domen i mål T‑381/15

21.

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 14 juli 2015 väckte IMG talan, registrerad under nummer T-381/15, om ogiltigförklaring av skrivelsen av den 8 maj 2015, på grundval av artikel 263 FEUF, samt om ersättning för de påstådda skador som orsakats av antagandet av de åtgärder som föreskrivs i denna, på grundval av artikel 268 FEUF.

22.

Genom en skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 25 september 2015 har kommissionen framställt en invändning om rättegångshinder. Genom beslut av den 29 januari 2016 förordnade tribunalen att denna invändning om rättegångshinder skulle anstå till den slutliga domen och att beslut om rättegångskostnader skulle meddelas senare.

23.

Under den skriftliga och den muntliga delen av förfarandet begärde kommissionen att två av IMG ingivna handlingar, nämligen Olafs slutrapport och yttrandet från dess egen juridiska avdelning i vilket denna rapport bedömdes, skulle avlägsnas från handlingarna i målet. ( 19 )

24.

Den 2 februari 2017 meddelade tribunalen dom i målet T-381/15. Tribunalen uttalade sig inledningsvis beträffande de båda invändningar om rättegångshinder som kommissionen hade anfört och fastställde att talan om ogiltigförklaring kunde tas upp till sakprövning i den del den avsåg den åtgärd som föreskrevs i den angripna skrivelsen, genom vilken kommissionen beslutat att IMG inte längre kunde påstå sig genomföra projekt genom indirekt förvaltning i egenskap av ”internationell organisation” så länge det förelåg tvivel beträffande dess juridiska ställning och vidare att talan antingen skulle avvisas eller att det skulle fastställas att IMG inte längre hade ett berättigat intresse av att få saken prövad. ( 20 )

25.

Vidare fann tribunalen, i sak, att ingen av de åtta grunder som IMG hade gjort gällande ( 21 ) kunde godtas och att dess talan om ogiltigförklaring således skulle ogillas. ( 22 ) I övrigt ogillade tribunalen det yrkande om ersättning som IMG framställt och förpliktade företaget att ersätta rättegångskostnaderna. ( 23 )

26.

Slutligen biföll tribunalen kommissionens ansökan om att yttrandet från dess egen juridiska avdelning skulle avlägsnas från handlingarna i målet, men ogillade dess yrkande om att Olafs slutrapport skulle avlägsnas från handlingarna. ( 24 )

IV. Förfarandena vid domstolen och parternas yrkanden

27.

Genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 11 april 2017 har IMG framställt två överklaganden, registrerade under numren C‑183/17 P och C‑184/17 P, i vilka IMG har yrkat att domstolen ska

–

ogiltigförklara domen T-29/15 och slutligt avgöra målet, genom att ogiltigförklara beslutet av den 16 december 2014, samt förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, respektive

–

ogiltigförklara domen T-381/15 och slutgiltigt avgöra målet, dels genom att ogiltigförklara skrivelsen av den 8 maj 2015, dels genom att förplikta kommissionen att ersätta de skador som de åtgärder som föreskrivs i denna skrivelse påstås ha orsakat, samt förplikta kommissionen att ersätta hela rättegångskostnaderna i båda instanserna.

28.

Kommissionen har i sin svarsinlaga och duplik avseende målen C‑183/17 P och C‑184/17 P yrkat att domstolen ska ogilla dessa båda överklaganden och förplikta IMG att ersätta samtliga rättegångskostnader.

29.

Vidare har kommissionen ingett anslutningsöverklaganden i båda målen, i vilka den för det första yrkade att domstolen ska ogiltigförklara domen T-29/15 respektive T-381/15 på grund av att kommissionens invändningar om rättegångshinder inte godtagits i första instans. För det andra har kommissionen yrkat att domstolen ska avgöra denna del av tvisten genom att avvisa IMG:s talan om ogiltigförklaring i båda målen. För det tredje har kommissionen yrkat att IMG ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. I övrigt har kommissionen, i mål C‑184/17 P, begärt att domstolen ska avlägsna Olafs slutrapport från handlingarna i målet samt radera varje hänvisning till denna rapport och till dess innehåll. ( 25 )

30.

Genom beslut av den 20 mars 2018 förenades målen C‑183/17 P och C‑184/17 P med avseende på det muntliga förfarandet och domen.

31.

Vid förhandlingen den 13 juni 2018 yttrade sig IMG och kommissionen muntligt.

V. Bedömning

32.

IMG har till stöd för sina överklaganden avseende ogiltigförklaring av domen T-29/15 respektive T-381/15 gjort gällande fyra grunder i målet C‑183/17 P ( 26 ) och fem grunder i målet C‑184/17 P, ( 27 ) vilka delvis överlappar varandra. IMG har i övrigt, i målet C‑183/17 P, kritiserat tribunalens beslut att avslå dess ansökan om att framställa Olafs slutrapport. IMG har i målet C‑184/17 P bestritt beslutet att avslå dess skadeståndsyrkande, liksom tribunalens beslut att avvisa yttrandet från kommissionens juridiska avdelning avseende denna rapport och inte lägga detta till handlingarna i målet.

33.

Kommissionen har för sin del, i de anslutningsöverklaganden som den framställt i dessa båda mål, klandrat tribunalen för att ha bedömt att de rättsakter som avses i IMG:s båda fall av talan om ogiltigförklaring utgjorde rättsakter mot vilka talan kunde väckas. Vidare har kommissionen, i målet C‑184/17 P, avslutningsvis, klandrat den för att inte ha avlägsnat Olafs slutrapport från handlingarna i målet.

34.

Det ska i detta hänseende påpekas att båda parternas yrkanden avseende denna rapport sedermera förefaller sakna föremål, eftersom det framgår av kommissionens muntliga yttranden att den, några dagar före förhandlingen vid domstolen, spontant meddelade IMG den aktuella rapporten och dess bilagor, vilket detta företag bekräftade vid förhandlingen.

35.

Det ska vidare erinras om att endast de invändningar om rättegångshinder som gjorts i anslutningsöverklagandena, utöver vissa aspekter av de andra grunder som gjorts gällande i dessa båda mål samt den fjärde grunden i mål C‑183/17 P och den tredje grunden i mål C‑184/17 P kommer att tas upp i förevarande förslag till avgörande, vilket avser de huvudsakliga rättsfrågor som behandlas nedan. ( 28 )

A.   Huruvida talan får väckas mot de rättsakter som avses med IMG:s talan (anslutningsöverklagandena i målen C‑183/17 P och C‑184/17 P)

36.

De överklaganden som kommissionen har ingett väcker processrättsliga frågor, som närmare bestämt rör huruvida talan som IMG väckt vid tribunalen kan tas upp till sakprövning, som ska prövas i förväg, innan en bedömning görs av de sakfrågor som tagits upp genom IMG:s överklaganden.

37.

Kommissionen har i sina anslutningsöverklaganden i målen C‑183/17 P och C‑184/17 P ( 29 ) yrkat att de överklagade domarna ska ogiltigförklaras, med motiveringen att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att ange att beslutet av den 16 december 2014 respektive skrivelsen av den 8 maj 2015 utgjorde rättsakter mot vilka talan kunde väckas i den mening som avses i artikel 263 FEUF och att den talan om ogiltigförklaring av dessa rättsakter som IMG väckt kunde tas upp till sakprövning.

38.

IMG har till svar gjort gällande att tribunalens beslut att avslå invändningen om rättegångshinder är välgrundat. Jag delar denna uppfattning, av följande skäl.

1. Tvingande rättsliga verkningar av de angripna rättsakterna

39.

Kommissionen har till stöd förs sina yrkanden, för det förslag klandrat tribunalen för att ha funnit att beslutet av den 16 december 2014 och skrivelsen av den 8 maj 2015 har medfört tvingande rättsliga verkningar som skadar IMG:s intressen, då detta enligt kommissionens uppfattning inte var fallet.

40.

Det ska erinras om att enligt domstolens och tribunalens fasta praxis kan alla bestämmelser som antas av unionens institutioner som i sig skapar bindande rättsverkningar vilka kan påverka de berörda intressena hos tredje man, genom att på ett väsentligt sätt ändra deras rättsliga ställning, bli föremål för en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 263 FEUF. Om en akt medför rättsverkningar ska bedömas blanda annat utifrån aktens föremål och innehåll, samt det faktiska och rättsliga sammanhang i vilket den antogs, varvid den form i vilken denna antagit i princip är likgiltig i detta hänseende. ( 30 )

41.

Kommissionen har, i målet C‑183/17 P, avseende beslutet av den 16 december 2014, i huvudsak gjort gällande att ett företag till vilket denna institution hade anförtrott en uppgift för budgetgenomförande, såsom IMG, inte hade behörighet att väcka talan mot en sådan rättsakt som nämnda beslut, i vilket denna uppgift anförtroddes ett annat företag för framtiden, i detta fall GIZ. ( 31 )

42.

Enligt kommissionen gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att den ändring som gjordes genom beslutet av den 16 december 2014 fick till juridisk verkan att frånta IMG möjligheten att ingå ett delegeringsavtal som hade beviljats detta företag genom det ursprungliga genomförandebeslutet. För det första har kommissionen anfört att det följer av lydelsen i artikel 84 i förordning nr 966/2012 ( 32 ) att ett finansieringsbeslut som antas på denna grund, såsom beslutet av den 16 december 2014, till sin natur är en rent intern akt som ska föregå det eventuella åtagandet, såväl budgetmässigt som juridiskt, avseende en utgift ( 33 ) och som således inte medför någon rättslig verkan i förhållande till tredje man. För det andra har kommissionen gjort gällande att enbart det faktum att IMG:s namn nämns i det ursprungliga genomförandebeslutet inte har gett företaget rätten att ingå ett delegeringsavtal, ( 34 ) varför ändringen av denna akt, till följd av ersättningen med GIZ som enhet utsedd att ingå ett sådant avtal, endast kunde ha medfört faktisk, och inte juridiska, verkningar på IMG:s situation. För det tredje har den gjort gällande att tribunalen gjort en felaktig bedömning genom att på det aktuella målet överföra en praxis som endas avser den offentliga marknaden, trots att det system för indirekt förvaltning som föreskrivs i unionens finansiella bestämmelser är mycket specifikt.

43.

Jag anser emellertid att de olika anmärkningar som kommissionen således har framfört delvis saknar grund och delvis ska avvisas. Tribunalen har nämligen – enligt min uppfattning med fog – slagit fast att beslutet av den 16 december 2014 inte kan anses vara en rent intern akt, ( 35 ) eftersom det detta beslut just hade till syfte att frånta IMG möjligheten att ingå ett delegeringsavtal med kommissionen med tillämpning av bestämmelserna i förordning nr 966/2012, ( 36 ) och jag anser att den rättspraxis som kommissionen har åberopat inte kan leda till någon annan slutsats. ( 37 ) Även om det är utrett att IMG visserligen aldrig har haft någon förvärvad rätt till att denna möjlighet ska konkretiseras, har det angripna beslutet icke desto mindre fått till juridisk verkan att den berörda personen fråntas denna möjlighet, på ett säkert och slutgiltigt sätt, eftersom ersättandet av IMG med GIZ fått den sistnämnda att förlora sin egenskap av enhet med ansvar, i förekommande fall, för att genomföra budgeten för det aktuella projektet. ( 38 ) Slutligen, när det gäller det sista ovannämnda argumentet, avseende en påstått felaktig överföring av en rättspraxis som skulle vara specifik för offentliga marknader, räcker det enligt min uppfattning att konstatera att det är uppenbart att detta inte tillräckligt har styrkts av kommissionen ( 39 ) för att kunna beaktas av domstolen. ( 40 )

44.

Vidare har kommissionen, i målet C‑184/17 P, avseende skrivelsen av den 8 maj 2015, i huvudsak gjort gällande att en enhet som har tilldelats uppgifter, såsom IMG, inte får väcka talan mot en rättsakt som denna skrivelse, enligt vilken denna institution har angett att den inte längre skulle ge den uppgifter avseende budgetgenomförande fram till dess att det inte finns någon absolut säkerhet avseende dess rättsliga ställning. ( 41 )

45.

Enligt kommissionen medförde den ifrågasatta skrivelsen rent faktiska och inte rättsliga, liksom potentiella och inte reella, verkningar avseende IMG. Kommissionen har gjort gällande att den, i denna skrivelse, begränsade sig till att meddela sin avsikt att inte längre ingå avtal med IMG enligt den metod för indirekt förvaltning som är tillämplig på internationella organisationer och som föreskrivs i förordning nr 966/2012, ( 42 ) så länge det föreligger tvivel beträffande den berörda personens rättsliga ställning. Kommissionen har tillagt att den sistnämnda inte hade någon rätt att ingå avtal, vilken skulle ha varit beroende av kommissionens vilja, och än mindre någon rätt att ingå avtal enligt de aktuella särskilda bestämmelser som är reserverade för vissa organisationer.

46.

Det kan emellertid, i enlighet med den bedömning som anges ovan beträffande beslutet av den 16 december 2014, konstateras att skrivelsen av den 8 maj 2015 medförde tvingande, och inte bara faktiska eller potentiella, rättsliga verkningar för IMG:s situation, eftersom kommissionen i denna skrivelse uttryckte sin aktuella vilja att inte ingå nya delegeringsavtal med den berörda personen, ( 43 ) en beslutsakt som omedelbart och direkt avslutade varje möjlighet för IMG att tilldelas uppgifter avseende budgetförvaltning i egenskap av internationell organisation tills vidare.

47.

Följaktligen anser jag att tribunalen inte har gjort sig skyldig till någon felaktig rättstillämpning i dessa båda domar, genom att ange att beslutet av den 16 december 2014 respektive skrivelsen av den 8 maj 2015 har medfört tvingande rättsverkningar, som på ett väsentligt sätt kan påverka IMG:s intressen och att talan således, på grundval av artikel 263 FEUF, kunde väckas mot de båda rättsakter som avsågs i de båda talan som detta företag väckt.

2. De aktuella akternas icke-bekräftande karaktär

48.

För det andra har kommissionen, endast i mål C‑183/17 P, vidare klandrat tribunalen för att ha underkänt den andra invändning om rättegångshinder som den hade gjort gällande vid tribunalen. Kommissionen har i detta hänseende klandrat tribunalen för att ha angett att det angripna beslutet, av den 16 december 2014, inte var en akt som enbart bekräftade skrivelsen av den 25 april 2014, genom vilken institutionen informerade IMG om antagandet om säkerhetsåtgärder av den 26 februari 2014. IMG anser att tribunalen hade fog för att underkänna denna invändning om rättegångshinder. Jag delar denna bedömning.

49.

För det första gjorde tribunalen, enligt kommissionen, en felaktig bedömning när den angav att en ”ny omständighet” inträffat genom att beslutet av den 16 december 2014”på ett slutgiltigt sätt” uteslöt möjligheten för IMG att ingå ett eventuellt delegeringsavtal, trots att den genom skrivelsen av den 25 april 2014 hade uteslutits ”tillfälligt” eller ”provisoriskt”. ( 44 )

50.

Det ska i detta hänseende erinras om att det av fast rättspraxis följer att en talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som enbart bekräftar ett annat beslut som vunnit laga kraft inte kan tas upp till sakprövning ( 45 ) och att detta är fallet när den angripna rättsakten inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till det tidigare beslutet. ( 46 ) I ett sådant fall har den aktuella rättsakten nämligen inte till syfte att medföra tvingande rättsverkningar som är självständiga i förhållande till rättsverkningarna av det beslut som den bekräftar. ( 47 )

51.

I förevarande fall skulle det, vid en första anblick, som kommissionen har antytt, kunna göras gällande mot den i detta mål överklagade domen att det angripna beslutet antogs inom ramen för samma faktiska omständigheter som de säkerhetsåtgärder som vidtagits tidigare, nämligen på grund av de befintliga tvivlen beträffande IMG:s ställning som internationell organisation, varför det aktuella beslutet inte innehåller någon ny uppgift. ( 48 ) Det förefaller emellertid obestridligt att en serie händelser som utgör nya uppgifter inträffat under den tid som förflutit mellan de båda berörda rättsakterna och särskilt kommissionens mottagande av slutrapporten av den utredning av Olaf som ägde rum den 15 december 2014. ( 49 )

52.

Jag anser i synnerhet att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den angav att dessa säkerhetsåtgärder var väl åtskilda från beslutet av den 16 december 2014 och detta enligt min uppfattning beträffande såväl deras juridiska art som konsekvenserna av dem. Som tribunalen underströk medförde de förstnämnda åtgärderna, endast tillfälligt, ( 50 ) ett uppskjutande av IMG:s möjlighet att eventuellt ingå ett delegeringsavtal med kommissionen, medan det angripna beslutet medförde ett permanent uteslutande av denna möjlighet, genom att ersätta IMG:s namn med GIZ. ( 51 ) Således begränsar sig inte de överklagade beslutet till att bekräfta innehållet i en tidigare rättsakt, utan innehåller nya uppgifter, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinras om ovan, genom att dess föremål och dess rättsliga räckvidd skiljer sig från dem som gäller för säkerhetsåtgärderna, ( 52 ) vilka den berörda personen hade informerats om genom skrivelse av den 25 april 2014.

53.

För det andra har kommissionen anfört att även om nämnda skrivelse och beslutet av den 16 december 2014 antogs till följd av olika administrativa förfaranden och bygger på olika rättsliga grunder, såsom tribunalen har angett, ( 53 ) saknar detta konstaterande relevans, eftersom den andra av dessa rättsakter ändå är en direkt och automatisk konsekvens av den första.

54.

Jag delar inte denna uppfattning, eftersom jag anser att det angripna beslutet, i enlighet med de bedömningskriterier som såväl domstolen som tribunalen vid upprepade tillfällen har beaktat, ( 54 ) ingår i en rättslig ram som inte är jämförbar och inte har medfört samma självständiga rättsverkningar i förhållande till de tidigare vidtagna åtgärderna, vilka således inte endast kan anses ha bekräftats av detta.

55.

I den överklagade domen i mål C‑183/17 P underströks nämligen, enligt min uppfattning med rätta, att kommissionen hade vidtagit de aktuella säkerhetsåtgärderna inom ramen för Olafs utredning beträffande IMG:s ställning som internationell organisation och på grundval av bestämmelserna i förordning nr 883/2013 avseende genomförandet av en sådan utredning, ( 55 ) medan det angripna beslutet antogs inom ramen för 2013 års årliga handlingsprogram till förmån för Myanmar/Burma att finansiera med unionens allmänna budget och på grundval av bestämmelserna i förordning 966/2012 avseende de ekonomiska bestämmelser som är tillämpliga på denna budget. Vidare påpekade tribunalen med fog att det angripna beslutet faktiskt innehöll en ny aspekt ( 56 ) eftersom endast en talan om ogiltigförklaring av detta beslut tillät IMG att bestrida lagligheten i de åtgärder som avsåg inte bara Olafs utredning, med avseende på bestämmelserna i förordning nr 883/2013, utan också ett eventuellt beviljande av medel inom ramen för detta åtgärdsprogram, mot bakgrund av bestämmelserna i förordning nr 966/2012. ( 57 )

56.

Således anser jag att beslutet av den 16 december 2014, till skillnad från vad kommissionen har påstått, inte på något sätt gäller den direkta och nödvändiga förlängning av säkerhetsåtgärderna som kom till IMG:s kännedom genom skrivelsen av den 25 april 2014. ( 58 )

57.

Mot denna bakgrund anser jag att de överklagade domarna i målen C‑183/17 P och C‑184/17 P inte är behäftade med någon felaktig rättstillämpning genom att tribunalen i dessa underkände de invändningar om rättegångshinder som kommissionen gjort gällande i första instans. Eftersom de båda rättsakter som angreps vid tribunalen ( 59 ) var rättsakter mot vilka talan kunde väckas, skulle den talan om ogiltigförklaring som IMG väckt mot dem förklaras kunna tas upp till sakprövning, liksom tribunalen enligt min uppfattning med rätta ansåg. Följaktligen anser jag att kommissionens anslutningsöverklaganden i förevarande mål inte kan bifallas.

B.   Huruvida de beslut som antogs i förhållande till IMG:s ställning mot bakgrund av unionens finansiella bestämmelser är välgrundade (de andra grunderna för överklagandena i målen C‑183/17 P och C‑184/17 P)

58.

Genom de andra grunderna för dessa överklaganden som ingetts i mål C‑183/17 P respektive C‑184/17 P, som avser ett åsidosättande av unionens finansiella bestämmelser, ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten och en missuppfattning av uppgifterna i målet har IMG, i huvudsak, gjort gällande att tribunalen felaktigt angav att beslutet av den 16 december 2014 och skrivelsen av den 8 maj 2015 från kommissionen var vederbörligen berättigade sett till de tvivel som förelåg beträffande den berörda enhetens ställning som internationell organisation.

59.

Kommissionen har, till svar, gjort gällande att dessa andra grunder inte kan tas upp till sakprövning eller, i andra hand, är uppenbart ogrundade. Jag anser för min del att dessa grunder kan tas upp till sakprövning, men är ogrundade, mot bakgrund av nedan angivna överväganden. Det första gäller grunden avseende IMG:s argument, vilket enligt min mening är den viktigaste. ( 60 ) Därefter behandlas de enligt min mening underordnade grunderna.

1. Huvuddelen av de andra grunderna i målen C‑183/17 P och C‑184/17 P

60.

I dessa andra grunder har IMG, i huvudsak, klandrat tribunalen för att inte ha gjort en lämplig prövning av de oegentligheter som den klandrat kommissionen för i de båda målen vid tribunalen. För det första har IMG gjort gällande att motiveringen till de överklagade domarna är felaktig, på grund av att den berörda personen inte före antagandet av de båda angripna rättsakterna beretts tillgång till staters förklaringar som Olaf inhämtat. ( 61 ) Vidare har IMG anfört att det fanns luckor i motiveringen i dessa domar, på grund av att tribunalen inte har förklarat varför det, mot bakgrund av de relevanta bestämmelserna i unionens finansiella bestämmelser, ( 62 ) skulle vara tillräckligt att fem stater har uttryckt tvivel beträffande IMG:s ställning som ”internationell organisation” för att berättiga att denna egenskap hade kunnat nekas företaget i de båda angripna rättsakterna. ( 63 )

61.

Kommissionen har till sitt försvar anfört att dessa anmärkningar inte kan tas upp till sakprövning inom ramen för överklagandet, dels eftersom de rör frågor som inte är rättsfrågor utan faktiska frågor, dels på grund av att de avser argument som inte tagits upp i första instans och som således är nya. Kommissionen har tillagt att under alla omständigheter skulle dessa anmärkningar, för det fall de skulle anses kunna tas upp till sakprövning, vara ogrundade, eftersom talan vid tribunalen inte avsåg frågan om huruvida IMG var en internationell organisation eller inte i den mening som avses i unionens finansiella bestämmelser, ( 64 ) utan hade till syfte att fastställa huruvida de angripna rättsakterna, mot bakgrund av de tvivel som föreligger beträffande den berörda partens rättsliga ställning, omfattades av det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen förfogar över för att genomföra unionens budget.

62.

Jag anser för min del, för det första, att de anmärkningar som gjorts inom ramen för de andra grundernas andra del kan tas upp till sakprövning, eftersom de argument som framförts inom denna ram, liksom IMG gjort gällande i sin replik, varken avser de faktiska omständigheterna eller är nya till sin art. Dessa argument bygger nämligen dels på det påstådda åsidosättandet av en rättsregel, eftersom de ifrågasätter huruvida det resonemang som fördes i de överklagade domarna för att avvisa de båda talan som IMG väckt är rättsligt grundad, mot bakgrund av unionens finansiella bestämmelser. Vidare har IMG i huvudsak återgett ett av de resonemang som IMG gjort gällande i första instans, nämligen resonemanget att kommissionen inte respekterade dessa bestämmelser när den antog de angripna rättsakterna. ( 65 )

63.

För det andra, när det gäller saken, delar jag kommissionens uppfattning att det resonemang som IMG förespråkar är felaktigt, eftersom varken kommissionen eller, följaktligen, tribunalen har uttalat sig angående huruvida IMG hade ställning som en ”internationell organisation” eller inte. Denna brist på juridisk kvalificering utgör enligt min uppfattning en avgörande omständighet. Tribunalen prövade i själva verket huruvida kommissionen, mot bakgrund av de tvivel som förelåg i detta avseende, kunde fatta beslut lagligen, det vill säga utan att göra sig skyldig till någon uppenbart felaktig bedömning eller felaktig rättstillämpning, att inte längre tilldela IMG uppgifter avseende budgetgenomförande i denna egenskap så länge de aktuella tvivlen inte skingrats. ( 66 ) Således koncentrerade tribunalen, i de delar av de överklagade besluten som klagandena har angripit i dessa domar, sin bedömning på frågorna om huruvida kommissionen, mot bakgrund av att det förelåg tvivel beträffande IMG:s ställning som internationell organisation och genom att av dessa dra de slutsatser som följer av de angripna rättsakterna, hade överskridit gränserna för dess utrymme för skönsmässig bedömning och åsidosatt de villkor som föreskrivs i de tillämpliga unionsrättsliga finansiella bestämmelserna eller inte. ( 67 ) Tribunalen har besvarat dessa frågor nekande och, enligt min uppfattning, motiverat detta ställningstagande tillräckligt.

64.

Mot bakgrund av det syfte som fastställts i förfarandena i första instans, är det enligt min mening inte nödvändigt, eller till och med irrelevant, att pröva IMG:s anmärkningar som består i att klandra tribunalen för att inte ha beaktat att den uppfyllt de båda förutsättningarna för att vara en ”internationell organisation” i den mening som avses i dessa bestämmelser, ( 68 ) trots de aktuella förklaringarna av vissa stater som påstås vara medlemmar eller tidigare medlemmar i denna enhet, eftersom endast fem av dessa stater av sexton ( 69 ) har avgett bestridanden i detta avseende. ( 70 ) Jag anser nämligen att sådana faktorer, under alla omständigheter, inte kan anses styrka att kommissionen skulle ha gjort sig skyldig till ett juridiskt fel genom att uttrycka tvivel beträffande IMG:s ställning som internationell organisation och därav dra de ovannämnda slutsatserna. Vidare anser jag att tribunalen inte missbrukade sin prövningsrätt när den kom fram till slutsatsen att det, mot bakgrund av bevisningen i målet, ( 71 ) var legitimt och lagligt att kommissionen beslutade att inte längre tilldela uppgifter avseende genomförandet av unionens budget till IMG, på sätt och vis av försiktighetshänsyn, så länge frågan om den berörda enhetens juridiska ställning inte har klargjorts.

65.

För det tredje, när de gäller IMG:s inledande argument enligt vilka kommissionens tvivel grundar sig på uppgifter i Olafs utredning, medan den berörda personen inte har getts tillfälle att bestrida dessa inom rimlig tid, ( 72 ) kommer jag att begränsa mig till att konstatera att dessa argument inte avser åsidosättande av unionens finansiella bestämmelser, vilka står i centrum för denna del av de andra grunderna, utan iakttagande av rätten till försvar, vilken kommer att prövas inom ramen för andra grunder som gjorts gällande i förevarande båda mål, ( 73 ) eftersom denna frågeställning utgör huvudsyftet med dessa.

66.

Mot denna bakgrund anser jag att IMG:s anmärkningar inom ramen för den ovan prövade delen av de andra grunderna för överklagandena i målen C‑183/17 P och C‑184/17 P är ogrundade.

2. De ytterligare delarna och de andra grunderna för överklagandena i målen C‑183/17 P och C‑184/17 P

67.

För det första har IMG, i början av de andra grunderna i deras överklaganden i mål C‑183/17 P och i mål C‑184/17 P, i huvudsak anfört att tribunalens resonemang i de överklagade domarna grundar sig på premissen att motiveringen var rättsstridig, genom att tribunalen gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och missuppfattat uppgifterna i målet. ( 74 ) IMG har gjort gällande att tribunalen har tillskrivit de i respektive mål angripna rättsakterna, det vill säga beslutet av den 16 december 2014 och skrivelsen av den 8 maj 2015, felaktiga motiveringar.

68.

Det ska påpekas att det, som IMG själv har påpekat och som kommissionen har bestritt, rör sig om ett argument som upprepar anmärkningar som redan har framförts i de första grunderna i de överklaganden som ingetts i dessa båda mål, vilka inte är föremål för detta förslag till avgörande. Jag kommer endast att ange att tribunalen, i de delar som IMG har återgett, ( 75 ) förefaller ha önskat ge uttryck inte för den motivering som finns i rättsakterna i sig, såsom klaganden har påstått, utan i det sammanhang i vilket dessa rättsakter ingår, särskilt för att känneteckna den omständigheten att kommissionen, före antagandet av dessa rättsakter, hyste tvivel beträffande dess juridiska ställning. ( 76 ) Den påstådda rättsstridigheten i de delar av motiveringen av de överklagade domarna som IMG har hänvisat till är således uppenbart ogrundade, eftersom IMG enligt min uppfattning har gjort en felaktig tolkning av dessa domar.

69.

För det andra har IMG, enligt den andra grunden för dess överklagande i mål C‑184/17 P, gjort gällande en missuppfattning av handlingarna i målet, ( 77 ) genom att klandra tribunalen för att ha ansett att den berörda parten inte hade lämnat uppgifter som gjorde det möjligt att vederlägga kommissionens tvivel, trots att IMG vid denna institution och sedan tribunalen hade framställt en serie handlingar i syfte att styrka att detta tvivel var ogrundade. Sökanden har gjort gällande att det följer av de åtta handlingar som den hänvisat till ”att de fem aktuella staterna[ ( 78 )] har undertecknat akten för bildandet av IMG, att Norge har undertecknat IMG stadgar, och att Norge, Belgien och Portugal har deltagit i sammanträden inom IMG:s styrelse. Vidare har det vid två tillfällen fastställts av ordföranden vid sammanträdet den 25 november 1994 att dessa fem medlemsstater har undertecknat rättsakten för införandet av IMG och att i övrigt ingen av dessa stater har meddelat IMG att de trädde ur IMG”. ( 79 ) Kommissionen har avfärdat denna anmärkning och inte bara bestritt klagandens resonemang, utan även den bedömning av dessa handlingar som klaganden har gjort. ( 80 )

70.

Det följer av fast rättspraxis att tribunalens bedömning av bevisvärdet av handlingarna i målet, inom ramen för ett överklagande, inte, med förbehåll för situationer med åsidosättande av bestämmelser på området bevisföring och förebringande av bevisning samt missuppfattning av dessa handlingar, inte kan ifrågasättas vid domstolen. Vidare får klaganden inte, genom att åberopa att den bevisning som frambringats till tribunalen missuppfattats, i själva verket sträva efter att få till stånd en ny prövning av denna bevisning, särskilt av det bevisvärde som den ska tillmätas, vilket inte omfattas av domstolens behörighet. ( 81 )

71.

I förevarande fall tycks tribunalen i punkterna 102 och 106 i domen T-381/15, vilka har kritiserats särskilt, i huvudsak ha ansett att IMG, mot bakgrund av de bevis som den frambringat, inte tillräckligt hade visat att de aktuella staterna faktiskt fortsatte att anse att de var medlemmar, oaktat de förklaringar som de hade gjort vid Olaf. Jag anser att den bedömning av denna bevisning som tribunalen har gjort i syfte att uppskatta deras bevisvärde inte påvisar någon missuppfattning av deras innehåll och i synnerhet att IMG inte har styrkt någon materiell felaktighet i tribunalens tolkning av dessa.

72.

För det tredje har IMG, fortfarande i mål C‑184/17 P, gjort gällande att tribunalen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet, genom att göra gällande att den överklagade domen innehåller dels motstridiga skäl när det gäller att kommissionens ställningstaganden före Olafs utredning inte haft någon verkan, dels tvivelaktiga skäl i den del de avser ifrågasättande av IMG:s ”financial backing” (finansiella garanti) till följd av vissa staters bestridanden. ( 82 )

73.

Det ska erinras om att tribunalen, enligt fast rättspraxis, inte är skyldig att motivera vart och ett av sina val när den, till stöd för sitt avgörande, hänvisar till en bevisuppgift framför en annan. Det ska emellertid av motiveringen till dess dom klart och tydligt framgå hur tribunalen har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för det fattade beslutet och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin kontroll. ( 83 )

74.

Jag konstaterar i förevarande mål, när de gäller den ovannämnda första anmärkningen, som avser punkt 105 i domen T-381/15 sett utanför dess sammanhang, att det mot bakgrund av de punkter som föregår det omstridda utdraget, ( 84 ) förefaller entydigt att tribunalen i denna situation avsåg avfärda IMG:s argument att kommissionen tidigare hade betraktat den som en internationell organisation och påpekade att dessa ställningstaganden gjorts före uppkomsten av de tvivel som resulterade i Olafs utredning, vilka föranledde denna institution att ändra ståndpunkt och utgör den avgörande delen i tribunalens slutsatser. Den omständigheten att tribunalen påstås inte har beaktat dessa uppgifter som meddelats av IMG under Olafs utredning, enligt den kritik som den berörda parten framställt, kan enligt min uppfattning inte anses utgöra en motstridighet eller innebära att den motivering som antagits i den aktuella punkten inte var tillräcklig. ( 85 ) Följaktligen ska denna anmärkning avfärdas.

75.

När det gäller den andra ovannämnda anmärkningen, som avser punkterna 102 och 108 i samma dom, ska det påpekas att IMG i huvudsak har klandrat tribunalen för att ha ansett att förklaringarna av de stater som har bestritt att de är medlemmar i denna enhet skulle utgöra hinder för kvalificeringen av denna som internationell organisation, på grund av att detta medför att den förlorar sitt finansiella stöd. Enligt IMG är inte denna sistnämna parameter något villkor, enligt 2012 års finansiella bestämmelser, för att en sådan kvalificering ska godtas. ( 86 ) Enligt min uppfattning följer det emellertid av prövningen av dessa båda såtillvida kritiserade punkter att tribunalen inte alls har formulerat några sådana skäl ( 87 ) och att det resonemang som förs i dessa i sig är klart och av sådan art att det motiverar det slutsats som det avser bekräfta, varför det är uppenbart att denna anmärkning är ogrundad.

76.

Av detta följer, enligt min uppfattning, att de punkter i den överklagade domen som avses i dessa båda anmärkningar inte är behäftade med något åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

77.

Sammanfattningsvis anser jag att de andra grunderna i IMG:s överklaganden i målen C‑183/17 P och C‑184/17 P ska underkännas då de saknar fog.

C.   Räckvidden för den av IMG åberopade rätten till försvar (den fjärde grunden för överklagandet i mål C‑183/17 P och den tredje grunden för överklagandet i mål C‑184/17 P)

78.

Jag anser att bedömningarna av de argument avseende ett eventuellt åsidosättande av rätten till försvar som IMG har framförts inom ramen för den fjärde grunden för dess överklagande i mål C‑183/17 P respektive den tredje grunden för dess överklagande i mål C‑184/17 P bör komplettera varandra men icke desto mindre ske separat, eftersom lydelsen i dessa grunder innehåller vissa gemensamma nämnare men även en del skillnader.

1. Den fjärde grunden för överklagandet i mål C‑183/17 P

79.

I den fjärde grunden för dess överklagande i mål C‑183/17 P har IMG klandrat tribunalen för att, i den överklagade domen, ( 88 ) ha åsidosatt principen om en god förvaltning och ett åsidosättande av rätten att yttra sig. ( 89 ) Liksom kommissionen, som i sin svarsinlaga har tillbakavisat dessa argument, ( 90 ) anser jag att denna grund ska underkännas, och eventuellt anses vara uppenbart ogrundad, av följande skäl:

80.

För det första har IMG, med hänvisning till en av tribunalen meddelad dom som avser varje persons rätt att höras innan ett beslut som går denne emot fattas, ( 91 ) i förevarande mål gjort gällande att denna enhet inte informerats av de exakta skälen till varför kommissionen tvivlade på dess ställning som internationell organisation och att den inte beretts tillfälle att framföra sin ståndpunkt i detta hänseende, innan denna institution antog det angripna beslutet, det vill säga beslutet av den 16 december 2014.

81.

Det ske erinras om att rätten att bli hörd anges i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), i vilken rätten till en god förvaltning garanteras. Enligt artikel 41.2 a innebär denna rätt bland annat att var och en har en rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot vederbörande. Enligt fast rättspraxis innebär detta att mottagarna av ett beslut som påtagligt påverkar deras intressen ges möjlighet att på ett meningsfullt sätt framföra sina synpunkter med avseende på de uppgifter som myndigheten avser att lägga till grund för sitt beslut, varvid dess muntliga eller skriftliga yttrande eventuellt kan påverka innehåller i detta beslut, eller till och med äventyra antagandet av detta. ( 92 )

82.

Jag anser i förevarande mål att tribunalen först efter en fördjupad analys av de faktiska omständigheterna och utan att göra sig skyldig till någon felaktig rättstillämpning angav att kommissionen hade informerat IMG tillräckligt om bakgrunden till de tvivel som den hyste avseende IMG:s juridiska ställning och på ett giltigt sätt, inom ramen för olika skrivelser som hade utbytts för detta ändamål innan antagandet av det angripna beslutet, hade gett denna enhet en möjlighet att i förväg meddela sina argument, och att IMG:s rätt att bli hörd således hade respekterats. ( 93 )

83.

För det andra har IMG klandrat tribunalen för att inte ha gjort en rättvis avvägning mellan bevarandet av sekretessen i Olafs utredningar och garantin för den berörda partens grundläggande rätt att yttra sig. Enligt IMG gjorde tribunalen en felaktig bedömning genom att anse att bevarandet av denna sekretess kunde berättiga att kommissionen inte ställde Olafs slutrapport till IMG:s förfogande, vilken rapport denna institution fick tillgång till precis innan den antog beslutet av den 16 december 2014. ( 94 ) IMG har särskilt hänvisat till punkt 142 i dom T-29/15, i vilken ”nya uppgifter” som kommissionen skulle ha lämnat nämns.

84.

Det ska i detta hänseende påpekas att artikel 41.2 b i stadgan, i samband med den rätt att bli hörd som jag erinrat om ovan, ( 95 ) garanterar en rätt för var och en att ha tillgång till de akter som berör honom eller henne, med förbehåll för berättigade intressen vad avser sekretess, tystnadsplikt och affärshemlighet. I förordning nr 883/2013 föreskrivs emellertid, beträffande Olafs utredningar, i artikel 10.1–10.3 att information som överlämnats eller inhämtas i samband med sådana utredningar ska vara skyddad och att unionens institutioner ska se till att den sekretess som gäller för dessa uppgifter respekteras. Vidare finns det, medan artikel 11.3–11.5 i denna förordning föreskriver en överföring av den att Olaf upprättande utredningsrapporten till de behöriga nationella myndigheterna eller institutionerna, ingen bestämmelse i detta instrument som föreskriver en överföring till den person som utredningen gäller. ( 96 ) Som tribunalen vid upprepade tillfällen, enligt min uppfattning med fog, har angett, i mål avseende en frågeställning som var analog med den som prövas i förevarande mål, följer det av den på Olaf tillämpliga rättsramen att det endast är när de myndigheter till vilka denna byrås rapport riktar sin har för avsikt att anta rättsakter som går den berörda personen emot, på grundval av denna rapport som de, i enlighet med de processrättsliga bestämmelser som är tillämpliga på dem, ska ge denna person tillgång till denna rapport för att ge vederbörande möjlighet att utöva sin rätt till försvar. ( 97 )

85.

I förevarande mål C‑183/17 P anser jag emellertid att kommissionen, för det fall den hade haft för avsikt att grunda sitt beslut av den 16 december 2014 – som går IMG emot ( 98 ) - direkt på Olafs slutrapport, ( 99 ) visserligen säkert hade behövt låta den berörda parten få tillgång till innehållet i denna rapport och göra det möjligt för den att framföra sina svarsargument, ( 100 ) särskilt om det visade sig att denna handling innehöll nya uppgifter som kommissionen skulle kunna göra gällande mot denne.

86.

Det ska emellertid för det första påpekas att tribunalen vid en läsning av den överklagade domen vid ett flertal tillfällen förefaller ha hänvisat till den avvägning som ska göras mellan kommissionens eventuella inlämnande av ”nya uppgifter” i handlingarna och nödvändigheten av att bevara sekretessen i Olafs utredning, inte avseende Olafs slutrapport, som IMG har antytt i sitt överklagande, utan med avseende på skrivelsen av den 25 april 2014. ( 101 ) Det ska emellertid påpekas att denna skrivelse sändes till IMG av kommissionen vid en tidpunkt då Olafs utredning ännu pågick och då skyddet för denna sekretess således var särskilt nödvändigt. Det framgår vidare av tribunalens konstateranden dels att skrivelsen av den 25 april 2014 nämner att de ”nya uppgifter” som följde av denna utredning endast bekräftade de tvivel beträffande IMG:s ställning som kommissionen redan hade gett uttryck för, ( 102 ) dels att IMG för övrigt inte vid tribunalen bestred att kommissionen, enligt artikel 10 i förordning nr 883/2013 hade en skyldighet att bevara denna sekretess liksom att, följaktligen, inte avslöja detaljerna i dessa nya uppgifter. ( 103 )

87.

Dessutom och under alla omständigheter anser tribunalen, enligt min uppfattning med fog, att trots den påstått begränsade karaktären av den information som kommissionen har lämnat till IMG, kände denna icke desto mindre till de skäl av vilka beslutet av den 16 december 2014 antogs, bland annat tack vare skrivelsen av den 25 april 2014, ( 104 ) detta med en tillräcklig precision för att den berörde varit i stånd att göra gällande sitt försvar före detta beslut, om den önskade göra detta. ( 105 ) Som andra generaladvokater redan har understrukit, ( 106 ) utgör inte tillgången till information för en av unionens institutioner något självändamål, utan syftet är att ge den berörda möjlighet att faktiskt utöva rätten till försvar, varför en rättsakt inte bör ogiltigförklaras när det konstateras att en påstådd rättsstridighet inte har någon inverkan på utövandet av rätten till försvar. Det ska tilläggas att den bedömning av de faktiska omständigheter som tribunalen gjort i detta hänseende inte kan ifrågasättas inom ramen för detta överklagande, eftersom inte missuppfattning har styrkts eller ens gjorts gällande på denna nivå. ( 107 )

88.

Följaktligen anser jag att den överklagade domen, och i synnerhet dess punkt 142 som IMG särskilt har kritiserat i detta avseende, innehåller en motivering som inte är behäftad med felaktig rättstillämpning genom att den rör avvägningen mellan sekretessen beträffande den utredningen som Olaf genomför och möjligheten för den berörda personen att utöva sin rätt till försvar.

89.

För det tredje har IMG specifikt kritiserat tribunalens resonemang i punkt 143 i domen T-29/15, ur tre vinklar. För det första har IMG gjort gällande ett åsidosättande av principen om en god förvaltning när det gäller det så kallade direkta sambandet mellan de åtgärder som kommissionen vidtagit tidigare och det angripna beslutet. För det andra har IMG upprepat sitt argument att kommissionen inte har iakttagit dess rätt att bli hörd före detta beslut beträffande de påstådda tvivlen. För det tredje har IMG gjort gällande att den vid tribunalen skulle visa, inte att utgången av förfarandet skulle ha blivit annorlunda, utan endast att den hade kunnat bli annorlunda om IMG hade haft möjlighet att göra gällande sin ståndpunkt.

90.

När det gäller den första anmärkningen delar jag inte IMG:s bedömning att tribunalen gjort en felaktig bedömning när den angav att beslutet av den 16 december 2014 var en ”direkt konsekvens” av föregående rättsakter, ( 108 ) eller till och med, enligt klaganden att dessa rättsakter och därefter detta beslut antogs med flera månaders mellanrum, att kommissionen däremellan mottog Olafs slutrapport och att kommissionen inte kan ha utkristalliserat sin ställning redan i skedet för de säkerhetsåtgärder som den vidtog tidigare. Tribunalen förefaller nämligen, i punkt 143 i den överklagande domen, ha begränsat sig till att, enligt min uppfattning med fog, anse att det angripna beslutet följde direkt av förekomsten av tvivel beträffande IMG:s rättsliga ställning, som redan hade kommit till denna enhets kännedom, ( 109 ) och att den berörda enheten således hade informerats om att den, i händelse av brist på angivelser från dennes sida för att tillåta ett avlägsnande av dessa tvivel, inte skulle kunna tilldelas genomförandet av budgeten för det projekt som avses i det ursprungliga beslutet om genomförande.

91.

När det gäller den andra anmärkningen, avseende IMG:s rätt att kunna utöva sin rätt till försvar, räcker det att konstatera att denna anmärkning är ogrundad av de skäl som följer nedan. ( 110 )

92.

Beträffande den tredje anmärkningen, att tribunalen påstås ha krävt att IMG ska styrka den verkliga påverkan av det påstådda åsidosättandet av rätten att bli hörd, medan rättspraxis endast kräver att IMG visar den verkliga inverkan som det påstådda åsidosättandet av rätten att bli hörd avseende utgången av det aktuella förfarandet, medan det i rättspraxis ( 111 ) endast krävs att bevis för en potentiell skada frambringas, anser jag att tribunalen inte gjorde sig skyldig till någon felaktig rättstillämpning. Enligt fast rättspraxis som tribunalen har nämnt ankommer det på rätten, när den finner att en sådan oegentlighet föreligger, att utifrån de faktiska och rättsliga omständigheterna i det enskilda fallet bedöma huruvida förfarandet i fråga hade kunnat leda till ett annat resultat som en följd av att klagandena då hade kunnat försvara sig bättre om denna oegentlighet inte förelegat. ( 112 ) Följaktligen kunde tribunalen, i den överklagade domen inom ramen för dess suveräna bedömning av de faktiska omständigheterna, med fog slå fast ( 113 ) att det inte mot bakgrund av såväl IMG:s arguments som uppgifter i handlingarna i målet hade styrkts att utgången av förfarandet hade kunnat bli annorlunda om kommissionen hade informerat den berörda enheten specifikt om sin avsikt att anta beslutet av den 16 december 2014.

