10.7.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 221/5
Begäran om förhandsavgörande framställd av Kúria (Ungern) den 3 april 2017 – SH mot TG
(Mål C-168/17)
(2017/C 221/07)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Kúria
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande och motpart i målet om kassationsöverklagande: SH
Svarande och klagande i målet om kassationsöverklagande: TG
Intervenient till stöd för kärandens yrkanden: UF
Tolkningsfrågor
1)
Omfattas nedan uppräknade situationer, som rör skyldighet att betala bankgarantikostnader till följd av ett antal avtal om motgaranti som ingåtts som ett led i en kedja av avtal med syfte att utfärda en bankgaranti till förmån för Libyan Housing and Infrastructure Board (HIB) (den libyska bostads- och infrastrukturmyndigheten), av tillämpningsområdet för förordning nr 204/2011 (1) eller, i förekommande fall, förordning nr 2016/44: (2)
1.1.
En bank som är etablerad i Europeiska unionen har enligt ett motgarantiavtal en skyldighet att betala bankgarantikostnader till en libysk bank som är upptagen i förteckningen i bilaga III till förordning nr 204/2011.
1.2.
En bank som är etablerad i Europeiska unionen har enligt ett motgarantiavtal en skyldighet att betala bankgarantikostnader till en libysk bank som inte är upptagen i förteckningen i bilaga III till förordning nr 204/2011, men bankgarantin har utfärdats till förmån för HIB, som är upptagen i den förteckningen.
1.3.
I förordning nr 204/2011 – i tiden efter ändringen av den förordningen genom förordning nr 45/2014 – föreskrivs ett förbud mot direkta eller indirekta betalningar till libyska enheter.
1.4.
Skyldigheten att betala bankgarantikostnader följer av ett motgarantiavtal som – inom ramen för avtalsförhållandet mellan två banker som är etablerade i Europeiska unionen – har ingåtts som ett led i en kedja av avtal med syfte att utfärda en bankgaranti till förmån för HIB.
1.5.
Avräkningen av bankgarantikostnaderna har skett efter utgången av garantiperioden till följd av en domstolsprövning och efter ikraftträdandet av förordning nr 2016/44?
2)
Om den skyldighet att betala bankgarantikostnader som beskrivs i 1.1 och 1.2 ovan omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 204/2011, ska då bankgarantikostnader som betalas till en libysk bank – som också den vid en viss tidpunkt var upptagen i förteckningen i bilaga III till förordningen – i syfte att utfärda en garanti för återbetalning av förskottsbetalning och en fullgörelsegaranti till förmån för HIB anses utgöra tillgångar som direkt eller indirekt görs tillgängliga till förmån för de juridiska personer, enheter eller organ som är upptagna förteckningen i bilaga III till förordning nr 204/2011?
3)
Ska artikel 12.1 b i förordning nr 204/2011 – i tiden efter ändringen av den förordningen genom förordning nr 45/2014 (se 1.3 ovan) – tolkas på så sätt att kostnader och utgifter som en libysk bank kräver ersättning för och som en bank som är etablerad i Europeiska unionen har betalat enligt ett motgarantiavtal ska anses utgöra direkta eller indirekta anspråk enligt en garanti?
4)
Ska en bank som är etablerad i Europeiska unionen och som enligt ett avtal om motgaranti som ingåtts som ett led i en kedja av avtal med syfte att utfärda en bankgaranti till förmån för HIB är skyldig att betala bankgarantikostnader till en libysk enhet (se 1.4 ovan) anses utgöra en person eller enhet i den mening som avses i artikel 12.1 c i förordning nr 204/2011, i dess lydelse enligt förordning nr 45/2014 (personer, enheter eller organ som agerar via en av de personer, enheter eller organ som avses i leden a eller b i nämnda artikel 12.1 eller för deras räkning eller till förmån för dem)? Ska bankgarantikostnader som nämnda bank kräver ersättning för av en annan bank som är etablerad i Europeiska unionen anses utgöra direkta eller indirekta anspråk enligt en garanti?
5)
Är undantagsbestämmelsen i artikel 9 i förordning nr 204/2011 tillämplig på alla slags betalningar?
6)
I den mån avräkningen av bankgarantikostnaderna har skett efter ikraftträdandet av förordning nr 2016/44, vilken upphävde förordning nr 204/2011, men i allt väsentligt innehåller identiska bestämmelser (se 1.5 ovan), ska då förordning nr 2016/44 tillämpas vid avgörandet av tvisten mellan parterna, och ska artikel 17.1 b i den förordningen då tolkas på så sätt att kostnader och utgifter som en libysk bank kräver ersättning för och som en bank som är etablerad i Europeiska unionen har betalat enligt ett motgarantiavtal ska anses utgöra direkta eller indirekta anspråk enligt en garanti? Ska en bank som är etablerad i Europeiska unionen och som enligt ett avtal om motgaranti som ingåtts som ett led i en kedja av avtal med syfte att utfärda en bankgaranti till förmån för HIB är skyldig att betala bankgarantikostnader till en libysk enhet anses utgöra en person eller en enhet i den mening som avses i artikel 17.1 c i förordning nr 2016/44 (personer, enheter eller organ som agerar via en av de personer, enheter eller organ som avses i leden a eller b i nämnda artikel 17.1 eller för deras räkning eller till förmån för dem)? Ska bankgarantikostnader som nämnda bank kräver ersättning för av en annan bank som är etablerad i Europeiska unionen anses utgöra direkta eller indirekta anspråk enligt en garanti?
(1) Rådets förordning (EU) nr 204/2011 av den 2 mars 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen (EUT L 58, 2011, s. 1).
(2) Rådets förordning (EU) 2016/44 av den 18 januari 2016 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen och om upphävande av förordning (EU) nr 204/2011 (EUT L 12, 2016, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy