17.7.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 231/5
Talan väckt den 5 april 2017 – Kommissionen mot Ungern
(Mål C-171/17)
(2017/C 231/07)
Rättegångsspråk: ungerska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: V. Bottka och H. Tserepa-Lacombe)
Svarande: Ungern
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att det nationella mobila betalningssystem som Ungern infört och bibehållit i kraft, som regleras i lag CC från år 2011 och regeringsdekret nr 356/2012 av den 13 december 2012 om genomförande av nämnda lag, ett system som skapar ett monopol genom att Nemzeti Mobilfizetési Zrt. beviljats ensamrätter och som hindrar inträdet på grossistmarknaden för mobila betalningar, som tidigare var öppen för konkurrens, varvid nämnda införande varken var nödvändigt eller proportionerligt, strider mot
—
i första hand artikel 15.2 d och artikel 16.1 i direktiv 2006/123/EG, och
—
i andra hand artiklarna 49 FEUG och 56 FEUF, och
—
förplikta Ungern att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
A nemzeti mobilfizetési rendszerről szóló, 2011. április 1-jei CC. törvény (Lag CC av den 1 april 2011 om det nationella mobila betalningssystemet) (nedan kallad lagen) innebar att de tillämpliga bestämmelserna om mobila betalningstjänster ändrades med verkan från och med den 1 april 2013, även om den medförde bindande verkningar först från den 2 juli 2014. I lagen definieras tjänster avseende mobil centraliserad saluföring på följande sätt: a) allmän parkeringstjänst, b) upplåtande av allmän väg för trafik, c) persontransport som ombesörjs av ett statligt företag, och d) andra tjänster som tillhandahålls av statliga organ. Bland dessa tjänster är det i Ungern för närvarande endast möjligt att utföra mobila betalningar i fråga om allmän parkeringstjänst och i fråga om upplåtande av allmän väg för trafik (elektroniska vägavgiftsmärket ”e-matrica” och systemet ”HU-GO”). Detta förfarande avser emellertid de fyra områden som regleras i lagen.
Enligt kommissionen driver bolaget Nemzeti Mobilfizetési Zrt. i allt väsentligt samma verksamhet som den som leverantörer av mobila betalningstjänster utförde enligt det tidigare systemet, men med den skillnaden att bolaget har en ensamrätt för att ingå avtal med parkeringsbolagen och att dess avgifter är reglerade. Detsamma kan sägas gälla i fråga om upplåtande av allmän väg för trafik, eftersom Nemzeti Mobilfizetési Zrt. är den enda tjänsteleverantören som har en avtalsrelation med tillhandahållaren av den allmänna tjänsten och som direkt kan sälja tillståndet för att trafikera vägen. På båda dessa områden kan övriga tillhandahållare av mobila betalningstjänster och mobila telefontjänster följaktligen endast verka som återförsäljare.
Införandet av det nationella mobila betalningssystemet och de ensamrätter som Nemzeti Mobilfizetési Zrt. beviljats medför följaktligen att såväl ungerska som utländska företag hindras från att träda in på grossistmarknaden för mobila betalningar, som tidigare var öppen för konkurrens. Detta gäller följaktligen på marknaden för tjänster som andra leverantörer som bedriver återförsäljning av mobila betalningstjänster erbjuds enligt avtalsrelationer med tillhandahållaren av den allmänna parkeringstjänsten eller andra allmänna tjänster. Enligt kommissionen ger bestämmelserna om det nationella mobila betalningssystemet, betraktade i deras helhet, följaktligen upphov till diskriminering och strider mot etableringsfriheten (åsidosättande av artikel 15 i direktiv 2006/123 och artikel 49 i EUF-fördraget). Bestämmelserna strider även mot friheten att tillhandahålla tjänster (åsidosättande av artikel 16 i direktiv 2006/123 och artikel 56 i EUF-fördraget), eftersom de ensamrätter som Nemzeti Mobilfizetési Zrt. beviljats utgör en inskränkning i tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster. I förhållande till övriga tjänster avseende mobil centraliserad saluföring, beträffande vilka mobila betalningar ännu inte kan utföras i Ungern, föreskriver lagen samma ensamrätt till förmån för Nemzeti Mobilfizetési Zrt. och den rättsliga bedömning som redovisats ovan gäller även i detta avseende.
Enligt de relevanta bestämmelserna i EUF-fördraget och direktiv 2006/123 får etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster endast inskränkas om inskränkningarna inte är diskriminerande och är av allmänintresse och dessutom uppfyller villkoren om nödvändighet och proportionalitet. Enligt kommissionen kan Ungerns argument inte motivera de inskränkningar som införts i lagen redan av det skälet att de inte uppfyller villkoren om nödvändighet och proportionalitet.
Full & Egal Universal Law Academy