17.7.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 231/3
Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Constanţa (Rumänien) den 23 mars 2017 – Sindicatul Familia Constanța m.fl. mot Direcția Generală de Asistență Socială și Protecția Copilului Constanța
(Mål C-147/17)
(2017/C 231/04)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Curtea de Apel Constanţa
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Sindicatul Familia Constanța e altri
Motpart: Direcția Generală de Asistență Socială și Protecția Copilului Constanța
Tolkningsfrågor
1)
Ska artikel 1.3 i direktiv 2003/88/EG (1) jämförd med artikel 2 i direktiv 89/391/EEG (2) tolkas på så sätt att verksamhet som fosterförälder, som klagandena utövar, inte omfattas av direktivets tillämpningsområde?
2)
Om den första frågan besvaras nekande, ska då artikel 17 i direktiv 2003/88/EG tolkas på så sätt att en verksamhet som fosterförälder, som klagandena utövar, kan omfattas av en avvikelse från artikel 5 i direktivet i enlighet med artikel 17.1, 17.3 b, 17.3 c och 17. 4 b i direktivet?
3)
Om föregående fråga besvaras jakande, ska då artikel 17.1 i direktiv 2003/88/EG, eller artikel 17.3 och artikel 17.4 i direktivet – i den mån de bestämmelserna är tillämpliga –, tolkas på så sätt att en sådan avvikelse måste vara uttrycklig, eller kan den även vara underförstådd, genom att speciallagstiftning antas med andra bestämmelser om organiseringen av arbetstiderna för ett visst slags yrkesverksamhet? Om en sådan avvikelse inte behöver vara uttrycklig, vilka är då minimikraven för att nationell lagstiftning ska anses ha infört en avvikelse, och kan en sådan avvikelse uttryckas i former som hämtas från lag nr 272/2004?
4)
Om fråga 1, 2 eller 3 besvaras nekande, ska då artikel 2.1 i direktiv 2003/88/EG tolkas på så sätt att den tidsperiod som en fosterförälder tillbringar med fosterbarnet, i fosterförälderns eget hem eller på någon annan plats som denne har valt, utgör arbetstid även om ingen av de aktiviteter som beskrivs i det individuella anställningsavtalet utförs?
5)
Om fråga 1, 2 eller 3 besvaras nekande, ska så artikel 5 i direktiv 2003/88/EG tolkas på så sätt att den utgör hinder för nationella bestämmelser såsom artikel 122 i lag nr 272/2004? Om svaret är att artikel 17.3 b och 17.3 c eller 17.4 b i direktivet är tillämplig, ska då denna artikel 17 tolkas på så sätt att den utgör hinder för sådan nationell lagstiftning?
6)
Om svaret på fråga 1 är nekande och svaret på fråga 4 är jakande, kan då artikel 7.2 i direktiv 2003/88/EG tolkas på så sätt att den ändå inte hindrar att ersättning betalas ut motsvarande den ersättning som arbetstagaren skulle ha erhållit under sin semester när verksamheten som fosterförälder inte medger att de tar semester eller, även om semester formellt beviljats, arbetstagaren i praktiken fortsätter med verksamheten därför att denne under denna tidsperiod inte får lämna fosterbarnet? Om svaret är jakande, måste då arbetstagaren för att ha rätt till ersättning ha begärt tillåtelse att tillfälligt få lämna fosterbarnet, vilket nekats av arbetsgivaren?
7)
Om svaret på fråga 1 är nekande, svaret på fråga 4 är jakande och svaret på fråga 6 är nekande, utgör då artikel 7.1 i direktivet hinder för en bestämmelse såsom artikel 122.3 d i lag nr 272/2004, i en situation där den lagen ger arbetsgivaren utrymme att tillåta att fosterföräldern tillfälligt lämnar fosterbarnet och, om så är fallet, strider så den omständigheten att det i praktiken är omöjligt att ta semester till följd av den lagbestämmelsen mot unionsrätten på ett sätt som ger arbetstagaren rätt till ersättning? Om så är fallet, måste då denna ersättning betalas ut av staten för åsidosättande av artikel 7 i direktivet eller av det offentliga organ som i egenskap av arbetsgivare inte har tillåtit att fosterföräldern tillbringat semestertid skild från fosterbarnet? Måste arbetstagaren i så fall ha begärt tillåtelse att tillfälligt lämna fosterbarnet och arbetsgivaren ha nekat tillåtelse för att rätt till ersättning ska föreligga?
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).
(2) Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 146).
Full & Egal Universal Law Academy