93.

Mot bakgrund av dessa samlade överväganden, anser jag att den fjärde grunden för överklagandet som tagits upp i mål C‑183/17 P ska avfärdas som ogrundad.

2. Den tredje grunden för överklagandet i mål C‑184/17 P

94.

I målet C‑184/17 P överlappar den tredje grund för överklagandet som IMG har gjort gällande ( 114 ) delvis den ovannämnda fjärde grunden för överklagandet i mål C‑183/17 P, eftersom den avser ett åsidosättande av rätten till försvar som görs gällande på grundval av argument som är analoga med dem som anförts till stöd för den sistnämnda, men som dessutom avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten och en missuppfattning av bevisningen, vilket inte gjordes gällande i målet C‑183/17 P. ( 115 ) Jag anser, liksom kommissionen, ( 116 ) att även denna tredje grund ska underkännas, av följande skäl.

95.

För det första har IMG i huvudsak klandrat tribunalen för att inte ha dragit slutsatserna av sitt eget konstaterande att kommissionen först borde ha antagit beslutet till följd av skrivelsen av den 8 maj 2015 efter att ha tillåtit den berörda enheten att få kännedom om Olafs slutrapport.

96.

Mot bakgrund av ovannämnda rättspraxis avseende möjligheten att få tillgång till de sekretessbelagda handlingar som fastställs av Olaf, ( 117 ) kunde tribunalen, enligt min uppfattning utan att göra sig skyldig till någon motstridighet mellan grunderna och genom en bedömning av de faktiska omständigheterna utan missuppfattning, ( 118 ) besluta att Olafs slutrapport visserligen borde ha kommit till IMG:s kännedom genom kommissionen, ( 119 ) men att den konstaterade rättsstridigheten, under omständigheterna i det aktuella målet, emellertid inte hade haft någon avgörande inverkan på den berörda enhetens rätt till försvar, eftersom denna hade haft möjligheten att yttra sig, vid flera tillfällen och före den angripna skrivelsen, avseende de underblåsta tvivlen beträffande dess juridiska ställning. ( 120 )

97.

För det andra har IMG gjort gällande att den borde ha kunnat ange sina argument såväl i förhållande till de uppgifter på vilka kommissionen avsåg grunda sitt beslut som avseende själva beslutsprojektet. ( 121 )

98.

I motsats till vad IMG betonat i förevarande mål C‑184/17 P, anser jag att emellertid det följer av relevant rättspraxis att rätten att höras innan ett beslut som går den berörda personen emot fattas är tillämplig så snart myndigheterna avser att vidta en åtgärd gentemot en person som går denne emot och ska ge beslutets mottagare möjlighet att framföra sina synpunkter med avseende på de uppgifter som myndigheten avser att lägga till grund för sitt beslut, men inte också avseende innehållet i det planerade beslutet på ett sådant sätt att ett utkast måste ställas till dennes förfogande i förväg. ( 122 )

99.

För det tredje har IMG gjort gällande att det inte ankom på den själv, utan på kommissionen, att bevisa att utgången hade kunnat bli en annan om antagandet av det angripna beslutet inte hade varit behäftat med de aktuella rättsstridigheterna. ( 123 )

100.

Enligt min uppfattning följer det emellertid av den rättspraxis som erinras om i den överklagade och ovan nämnda domen ( 124 ) att en domstol, när det anser att det föreligger ett rättegångsfel, ska pröva huruvida det berörda förfarandet hade kunnat leda till ett annat resultat om detta rättegångsfel inte inträffat, mot bakgrund av de specifika omständigheterna i målet och mot bakgrund av den samlade bevisning som frambringats, särskilt den som ingetts av den part som gjort gällande rättegångsfelet. ( 125 ) Det förefaller emellertid som att den del av den överklagade domen som IMG särskilt har kritiserat, i detta hänseende, innehåller en fördjupad analys av de argument som IMG framförde vid tribunalen samt av de uppgifter som fanns i handlingarna i målet vid tribunalen. ( 126 ) Tribunalen kunde av denna analys, utan att göra sig skyldig till felaktig rättstillämpning eller missuppfattning av bevisningen, dra slutsatsen att det inte hade visats att kommissionen, om de aktuella rättegångsfelen inte förelegat, ( 127 ) hade kunnat fatta ett annat beslut än det som följer av den angripna skrivelsen. ( 128 )

101.

Följaktligen anser jag att den tredje grunden för IMG:s överklagande i mål C-184/17 P saknar fog och att överklagandet inte kan bifallas på den grunden.

VI. Förslag till avgörande

102.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska

–

ogilla kommissionens anslutningsöverklaganden i de förenade målen C‑183/17 P och C‑184/17 P, och

–

utan att pröva huruvida det finns fog för de övriga av International Management Group anförda grunderna för överklagandet, eller yrkandena om rättegångskostnader, underkänna den andra och den fjärde grunden i mål C‑183/17 P samt den andra och den tredje grunden i mål C‑184/17 P.

( 1 ) Originalspråk: franska.

( 2 ) Ej publicerad dom, EU:T:2017:56 (nedan kallad domen T-29/15 eller den överklagade domen).

( 3 ) Ej publicerad dom, EU:T:2017:57 (nedan kallad domen T-381/15 eller den överklagade domen och, tillsammans med domen T-29/15 de överklagade domarna).

( 4 ) Beslut om ändring av kommissionens genomförandebeslut C(2013) 7682 final om det årliga åtgärdsprogrammet 2013 till förmån för Myanmar/Burma som ska finansieras genom Europeiska unionens allmänna budget (nedan kallat beslutet av den 16 december 2014 eller det angripna beslutet).

( 5 ) Nedan kallad skrivelsen av den 8 maj 2015 eller den angripna skrivelsen.

( 6 ) Det ska preciseras att förevarande överklaganden avser rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 2002, s. 1), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1081/2010 av den 24 november 2010 (EUT L 311, 2010, s. 9) (nedan kallad förordning nr 1605/2002), kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för [förordning nr 1605/2002] (EGT L 357, 2002, s. 1), i ändrad lydelse enligt kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 av den 23 april 2007 (EUT L 111, 2007, s. 13) (nedan kallad förordning nr 2342/2002 och tillsammans med förordning nr 1605/2002 kallad 2002 års finansiella bestämmelser), Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av [förordning nr 1605/2002] (EUT L 298, 2012, s. 1), samt kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för [förordning nr 966/2012] (EUT L 362, 2012, s. 1) (förordning nr 966/2012 tillsammans med förordning nr 1268/2012 nedan kallade 2012 års finansiella bestämmelser).

( 7 ) Se punkterna 1–15 i domen T-29/15 och punkterna 1–17 i domen T-381/15.

( 8 ) Nedan kallat det ursprungliga genomförandebeslutet.

( 9 ) I denna bilaga beskrivs den andra åtgärden i det årliga åtgärdsprogram som godkändes i detta beslut och anges att denna åtgärd utgjordes av ett program för utveckling av handeln, som finansieras fullt ut av unionen och ska genomföras genom en förvaltning i förening med en internationell organisation.

( 10 ) Se punkt 8.3.1 och fotnot 2 i denna bilaga.

( 11 ) Åtgärder med tillämpning av artikel 7.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 2013, s. 1).

( 12 ) Nedan kallad Olafs slutgiltiga rapport, vilken sammanfattas i punkt 7 i domen T-381/15.

( 13 ) Enligt den enda artikeln i beslutet av den 16 december 2014, ersätter dess bilaga 2 i det ursprungliga genomförandebeslutet (se särskilt punkt 4.3.1 i denna nya bilaga, i vilken nämns det företag som ersatte IMG, nämligen Deutsche Gesellschaft für Internationale Zusammenarbeit (GIZ) GmbH, nedan kallat GIZ).

( 14 ) Förfarandet vid tribunalen beskrivs i punkterna 16–25 i domen T-29/15.

( 15 ) Se punkterna 28–78 i domen T-29/15.

( 16 ) Grunder som anges i punkt 26 i domen T-29/15.

( 17 ) Se punkterna 79–169 i domen T-29/15.

( 18 ) Se punkterna 170–175 i domen T-29/15.

( 19 ) Förfarandet vid tribunalen beskrivs i punkt 18–25 i domen i mål T‑381/15.

( 20 ) Se punkterna 29–75 i dom T-381/15.

( 21 ) Grunder som anförs i punkt 76 i domen T-381/15.

( 22 ) Se punkterna 76–160 i dom T-381/15.

( 23 ) Se punkterna 161–173 och 185 i dom T-381/15.

( 24 ) Se punkterna 174–184 i dom T-381/15.

( 25 ) Denna sistnämnda begäran förefaller emellertid inte längre aktuell, mot bakgrund av de angivelser som parterna lämnat vid förhandlingen (se punkt 34 i detta förslag till avgörande).

( 26 ) Grunder som IMG har sammanfattat enligt följande: ”1. Åsidosättande av motiveringsskyldigheten – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten i tribunalen – Missuppfattning av handlingarna i målet, 2. Åsidosättande av förordning [nr 1605/2002] och förordning [nr 966/2012] – Åsidosättande av förordning [nr 2342/2002] och av förordning [nr 1268/2012] – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten i tribunalen – Missuppfattning av handlingarna i målet, 3. Åsidosättande av principen om sund ekonomisk förvaltning – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten i tribunalen – Åsidosättande av förordning [nr 966/2012] (artiklarna 61.1 och 60.2), 4. Åsidosättande av principen om en god förvaltning – Åsidosättande av rätten att yttra sig”.

( 27 ) Grunder som IMG har sammanfattat enligt följande: ”1. Åsidosättande av tribunalens rättegångsregler, praktiska genomförandebestämmelser i tribunalens rättegångsregler och rätten till försvar – Åsidosättande av svarandens motiveringsskyldighet – Missuppfattning av handlingarna i målet, 2. Åsidosättande av förordning [nr 966/2012] och av förordning [nr 1268/2012] – En uppenbart felaktig bedömning – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten i första instans – Missuppfattning av handlingarna i målet, 3. Åsidosättande av rätten till försvar – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten i första instans – Missuppfattning av handlingarna i målet, 4. Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten i första instans – Missuppfattning av handlingarna i målet, 5. Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten i första instans – Åsidosättande av artikel 61 i förordning [nr 966/2012]”.

( 28 ) Se även punkterna 5 och 6 i detta förslag till avgörande.

( 29 ) Det ska påpekas att det inte har bestritts att dessa anslutningsöverklaganden respekterar de krav som anges i artikel 178 i domstolens rättegångsregler och särskilt artikel 178.2.

( 30 ) Se bland annat dom av den 19 januari 2017, kommissionen/Total och Elf Aquitaine (C‑351/15 P, EU:C:2017:27, punkterna 35 och 36), beslut av den 11 oktober 2017, Guardian Glass España, Central Vidriera/kommissionen (T-170/16, EU:T:2017:722, punkt 85 och följande punkter), samt dom av den 8 maj 2018, Esso Raffinage/ECHA (T-283/15, EU:T:2018:263, punkterna 49–51).

( 31 ) Kommissionen har i detta hänseende hänvisat till punkterna 46, 50–52, 57 och 59–63 i domen T-29/15.

