7.8.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 256/8
Begäran om förhandsavgörande framställd av Budai Központi Kerületi Bíróság (Ungern) den 16 maj 2017 – Zoltán Rózsavölgyi y Zoltánné Rózsavölgyi mot Unicredit Leasing Hungary Zrt. och Unicredit Leasing Immo Truck Zrt.
(Mål C-259/17)
(2017/C 256/07)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Budai Központi Kerületi Bíróság
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Zoltán Rózsavölgyi och Zoltánné Rózsavölgyi
Svarande: Unicredit Leasing Hungary Zrt. och Unicredit Leasing Immo Truck Zrt.
Tolkningsfrågor
1)
Med hänsyn i synnerhet till att kvalificering av beskrivningen av avtalets föremål som oskäligt leder till fullständig (och inte bara delvis) ogiltighet, kan ogiltigförklaringen till följd av oskälighet av den klausul som beskriver avtalets huvudföremål (som leder till att denna klausul inte längre medför några skyldigheter för konsumenten) få konsekvenser (exempelvis genom tillämpning av ett domstolsavgörande, en särskild rättsföljd som föreskrivs i en nationell rättslig bestämmelse, en lagbestämmelse eller vad som föreskrivs i ett domstolsavgörande där doktrinen knyts samman) i form av en ändring, faktiskt eller sett till verkningarna, av den rättsliga kvalificeringen av avtalet, såsom konkret att ett låneavtal baserat på valutor (där krediten enligt avtalet bestäms och bokförs i en utländsk valuta, nedan kallad kreditvalutan, och skyldigheten att betala krediterna ska uppfyllas i den inhemska valutan, nedan kallad uppfyllelsevalutan) övergår till att betraktas som ett låneavtal i forint (HUF)?
1.1
Om det antas att ogiltigförklaringen, till följd av oskälighet, av den klausul som beskriver avtalets huvudföremål kan få konsekvenser i form av en ändring, faktiskt eller sett till verkningarna, av den rättsliga kvalificeringen av avtalet, kan då denna ändring av kvalificeringen medföra (exempelvis genom tillämpning av ett domstolsavgörande, en särskild rättsföljd som föreskrivs i en nationell rättslig bestämmelse, en lagbestämmelse eller vad som föreskrivs i ett domstolsavgörande där doktrinen knyts samman) att vissa ekonomiska faktorer som är av betydelse för den rättsliga relationen ändras, även på ett sådant sätt att det kan vara till men för konsumenten (exempelvis retroaktiv tillämpning av centralbankens styrränta eller den marknadsmässiga räntesatsen för lån i forint i stället för den lägre räntesats som fastställs i avtalet?
2)
Har den rättsliga följden av oskäligheten absolut verkan och utgör en ren rättsfråga, eller ska de rättsliga följderna av oskäligheten tvärtom tolkas med hänsyn till
(1)
den avtalspraxis som gäller för andra slags oskäliga avtal,
(2)
den förmodade sårbarheten hos vissa aktörer som påverkas direkt i ekonomiskt avseende (exempelvis, när det gäller lån i utländsk valuta, gäldenärer med lån i utländsk valuta liksom banksystemet), eller
(3)
intressena hos vissa tredje män eller grupper som inte påverkas direkt i ekeonomiska avseende, exempelvis att gruppen gäldenärer med lån i utländsk valuta som en följd av ogiltigförklaringen i slutändan kan hamna i en bättre situation, sett till den matematiska likvidationen av kontona, är gäldenärer med lån i forint?
3)
Kan, sett till artiklarna 3.1, 4.2, 5 och 6.1 i direktiv 93/13/EEG (1) (det vill bedömningen av oskälighet och de rättsliga följderna av detta), den klausul enligt vilken konsumenten ska stå risken för valutakursförändringar (det vill säga, den bestämmelse eller de samlade bestämmelser i avtalet som reglerar riskfördelningen) delas upp i olika klausuler?
4)
Ska artikel 6.1 i direktiv 93/13 (enligt vilken oskäliga avtalsvillkor inte är bindande för konsumenten) tolkas på så sätt att en viss klausul (inte en konkret del av den, utan klausulen som helhet) kan vara antingen oskälig i sin helhet eller oskälig i vissa delar och icke oskälig i andra och därför delvis tillämplig, så att den (exempelvis utifrån en domstols bedömning i det konkreta fallet) kan vara bindande för konsumenten i viss utsträckning (det vill säga att klausulen, sett till dess verkningar, endast är oskälig i viss mån), exempelvis genom tillämpning av ett domstolsavgörande, en särskild rättsföljd som föreskrivs i en nationell rättslig bestämmelse, en lagbestämmelse eller vad som föreskrivs i ett domstolsavgörande där doktrinen knyts samman?
