17.7.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 231/6
Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia de Barcelona (Spanien) den 7 april 2017 – Bankia S.A. mot Alfonso Antonio Lau Mendoza och Verónica Yuliana Rodríguez Ramírez
(Mål C-179/17)
(2017/C 231/08)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Juzgado de Primera Instancia de Barcelona
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Bankia S.A.
Svarande: Alfonso Antonio Lau Mendoza och Verónica Yuliana Rodríguez Ramírez
Tolkningsfrågor
1)
Utgör artiklarna 6 och 7 i direktiv 93/13/EEG (1) om oskäliga villkor i konsumentavtal hinder för en rättspraxis (Tribunal Supremos dom av den 18 februari 2016), enligt vilken utmätningsförfarandet inte ska avbrytas, trots att villkoret om uppsägning av lånet till förtida betalning är oskäligt och trots att det rör sig om det villkor som ligger till grund för ansökan om utmätning, på grund av att det är mer fördelaktigt för konsumenten att utmätningsförfarandet fortgår, eftersom konsumenten vid en eventuell verkställighet av en dom som meddelats i ett fastställandeförfarande enligt artikel 1124 Código Civil inte kan åtnjuta de processuella fördelar som endast utmätningsförfarandet kan ge, när denna rättspraxis inte beaktar den rättspraxis enligt vilken, enligt Tribunal Supremos egen fasta rättspraxis, artikel 1124 Código Civil (som avser avtal som ger upphov till ömsesidiga skyldigheter) inte är tillämplig på låneavtalet, eftersom detta är ett ensidigt realavtal som inte blir bindande förrän pengarna överlämnats och som därför endast ger upphov till skyldigheter för låntagaren och inte för långivaren (borgenären), med följden att de yrkanden om hävning och skadestånd som framställts mot konsumenten, om Tribunal Supremo följer denna praxis i fastställandeförfarandet, kan komma att ogillas och det då inte kan påstås att det är mer fördelaktigt för konsumenten att utmätningsförfarandet fortgår?
2)
För det fall det antas att artikel 1124 Código Civil är tillämplig på låneavtal och på alla typer av kreditavtal, utgör då artiklarna 6 och 7 i direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentsavtal hinder för en sådan rättspraxis som det redogjorts för ovan, vilken, för att avgöra om det är mer fördelaktigt för konsumenten att fortsätta utmätningsförfarandet eller mer ofördelaktigt att bli föremål för en fastställelsetalan enligt artikel 1124 Código Civil, inte beaktar att yrkandena om hävning av avtalet och om skadestånd i det förfarandet kan komma att ogillas om domstolen tillämpar möjligheten i samma artikel 1124 Código Civil, enligt vilken ”domstolen ska besluta om hävning om det inte finns skälig grund för att fastställa en ny förfallodag”, mot bakgrund av att det just när det gäller hypotekslån och – krediter med lång återbetalningstid (20 eller 30 år) som tas för att köpa en bostad är relativt sannolikt att domstolarna använder sig av detta skäl för att ogilla talan, särskilt när den faktiska försummelsen att uppfylla skyldigheten att betala inte har varit så allvarlig?
3)
För det fall det antas att det är mer fördelaktigt för konsumenten att fortsätta utmätningsförfarandet med den verkan att avtalet sägs upp till förtida betalning, utgör då artiklarna 6 och 7 i direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal hinder för en sådan rättspraxis som det redogjorts för ovan, enligt vilken en utfyllnadsbestämmelse (artikel 693.2 LEC) tillämpas, trots att avtalet kan fortsätta att gälla utan villkoret om uppsägning till förtida betalning, och enligt vilken artikel 693.2 LEC är verksam, trots att den grundläggande förutsättningen inte är uppfylld, nämligen att det i avtalet finns ett giltigt och verksamt villkor om uppsägning till förtida betalning, vilket just har förklarats vara oskäligt, ogiltigt och overksamt?
(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).
Full & Egal Universal Law Academy