( 32 ) I punkterna 1–3 i artikel 84, vilken har rubriken ”Finansieringsbeslut” föreskrivs följande:

”1. Varje utgift ska vara föremål för ett åtagande …
2. … [E]tt utgiftsåtagande [ska] föregås av ett finansieringsbeslut som fattats av en institution …

3. Det finansieringsbeslut som avses i punkt 2 ska innehålla uppgifter om det mål som man vill uppnå, de förväntade resultaten, genomförandemetoderna och det totala beloppet. Beslutet ska också innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras, en indikation på det belopp som avdelas för varje åtgärd och en tidtabell för genomförandet.

Vid indirekt förvaltning ska finansieringsbeslutet … specificera den enhet … som anförtrotts uppgifter enligt artikel 58.1 c, vilka kriterier som tillämpats för att utse enheten … och vilka uppgifter som [den] tilldelats.”

( 33 ) Enligt kommissionen motsvarar det juridiska åtagandet beträffande en utgift ”avtal, kontrakt, delegeringar, etcetera”, och utanordnaren förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning i detta hänseende.

( 34 ) Kommissionen har understrukit att det i artikel 3 i det ursprungliga genomförandebeslutet, vilket inte ändrats genom det angripna beslutet, anges att uppgifterna för budgetgenomförandet inom ramen för den genomensamma förvaltningen ”får” och inte ”ska”, tilldelas den enhet som anges i bilagorna.

( 35 ) Nämligen, i enlighet med fast rättspraxis, interna åtgärder som enbart har rättsverkningar inom administrationen och inte skapar några rättigheter eller skyldigheter för utomstående (se, bland annat, dom av den 6 april 2000, Spanien/kommissionen, C‑443/97, EU:C:2000:190, punkt 28, och dom av den 22 april 2015, Planet/kommissionen, T-320/09, EU:T:2015:223, punkt 63).

( 36 ) Som tribunalen påpekade i punkt 50 i domen T-29/15, ”påverkar inte den omständigheten att det inte är säkert att utanordnaren kommer att ingå ett delegeringsavtal med [GIZ] det konstaterandet att detta avtal, under alla omständigheter, endast skulle kunna ingås med [GIZ] och inte med [IMG]”, vilket företag inte är valbart till följd av det angripna beslutet.

( 37 ) Kommissionen har i detta hänseende i huvudsak grundat sig på domen av den 25 februari 1988, Les Verts/Europaparlamentet (190/84, EU:C:1988:94, punkterna 7 och 8), trots att denna dom meddelades före ikraftträdandet av förordning nr 966/2012 och inte avser ett beslut av samma art som det som det som har bestritts i förevarande mål.

( 38 ) Det ska erinras om att i det ursprungliga genomförandebeslutet hade IMG utsetts till enhet med en uppgift avseende budgetgenomförande ”med förbehåll för ingåendet av det till detta knutna [delegerings-]avtalet” (se punkt 4 i domen T-29/15). Den berörda personen har med fog understrukit att, även om detta beslut inte gav vederbörande någon rätt att ingå ett sådant avtal, hade detta beslut emellertid som juridisk verkan att, för det fall kommissionen i ett senare skede av detta skulle ha velat ingå ett sådant, hade den endast kunnat göra detta med IMG, en verkan som upphörde genom beslutet av den 16 december 2014.

( 39 ) Jag kan endast påpeka att i de olika punkter i domen som kommissionen uttryckligen har hänvisat till i den första delen av dess anslutningsöverklagande i mål C‑183/17 P (nämligen punkterna 46, 50–52, 57 och 59–63 i domen T-29/15), har tribunalen endast nämnt ett enda rättsligt avgörande (interimistiskt beslut av den 8 januari 2014, Stichting Sona och Nao/kommissionen, T-505/13 R, ej publicerat, EU:T:2014:1), vilket för övrigt hade åberopats av kommissionen själv vid tribunalen och föreföll irrelevant i förevarande mål, av de skäl som med fog angavs av den domstolen (se punkterna 61–63 i denna dom). Beträffande de delar av domarna som återges i punkt 56 (ej avsedda) i dom T-29/15, är dessa en återspegling av en fast och allmängiltig rättspraxis (som nämnts i punkt 40 i detta förslag till avgörande), vilken uppenbarligen går utanför området för offentliga marknader.

( 40 ) Domstolen har upprepade gånger slagit fast att ett överklagande, för att överklagandet eller den berörda grunden inte ska avvisas, ska ange exakt vilka omständigheter som kritiseras i den överklagade domen och de rättsliga argument som specifikt stödjer denna ansökan, för att kunna vara föremål för en rättslig bedömning som tillåter domstolen att utöva sitt uppdrag och genomföra sin legalitetsprövning (bland annat domen av den 1 februari 2018, Panalpina World Transport (Holding) m.fl./kommissionen, C‑271/16 P, ej publicerad, EU:C:2018:59, punkt 17).

( 41 ) Kommissionen hänvisar i detta hänseende uttryckligen till punkterna 44–48 i domen T-381/15.

( 42 ) I artikel 58.1 c ii) i denna förordning föreskrivs närmare bestämt följande: ”Kommissionen ska genomföra budgeten på följande sätt: … Indirekt (indirekt förvaltning), … genom att genomförandeuppgifter anförtros åt … internationella organisationer och deras underordnade organ”.

( 43 ) Beträffande det exakta innehållet i den angripna skrivelsen, se punkterna 10–16 och 44 i domen T-381/15, särskilt dessa sistnämnda båda punkter avseende den aspekt som ifrågasatts i kommissionens anslutningsanklagande i mål C‑184/17 P.

( 44 ) Kommissionen hänvisar i detta hänseende uttryckligen till punkterna 70–73 i domen i mål T‑29/15.

( 45 ) Talan mot ett bekräftande beslut ska endast avvisas om det bekräftade beslutet blivit slutligt gentemot den intresserade parten, på grund av att talan inte väckts inom tidsfristen (se, bland annat, dom av den 31 maj 2017, DEI/kommissionen, C‑228/16 P, EU:C:2017:409, punkt 35).

( 46 ) Se bland annat, utöver tribunalens praxis som återges i punkt 69 i domen T-29/15, domen av den 15 juli 2015, Westfälische Drahtindustrie m.fl./kommissionen (T-393/10, EU:T:2015:515, punkt 107), och dom av den 13 oktober 2015, Intrasoft International/kommissionen (T-403/12, EU:T:2015:774, punkterna 48–52). Beträffande domstolens praxis, se dom av den 19 januari 2017, kommissionen/Total och Elf Aquitaine (C‑351/15 P, EU:C:2017:27, punkterna 37–49), och dom av den 31 maj 2017, DEI/kommissionen (C‑228/16 P, EU:C:2017:409, punkterna 33 och 34).

( 47 ) Se, bland annat, dom av den 19 januari 2017, kommissionen/Total och Elf Aquitaine (C‑351/15 P, EU:C:2017:27, punkterna 37–49), och dom av den 8 maj 2018, Esso Raffinage/Echa (T-283/15, EU:T:2018:263, punkterna 50 och 81–83).

( 48 ) Kommissionen har tillagt att det angripna beslutet inte är resultatet av en ”omprövning” genom att de avser domen av den 7 februari 2001, Inpesca/kommissionen (T-186/98, EU:T:2001:42, punkt 49). Tribunalen förefaller emellertid, i den rättspraxis som det hänvisats till, ha avsett en eventuell vägran av en omprövning som görs gällande av en myndighet, ett sammanhang som inte överensstämmer med det som är aktuellt i förevarande mål C‑183/17 P. När tribunalen, i punkt 69 i domen T-29/15, hänför till en ”omprövning” och hänvisar till domen av den 22 maj 2012, Sviluppo Globale/kommissionen (T-6/10, ej publicerad, EU:T:2012:245, punkt 22), ska denna del enligt min uppfattning läsas mot bakgrund av punkterna 21, 24, 31 och 37 i denna sistnämnda dom, där en sådan omprövning behandlades. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 oktober 2017, Global Steel Wire m.fl./kommissionen (C‑454/16 P - C‑456/16 P och C‑458/16 P, ej publicerad, EU:C:2017:818, punkterna 30–35), och dom av den 2 juni 2016, Moreda-Riviere Trefilerías m.fl./kommissionen (T-426/10 - T-429/10 och T-438/12 - T-441/12, EU:T:2016:335, punkterna 545–549).

( 49 ) Se de händelser som beskrivs i punkterna 7–13 i domen T-29/15.

( 50 ) Beträffande säkerhetsåtgärders temporära och reversibla karaktär, se analogt dom av den 5 oktober 2017, Mabrouk/rådet (T-175/15, EU:T:2017:694, punkt 147).

( 51 ) IMG har, enligt min uppfattning med fog, understrukit att beslutet av den 16 december 2014 inte är av allmän och tillfällig natur, utan specifikt och slutgiltigt utesluter en av de åtgärder som föreskrivs i åtgärdsprogrammet avseende Myanmar/Burma för år 2013.

( 52 ) Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2014, kommissionen/Nederländerna och ING Groep (C‑224/12 P, EU:C:2014:213, punkterna 69–72), i vilken det bland annat påpekas att ”[e]n preliminär bedömning av en enskild åtgärd … som nödvändiggjorde brådskande åtgärder, kan … inte uppfylla samma kriterier som de bedömningar som ligger till grund för ett definitivt beslut”.

( 53 ) Kommissionen har i detta hänseende hänvisat till punkterna 74–76 i domen T-29/15.

( 54 ) Beträffande beaktandet av ett specifikt normativt sammanhang och självständiga juridiska verkningar av den angripna rättsakten vid prövningen av huruvida en talan om ogiltigförklaring kan tas upp till sakprövning, se, utöver den rättspraxis till vilken hänvisas i fotnot 47 i detta förslag till avgörande, bland annat dom av den 13 februari 2014, Ungern/kommissionen (C‑31/13 P, EU:C:2014:70, punkt 57 och följande punkter), och dom av den 8 december 2011, Deutsche Post/kommissionen (T-421/07, EU:T:2011:720, punkt 49 och följande punkter).

( 55 ) Se även fotnot 11 i detta förslag till avgörande.

( 56 ) I den mening som avses i den rättspraxis som anknyter till punkt 50 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

( 57 ) Se särskilt punkt 76 i domen T-29/15.

( 58 ) För fullständighetens skull ska det påpekas att det förefaller motstridigt att, som kommissionen har gjort, hävda att det angripna beslutet skulle ha varit en automatisk konsekvens av skrivelsen av den 25 april 2014, trots att det i denna uttryckligen angavs att denna institution, i enlighet med det ursprungliga genomförandebeslutet, förfogade över ett utrymme för skönsmässig bedömning för att ingå ett avtal med IMG (se innehållet i denna skrivelse avseende punkterna 8 och 85 i domen T-29/15).

( 59 ) Det vill säga beslutet av den 16 december 2014 och skrivelsen av den 8 maj 2015.

( 60 ) Det ska påpekas att kommissionen fokuserat sitt svar på den aktuella delgrunden, såväl i sin svarsinlaga som i dess duplik och dess muntliga yttrande.

( 61 ) IMG har i detta hänseende särskilt hänvisat till punkt 105 i domen T-29/15 och till punkterna 102, 105 och 106 i domen T-381/15.

( 62 ) Se de instrument som nämns i fotnot 6 i detta förslag till avgörande. Det ska påpekas att den andra grunden för överklagandet i mål C‑183/17 P både avser 2002 års finansiella bestämmelser och 2012 års finansiella bestämmelser, medan den andra grunden för överklagandet i mål C‑184/17 P endast avser den sistnämnda. Beträffande vilka bestämmelser som är tillämpliga i tiden (ratione temporis), se punkt 27 i domen T-29/15.