4.1
Om artikel 6.1 i direktiv 93/13 ska tolkas på så sätt att en given klausul antingen kan vara oskälig i sin helhet eller samtidigt oskälig i vissa delar och icke oskälig i andra och därför delvis tillämplig, så att den kan vara bindande för konsumenten i viss utsträckning (det vill säga att klausulen, sett till dess verkningar, endast är oskälig i viss mån), kan då ogiltigförklaring av hela låneavtalet på grund av att den klausul som beskriver avtalet huvudföremål föreklaras oskälig medföra att konsumenten, sett till den matematiska likvidationen av kontona, hamnar i ett sämre och näringsidkaren i ett bättre läge än om, i samma fall, låneavtalet hade förklarats delvis oskäligt (och de övriga avtalsvillkoren då hade fortsatt att vara bindande för parterna med samma innehåll)?
5)
5.1
Kan en klausul anses icke oskälig, det vill säga klar och begriplig, med hänsyn till de ekonomiska följderna, om den formulerats (som ett allmänt avtalsvillkor som används av näringsidkaren och som inte har varit föremål för individuell förhandling) på grundval av den lagstadgade upplysningsplikten – som med nödvändighet är av generell natur – och som lägger risken för valutakursförändringar på konsumenten utan att uttryckligen ange att de amorteringar som ska göras enligt låneavtalet kan överstiga konsumentens inkomster enligt näringsidkarens solvensbedömning, även med hänsyn till att de relevanta nationella bestämmelserna föreskriver att risken ska preciseras skriftligen och att det inte räcker att endast uppge att det föreligger en risk och hur den ska fördelas och till att EU-domstolen i punkt 74 i sin dom C-26/13 konstaterade att näringsidkaren inte bara måste upplysa konsumenten om risken utan även att konsumenten med hjälp av dessa upplysningar ska kunna bedöma de potentiellt betydande ekonomiska följderna för honom eller henne till följd av det avtalade risken för valutakursförändringar och därmed den totala lånekostnaden?
5.2
Kan en klausul anses icke oskälig, det vill säga klar och begriplig, med hänsyn till de ekonomiska följderna, om den formulerats (som ett allmänt avtalsvillkor som används av näringsidkaren och som inte har varit föremål för individuell förhandling) på grundval av den lagstadgade upplysningsplikten – som med nödvändighet är av generell natur – och som lägger risken för valutakursförändringar på konsumenten utan att uttryckligen ange att skulden vid varje tidpunkt enligt låneavtalet kan överstiga värdet av den egendom som konsumenten förfogar över och som utgör säkerhet för lånet, enligt näringsidkarens solvensbedömning, även med hänsyn till att de relevanta nationella bestämmelserna föreskriver att risken ska preciseras skriftligen och att det inte räcker att endast uppge att det föreligger en risk och hur den ska fördelas och till att EU-domstolen i punkt 74 i sin dom C-26/13 konstaterade att näringsidkaren inte bara måste upplysa konsumenten om risken utan även att konsumenten med hjälp av dessa upplysningar ska kunna bedöma de potentiellt betydande ekonomiska följderna för honom eller henne till följd av det avtalade risken för valutakursförändringar och därmed den totala lånekostnaden?
5.3
Kan en klausul anses icke oskälig, det vill säga klar och begriplig, med hänsyn till de ekonomiska följderna, om den formulerats (som ett allmänt avtalsvillkor som används av näringsidkaren och som inte har varit föremål för individuell förhandling) på grundval av den lagstadgade upplysningsplikten – som med nödvändighet är av generell natur – och som lägger risken för valutakursförändringar på konsumenten utan att uttryckligen ange att 1) det inte finns någon övre gräns för förändringar i valutakursen, 2) möjligheten att valutakursen förändras är reell, det vill säga kan inträffa under låneavtalets löptid, 3) amorteringsbeloppen därför kan öka utan begränsning, 4) förändringar av valutakurser kan göra att inte bara amorteringsbeloppen utan även skulden kan öka utan begränsning, 5) det inte finns någon gräns för möjliga förluster, 6) de nödvändiga säkerhetsåtgärder har begränsade verkningar och kräver konstant uppmärksamhet, och 7) näringsidkaren inte åtar sig att svara för denna uppmärksamhet, även med hänsyn till att de relevanta nationella bestämmelserna föreskriver att risken ska preciseras skriftligen och att det inte räcker att endast uppge att det föreligger en risk och hur den ska fördelas och till att EU-domstolen i punkt 74 i sin dom C-26/13 konstaterade att näringsidkaren inte bara måste upplysa konsumenten om risken utan även att konsumenten med hjälp av dessa upplysningar ska kunna bedöma de potentiellt betydande ekonomiska följderna för honom eller henne till följd av det avtalade risken för valutakursförändringar och därmed den totala lånekostnaden?
