24.7.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 239/29
Talan väckt den 10 maj 2017 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd
(Mål C-244/17)
(2017/C 239/36)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Gussetti, P. Aalto och L. Havas)
Svarande: Europeiska unionens råd
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
ogiltigförklara rådets beslut (EU) 2017/477 av den 3 mars 2017 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i det samarbetsråd som inrättats inom ramen för det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kazakstan, å andra sidan, vad gäller samarbetsrådets, samarbetskommitténs, de specialiserade underkommittéernas och andra organs arbetsarrangemang (1),
—
förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Kommissionen hävdar att det strider mot fördraget såsom detta tolkats av EU-domstolen att lägga till ytterligare en rättslig processuell grund inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), särskilt artikel 31.1 FEU som kräver enhällighet.
Kommissionen har till stöd härför anfört följande argument:
För det första följer det av EU-domstolens fasta praxis att ett beslut som grundas på artikel 218.9 FEUF ska antas med kvalificerad majoritet, även om en eller flera av de materiella rättsliga grunderna annars skulle kräva enhällighet för ingåendet av ett internationellt avtal. Att lägga till en annan rättslig grund som på ett annat sätt syftar till att säkerställa enhällighet har inte någon effekt på det förfarande enligt vilket det antogs inom rådet.
Rådsbeslutet, som antagits enligt förfarandet i artikel 218.9 FEUF, syftar inte till att komplettera eller ändra avtalets institutionella ram och kan således inte likställas med ett ingående eller en ändring av ett internationellt avtal, utan syftar till ett effektivt genomförande av avtalet. Ett sådant beslut ska, i enlighet med artikel 218.8 första stycket och artikel 218.9, antas med kvalificerad majoritet. Att kräva att beslutet ska antas med enhällighet är rättsstridigt.
För det andra framgår det av EU-domstolens praxis att det ”i artikel 218 FEUF [föreskrivs] ett enhetligt och generellt tillämpligt förfarande vid förhandlingar om och ingående av internationella avtal på samtliga av unionens verksamhetsområden, däribland den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken”. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens särskilda beskaffenhet återspeglas av det faktum att förslaget läggs fram gemensamt av kommissionen (med anledning av de delar som inte ingår i Gusp) och den höga representanten (med anledning av Gusp). Detta kan dock inte påverka slutsatsen att ett beslut enligt artikel 218.9 FEUF ska antas med kvalificerad majoritet.
Dessa två linjer inom rättspraxis i kombination med varandra leder till slutsatsen att det inte endast är framförhandlandet och ingåendet av ett internationellt avtal, utan också antagandet av ställningstaganden som genomför ett sådant avtal, som endast får ske enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 218 FEUF, och i det fallet artikel 218(9) FEUF, vilken föreskriver beslutsfattande med kvalificerad majoritet. Inga ytterligare processuella bestämmelser får läggas till. Även om en sådan bestämmelse läggs till av rådet, kan den inte resultera i en ändring av beslutsprocessen.
(1) EUT L 73, 2017, s. 15.
Full & Egal Universal Law Academy