( 63 ) IMG har i detta hänseende särskilt kritiserat punkterna 104–106, 109 och 110 i domen T-29/15 (som förekommer i den avdelning som rör IMG:s första och andra grund i detta mål) samt punkterna 102, 103 och 108 i domen i mål T‑381/15 (som förekommer i avdelningen avseende dess tredje grund i detta mål). Vid förhandlingen gjorde IMG bland annat gällande att tribunalen gjort en felaktig bedömning eftersom den omständigheten att en stat inte erkänner en internationell organisation eller förklarar att den inte längre är medlem i denna äventyrar inte organisationens juridiska existens.

( 64 ) Vid förhandlingen argumenterade kommissionen för att IMG:s ansökan om att få konstaterat att den faktiskt är en internationell organisation inte kunde vara föremål för förevarande förfarande, eftersom denna institution inte har gjort ett slutgiltigt ställningstagande utan uttryckt tvivel i detta hänseende och att unionsdomstolarna inte heller är i stånd att intyga denna kvalitet.

( 65 ) Se, bland annat, punkterna 26, 79 och 95 och domen T-29/15 samt punkt 76 i domen T-381/15.

( 66 ) Se särskilt punkterna 103–110 i domen T-29/15 och punkterna 98 (i synnerhet) till 108 i domen T-381/15, av vilka det framgår att tribunalen dels fastställde att kommissionen, i de respektive angripna rättsakterna, inte angav att IMG inte utgjorde någon internationell organisation, utan beslutade att inte anförtro denna enhet genomförandet av budgeten genom indirekt förvaltning så länge tvivlen beträffande dess ställning inte hade skingrats, dels slog fast att detta beslutsfattande varken var uppenbart olämpligt under sådana omständigheter som dem som var aktuella i målet, eller stod i strid med unionens finansiella bestämmelser.

( 67 ) Särskilt mot bakgrund av artikel 53d.1 i förordning nr 1605/2002 och artikel 60.2 i förordning nr 966/2012 (punkterna 95–110 i domen T-29/15) samt artikel 60.2 i förordning 966/2012 och artikel 43.1 i förordning nr 1268/2012 (punkterna 96–108 i domen T-381/15).

( 68 ) Det vill säga vara en organisation som omfattas av internationella offentligrättsliga bestämmelser och som inrättats genom mellanstatliga överenskommelser, enligt artikel 43.1 a i förordning nr 1268/2012, en punkt i vilken fastställs vad som avses med ”internationella organisationer” i artikel 58.1 c ii) i förordning nr 966/2012.

( 69 ) I ansökningarna i målen C‑183/17 P och C‑184/17 P har IMG angett att den skapats och utformats ”år 1994 på grundval av ett mellanstatligt avtal undertecknat av 16 stater (Österrike, Belgien, Kanada, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Ryssland, Spanien, Sverige och Förenade kungariket samt Europeiska unionens kontor för humanitärt bistånd (Echo)”.

( 70 ) Eftersom stater som påstås vara ursprungliga eller aktuella medlemmar i IMG dels har bestritt att de har denna egenskap, dels har uttryckt tvivel beträffande delegeringsmakten hos de personer som representerade dem vid dess bildande (se bland annat punkterna 8, 85 och 105 i domen T-29/15 samt punkterna 4, 85 och 98 i domen T-381/15). Vid förhandlingen i domstolen gjorde kommissionen gällande att det framgår av Olafs slutrapport att alla de utfrågade staterna, och inte bara fem av dem, framstod som skeptiska.

( 71 ) Särskilt mot bakgrund av skrivelsen av den 25 april 2014, i vilken kommissionen dels förklarade att ”flera länder (Spanien, Portugal, Norge, Italien och Belgien), vilka av IMG förklarades vara medlemsstater eller grundande medlemmar, inte ansåg sig vara varken medlemmar eller grundande medlemmar i denna”, dels att ”FN:s generalsekreterare har förklarat att IMG inte var en specialiserad byrå” och, slutligen, att ”det föreligger inga tvivel beträffande den behörighet som tillkom de personer som representerade deras länder vid tidpunkten för akten för upprättande av IMG”. Enligt min uppfattning var inte de svarsuppgifter som den berörda enheten gav kommissionen av sådan art att de kunde vederlägga dessa grundläggande bestridanden.

( 72 ) IMG har tillagt att kommissionen själv inte hade tillgång till Olafs slutrapport före den 15 december 2014, men har inte enligt min uppfattning utifrån denna gjort några tydliga anmärkningar mot de överklagade domarna.

( 73 ) Nämligen den fjärde grunden för överklagandet i målet C‑183/17 P och den tredje grunden för överklagandet i mål C‑184/17 P, som analyseras i punkt 78 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

( 74 ) IMG har i detta hänseende uttryckligen kritiserat punkterna 103, 105, 106, 109 och 110 i domen T-29/15 och punkterna 98 och 99 i domen T-381/15.

( 75 ) Nämligen ett utdrag ur punkt 89 i domen T-29/15 och ett utdrag ur punkt 98 i domen T-381/15.

( 76 ) Det följer nämligen av lydelsen i de delar som IMG har återgett att tribunalen uttryckligen har hänvisat till tidigare punkterna i de överklagade domarna (nämligen punkterna 85–88 i domen T-29/15 och punkt 85 i domen T-381/15), där tribunalen har återgett innehållet i brev som den berörda enheten erhållit före antagandet av de angripna rättsakterna, bland annat skrivelsen av den 25 april 2014, i vilken kommissionen angav skälen till sina tvivel.

( 77 ) Sökanden avser i detta hänseende särskilt punkterna 102 och 106 i domen T-381/15.

( 78 ) Nämligen ”Spanien, Portugal, Norge, Italien och Belgien” enligt punkterna 85 och 98 i domen T-381/15.

( 79 ) IMG har även gjort gällande att den ”visserligen inte har ingett något intyg av de fem aktuella staterna, men att det inte föreligger någon skyldighet att frambringa just denna form av bevisning”. Det kan i detta hänseende konstateras att tribunalen, liksom IMG precis därefter har erkänt, endast har nämnt ett sådant intyg som ett exempel.

( 80 ) I den del av kommissionens svarsinlaga som avser den första grunden för överklagandet i mål C‑184/17 P, men som den har hänvisat till när det gäller förevarande andra grund, har kommissionen invänt att IMG ”har förbisett … det faktum att tribunalen gjorde en bedömning av samtliga uppgifter” och ”har gett sig in i en isolerad bedömning handling för handling och därigenom förvrängt resonemanget i domen”. När det gäller den andra grunden, har kommissionen gjort gällande att ”de handlingar som nämns i punkt 51 [i överklagandet] inte bevisar någon ställning som internationell organisation och inte heller kan skingra dessa tvivel”.

( 81 ) Se, bland annat dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen (C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkterna 152, 153 och 159), beslut av den 30 juni 2016, Slovenská pošta/kommissionen (C‑293/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:511, punkterna 29 och 39), dom av den 26 januari 2017, kommissionen/Keramag Keramische Werke m.fl. (C‑613/13 P, EU:C:2017:49, punkterna 26, 27 och 37–39), samt av den 16 november 2017, Ludwig-Bölkow-Systemtechnik/kommissionen (C‑250/16 P, EU:C:2017:871, punkterna 38 och 39).

( 82 ) IMG har i detta hänseende kritiserat punkt 105 samt punkterna 102 och 108 i domen T-381/15.

( 83 ) Se, bland annat, dom av den 25 oktober 2017, Slovakien/kommissionen (C‑593/15 P och C‑594/15 P, EU:C:2017:800, punkterna 73 och 74), dom av den 7 mars 2018, SNCF Mobilités/kommissionen (C‑127/16 P, EU:C:2018:165, punkt 34), samt dom av den 7 juni 2018, Equipolymers m.fl./rådet (C‑363/17 P, ej publicerad, EU:C:2018:402, punkterna 44–46).

( 84 ) Punkterna 103 och 104 i nämnda dom med följande respektive lydelser: ”Det kan under dessa omständigheter konstateras att kommissionen inte gjorde sig skyldig till någon felaktig rättstillämpning eller någon uppenbart felaktig bedömning när den konstaterade att det förelåg tvivel beträffande sökandens ställning som internationell organisation, mot bakgrund av de förklaringar som dessa stater lämnat” och ”De argument som sökanden har anfört i detta hänseende kan inte medföra att denna slutsats ifrågasätts”.

( 85 ) På samma sätt har kommissionen gjort gällande att domen T-381/15 inte är behäftad med en bristande motivering när det gäller denna institutions byte av ståndpunkt rörande IMG.

( 86 ) Kommissionen har, i sin svarsinlaga, angett att de berörda staternas finansiella stöd legitimt skulle kunna ifrågasättas mot bakgrund av de tvivel som föreligger beträffande IMG:s rättsliga ställning.

( 87 ) I dessa punkter 102 och 108 föreskrivs i huvudsak följande: ”[IMG] har varken till kommissionen eller till tribunalen ingett bevis, såsom intyg från de aktuella staterna, som bekräftar att dessa stater fortsatte att betrakta sig som dess medlemmar, trots de förklaringar som Olaf hade mottagit. Den omständigheten att det skulle föreligga en presumtion att medlemsstaterna i en internationell organisation skulle ha en skyldighet att ge denna finansiellt stöd har ingen inverkan i detta avseende” respektive ”I den mån [IMG] har gjort gällande att den uppfyller de båda krav som ställs för att anses vara en internationell organisation … och att kommissionen har gjort en felaktig tolkning av begreppet internationell organisation …, kan det, under alla omständigheter, konstateras att dessa argument inte vederlägger konstaterandet att kommissionen kunde hysa legitima tvivel beträffande IMG:s ställning som internationell organisation, mot bakgrund av att de stater som ansågs vara medlemmar eller grundare förnekade detta”. (Se även fotnot 71 i detta förslag till avgörande.)

( 88 ) IMG har i denna fjärde grund uttryckligen kritiserat punkterna 134–143 i domen T-29/15.

( 89 ) Det ska för fullständighetens skull påpekas att IMG, i sitt överklagande, har angett ett tydligt samband mellan denna grund och vissa argument som den anfört inom ramen för den första grunden i samma mål, vilken emellertid inte i sig är föremålet för detta förslag till avgörande.

( 90 ) Det ska preciseras att denna fjärde grund inte nämns i IMG:s replik och således inte heller i kommissionens duplik i mål C‑183/17 P, och att den berördes kort vid förhandlingen.

( 91 ) IMG har åberopat domen av den 5 oktober 2016, ECDC/CJ (T-395/15 P, ej publicerad, EU:T:2016:598), för att göra gällande att den inte borde ha fått framföra sin ståndpunkt dels beträffande de omständigheter på vilka kommissionen avsåg grunda sitt beslut, dels beträffande utkastet till själva det beslut som denna institution avsåg anta, vilket inte var fallet.

( 92 ) Se, bland annat, dom av den 11 december 2014, Boudjlida (C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkterna 31 och 36–38), dom av den 20 december 2017, Prequ’ Italia (C‑276/16, EU:C:2017:1010, punkterna 45 och 46), dom av den 5 oktober 2016, ECDC/CJ (T-395/15 P, ej publicerad, EU:T:2016:598, punkterna 54, 55, 57, 60, 62 och 73), dom av den 15 december 2016, Spanien/kommissionen (T-466/14, EU:T:2016:742, punkterna 40 och 41), samt dom av den 8 februari 2018, Institute for Direct Democracy in Europe/Europaparlamentet (T-118/17, ej publicerad, EU:T:2018:76, punkterna 36 och 37).

( 93 ) Se, i synnerhet, punkterna 135–138, 141 och 142 i domen T-29/15, utöver punkterna 85–89 i denna dom, avseende den första grunden för överklagandet i vilken innehållet i dessa skrivelser anges mer detaljerat.

( 94 ) Det ska erinras om att kommissionen mottog denna rapport den 15 december 2014, det vill säga dagen innan det angripna beslutet antogs.

( 95 ) Se punkt 81 i detta förslag till avgörande.

( 96 ) Som anges i skäl 24 skyddar emellertid förordning nr 883/2013 rättigheterna för den person som utredningen avser, genom att denne under förfarandet får tillfälle att yttra sig om samtliga omständigheter som gäller den. Således har den berörda personen, med stöd av artikel 9.2 sjätte stycket, en rätt att motta ett protokoll från sitt möte med Olaf, i syfte att godkänna det eller lämna synpunkter på detta.

( 97 ) Se, för ett liknande resonemang, avseende avslöjande av handlingar från Olaf inom ramen för en unionsinstitutions administrativa verksamhet, bland annat dom av den 26 maj 2016, International Management Group/kommissionen (T-110/15, EU:T:2016:322, punkterna 22, 24 och 32–37), dom av den 18 maj 2017, Europaparlamentet (T-166/16, ej publicerad, EU:T:2017:347, punkt 98), och av den 19 juni 2018, Europaparlamentet (T-86/17, ej publicerad, EU:T:2018:357, punkterna 81–84).

( 98 ) Beträffande att det aktuella beslutet går IMG emot, se det resonemang avseende huruvida talan kan väckas mot denna rättsakt som finns i punkt 41 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

( 99 ) Det ska preciseras att det inte förefaller fastställt att detta är fallet i förevarande mål.

( 100 ) Se, analogt, tribunalens ovan i fotnot 97 nämnda praxis.

( 101 ) Se, särskilt, punkt 142 i domen T-29/15 (punkt avseende den andra delen i den tredje grund som gjorts gällande vid tribunalen, vilken är föremål för den fjärde grund i förevarande mål C‑183/17 P som nu bedöms), men även punkterna 85 och 92 i denna dom (avseende den sjätte grund som gjorts gällande vid domstolen).

( 102 ) Se erinran om de faktiska omständigheterna i punkterna 6–8 i domen T-29/15.

( 103 ) Se punkt 92 slutet och punkt 138 slutet i domen T-29/15.

( 104 ) Se punkterna 85–89 i domen T-29/15. (se även fotnot 71 i detta förslag till avgörande).

( 105 ) Se även, analogt, dom av den 18 maj 2017, Europaparlamentet (T-166/16, ej publicerad, EU:T:2017:347, punkterna 99 och 100), och dom av den 19 juni 2018, Le Pen/Europaparlamentet (T-86/17, ej publicerad, EU:T:2018:357, punkterna 85 och 86).

( 106 ) Se generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i målet C.A.S./kommissionen (C‑204/07 P, EU:C:2008:175, punkt 100 och följande punkter) samt där angivna tidigare förslag till avgörande.

( 107 ) Det följer av fast praxis att bedömningen av de faktiska omständigheterna inte – utom i det fall då de faktiska omständigheterna har missuppfattats – utgör en rättsfråga som i sig omfattas av domstolens prövning inom ramen för ett mål om överklagande. En missuppfattning ska framgå på ett uppenbart sätt av handlingarna i målet, utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna. Se, bland annat, dom av den 16 november 2017, Ludwig-Bölkow-Systemtechnik/kommissionen (C‑250/16 P, EU:C:2017:871, punkt 39), och dom av den 28 juni 2018, Andres (Heitkamp BauHolding i konkurs)/kommissionen (C‑203/16 P, EU:C:2018:505, punkt 77).

( 108 ) Nämligen, enligt IMG, säkerhetsåtgärderna av den 26 februari 2014 och skrivelsen av den 25 april 2014, genom vilken kommissionen informerade den berörda enheten om att dessa åtgärder skulle vidtas.

( 109 ) Det ska erinras om att kommissionen, liksom framgår av punkterna 8 och 135 i dom T-29/15, före skrivelsen av den 25 april 2014, hade utbytt flera skrivelser med IMG avseende dess ställning som internationell organisation, från den 16 december 2013 fram till den 4 april 2014.

( 110 ) Se punkt 80 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

( 111 ) IMG har hänvisat till tribunalens i punkt 139 i domen T-29/15 angivna rättspraxis, däribland dom av den 8 oktober 2015, Secolux/kommissionen (T-90/14, ej publicerad, EU:T:2015:772, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

( 112 ) Se, bland annat, dom av den 16 juni 2016, SKW Stahl-Metallurgie och SKW Stahl-Metallurgie Holding/kommissionen (C‑154/14 P, EU:C:2016:445, punkterna 69–75), dom av den 20 december 2017, Prequ’ Italia (C‑276/16, EU:C:2017:1010, punkt 62), dom av den 14 juni 2018, Makhlouf/rådet (C‑458/17 P, ej publicerad, EU:C:2018:441, punkterna 42–46), dom av den 13 december 2013, Ungern/kommissionen (T-240/10, EU:T:2013:645, punkterna 84 och 85), samt dom av den 19 juni 2018, Le Pen/Europaparlamentet (T-86/17, ej publicerad, EU:T:2018:357, punkterna 87–91).

( 113 ) Enligt följande: ”Även för det fall kommissionen skulle ha informerat vederbörande om antagandet av det angripna beslutet, skulle [IMG] icke desto mindre inte ha anfört något argument som gör det möjligt att anse, och det framgår inte av handlingarna i målet vid tribunalen, att utgången av målet skulle ha varit annorlunda om kommissionen hade informerat den om sin avsikt att anta det angripna beslutet” (punkt 143 slutet i dom T-29/15, se även punkt 139 slutet i denna dom). De sista orden som använts är visserligen lite tvetydiga, eftersom uttrycket ”hade kunnat vara” vanligtvis har använts i tidigare rättspraxis. De delar av motiveringen som omhuldar denna olyckliga formulering styrker att tribunalen har tillämpat det relevanta testen och således inte har gjort sig skyldig till någon felaktig rättstillämpning.

( 114 ) I den tredje grunden har IMG uttryckligen kritiserat punkterna 117–122 i domen T-381/15.

( 115 ) IMG har framfört anmärkningar i detta hänseende såväl i dess överklagande som i dess replik.

( 116 ) Det ska emellertid preciseras att jag avfärdar de argument som kommissionen har gjort gällande mot denna grund i första hand i dess svarsinlaga, enligt vilka det inte kan föreligga något åsidosättande av rätten till försvar eftersom skrivelsen av den 8 maj 2015 inte utgjorde en rättsakt som gick IMG emot (beträffande det sistnämnda, se punkt 43 och följande punkter i detta förslag till avgörande).

( 117 ) Se, analogt, beträffande beslutet av den 16 december 2014 som angreps i mål C‑183/17 P, punkt 83 och följande punkter i detta förslag till avgörande, samt där angiven rättspraxis.

( 118 ) I enlighet med den rättspraxis som anges i fotnot 107 i detta förslag till avgörande.

( 119 ) Enligt min uppfattning kan IMG:s icke-tillåtna tillgång till denna rapport som möjliggjordes genom en läcka (se punkterna 174 och 177 i domen T-381/15), en omständighet som kommissionen har gjort gällande i sin svarsinlaga, inte avhjälpa denna processuella oegentlighet, eftersom den berörda enheten, under alla omständigheter, fick tillgång till denna först efter den angripna skrivelsens ingripande, det vill säga den 12 december 2015, enligt de angivelser som kommissionen gav vid förhandlingen.

( 120 ) Se bedömningen i punkt 117 och följande punkter i dom T-381/15. Vad mer specifikt beträffar de argument i överklagandet enligt vilka IMG ”inte kunde känna till de förbehåll som medlemsstaterna framfört” och tribunalen missförstod uppgifterna i handlingarna i målet då den (i punkt 122) angav att ingenting hindrade den berörda parten från att ”direkt fråga ut [dessa stater] och be dem att till tribunalen lämna ett intyg enligt vilket de var medlemmar i denna enhet”, ska det erinras om att det emellertid följer av handlingarna i målet, vilka prövades av tribunalen, att kommissionen hade lämnat en serie uppgifter i detta hänseende, bland annat i skrivelsen av den 25 april 2014 (se punkt 85), varför den påstådda missuppfattningen enligt min uppfattning inte har bekräftats.

( 121 ) I detta hänseende har IMG grundat sin bedömning på samma rättspraxis som den som den gjort gällande inom ramen för mål C‑183/17 P (se fotnot 91 i detta förslag till avgörande).

( 122 ) Se, bland annat, den rättspraxis som anges i fotnot 92 i detta förslag till avgörande. Enligt min uppfattning kan tribunalens dom av den 5 oktober 2016, ECDC/CJ (T-395/15 P, ej publicerad, EU:T:2016:598), som IMG har hänvisat till (och enligt mig i synnerhet dess punkt 55 och följande punkter), inte medföra ett annat synsätt än det som följer av denna dominerande rättspraxis.

( 123 ) IMG har, för ett liknande resonemang, hänvisat till tribunalens dom av den 5 oktober 2016, ECDC/CJ (T-395/15 P, ej publicerad, EU:T:2016:598, punkt 72), och personaldomstolens dom av den 8 oktober 2015, DD/FRA,F-106/13 och F-25/14 (EU:F:2015:118, punkterna 65 och 93).

( 124 ) Utöver den dom av den 8 oktober 2015, Secolux/Commission (T-90/14, ej publicerad, EU:T:2015:772, punkt 34), som anges i punkt 114 i domen T-381/15, se ovan i fotnot 112 angiven rättspraxis.

( 125 ) I detta sistnämnda hänseende, se bland annat dom av den 4 februari 2016, C & J Clark International och Puma (C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkt 140), dom av den 16 juni 2016, SKW Stahl-Metallurgie och SKW Stahl-Metallurgie Holding/kommissionen (C‑154/14 P, EU:C:2016:445, punkt 69), samt dom av den 19 juni 2018, Le Pen/Europaparlamentet (T-86/17, ej publicerad, EU:T:2018:357, punkt 88 och följande punkter).

( 126 ) Se, analogt, avseende huruvida tribunalen gjort en riktig bedömning med avseende på den möjliga inverkan av ett rättegångsfel, generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande C.A.S./kommissionen (C‑204/07 P, EU:C:2008:175, punkterna 107–109).

( 127 ) Det vill säga om IMG hade kommit till kännedom om Olafs slutrapport före den angripna skrivelsen.

( 128 ) Se punkterna 119–123 i den överklagade domen T-381/15, i vilken tribunalen bland annat gjorde gällande att IMG beklagade att den inte beretts möjlighet att avlägsna tvivlen beträffande dess finansiella soliditet, medan kommissionen inte grundade skrivelsen av den 8 maj 2015 på några sådana skäl. Tribunalen anförde vidare att IMG visserligen inte i förväg mottagit Olafs slutrapport, men att kommissionen frångick den sistnämnda i den angripna skrivelsen, genom att ange att det förelåg tvivel, och inte visshet, beträffande den berörda enhetens juridiska ställning och att IMG, oberoende av syftet med de frågor som medlemsstaterna fått från Olaf och kommissionen, hade en möjlighet att på ett meningsfullt sätt utnyttja sin rätt till försvar genom att direkt tillfråga de stater vars förklaringar gett upphov till tvivel beträffande dess ställning som internationell organisation.

Full & Egal Universal Law Academy