5.4
Kan – särskilt med hänsyn till att det är tänkbart, eller till och med kan vara fallet, att det i nationell rättspraxis eller lagstiftning slagits fast att konsumenten, beträffande valutalån, tog på sig skulden i utländsk valuta därför att den tillämpliga räntesatsen vid den tidpunkten var förmånligare än vid lån i forint och i gengäld accepterade att ensam stå risken för valutakursförändringar, och med hänsyn till att det är tänkbart, eller till och med kan vara fallet, att det i nationell rättspraxis eller lagstiftning slagits fast att en överflyttning av avtalsförpliktelser till en av parterna efter avtalsslutet, som inte kunde förutses dessförinnan, inte kan bedömas utifrån kriterierna om oskälighet, eftersom ogiltighetsgrunderna måste föreligga när avtalet ingås, även med hänsyn till att de relevanta nationella bestämmelserna föreskriver att risken ska preciseras skriftligen och att det inte räcker att endast uppge att det föreligger en risk och hur den ska fördelas och till att EU-domstolen i punkt 74 i sin dom C-26/13 konstaterade att näringsidkaren inte bara måste upplysa konsumenten om risken utan även måste göra det möjligt att utvärdera risken –en klausul anses icke oskälig, det vill säga klar och begriplig, med hänsyn till de ekonomiska följderna, om den formulerats (som ett allmänt avtalsvillkor som används av näringsidkaren och som inte har varit föremål för individuell förhandling) på grundval av den lagstadgade upplysningsplikten – som med nödvändighet är av generell natur – och som lägger risken för valutakursförändringar på konsumenten utan att uttryckligen ange den förutsebara riktningen för valutakursförändringarna under lånets löptid (eller åtminstone under den inledande perioden) eller högsta och/eller lägsta värden (exempelvis på grundval av beräkningsmetoden forward och/eller principen om lika räntor, enligt vilken, för valutalån, det med en hög grad av säkerhet kan bedömas att en räntefördel, det vill säga att LIBOR [London Interbank Offered Rate] eller EURIBOR [Euro Interbank Offered Rate] kommer att vara lägre än BUBOR [Budapest Interbank Offered Rate], kommer att ge upphov till en valutakursförlust för konsumenten, det vill säga att kursen för uppfyllelsevalutan kommer att fall i förhållande till kreditvalutan?
5.5
Kan en klausul anses icke oskälig, det vill säga klar och begriplig, med hänsyn till de ekonomiska följderna, om den formulerats (som ett allmänt avtalsvillkor som används av näringsidkaren och som inte har varit föremål för individuell förhandling) på grundval av den lagstadgade upplysningsplikten – som med nödvändighet är av generell natur – och som lägger risken för valutakursförändringar på konsumenten utan att uttryckligen och exakt ange (exempelvis genom en rad kvantitativa uppgifter eller ett diagram beskriva hur kurserna för uppfyllelsevalutan och kreditvalutan fluktuerat i förhållande till varandra historiskt under en minst lika lång tidsperiod som löptiden för lånet) den verkliga risken för gäldenären som kan förutses följa av att konsumenten tar på sig valutakursrisken, även med hänsyn till att de relevanta nationella bestämmelserna föreskriver att risken ska preciseras skriftligen och att det inte räcker att endast uppge att det föreligger en risk och hur den ska fördelas och till att EU-domstolen i punkt 74 i sin dom C-26/13 konstaterade att näringsidkaren inte bara måste upplysa konsumenten om risken utan även att konsumenten med hjälp av dessa upplysningar ska kunna bedöma de potentiellt betydande ekonomiska följderna för honom eller henne till följd av det avtalade risken för valutakursförändringar och därmed den totala lånekostnaden?
5.6
Kan – särskilt med hänsyn till att det är tänkbart, eller till och med kan vara fallet, att det i nationell rättspraxis eller lagstiftning slagits fast att konsumenten, beträffande valutalån, tog på sig skulden i utländsk valuta därför att den tillämpliga räntesatsen vid den tidpunkten var förmånligare än vid lån i forint och i gengäld accepterade att ensam stå risken för valutakursförändringar, och med hänsyn till att de relevanta nationella bestämmelserna föreskriver att risken ska preciseras skriftligen och att det inte räcker att endast uppge att det föreligger en risk och hur den ska fördelas och till att EU-domstolen i punkt 74 i sin dom C-26/13 konstaterade att näringsidkaren inte bara måste upplysa konsumenten om risken utan även måste göra det möjligt att utvärdera risken – en klausul anses icke oskälig, det vill säga klar och begriplig, med hänsyn till de ekonomiska följderna, om den formulerats (som ett allmänt avtalsvillkor som används av näringsidkaren och som inte har varit föremål för individuell förhandling) på grundval av den lagstadgade upplysningsplikten – som med nödvändighet är av generell natur – och som lägger risken för valutakursförändringar på konsumenten utan att uttryckligen och exakt ange (exempelvis genom uttryckliga, kvantitativa historiska uppgifter avseende en minst lika lång tidsperiod som löptiden för lånet) hur stora fördelar som kan förväntas erhållas av att BUBOR tillämpas på lån i forint och LIBOR eller EURIBOR på lån i utländsk valuta?
6)
Hur ska, vid oskälighetsbedömningen av en klausul som formulerats (som ett allmänt avtalsvillkor som används av näringsidkaren och som inte har varit föremål för individuell förhandling) på grundval av den lagstadgade upplysningsplikten – som med nödvändighet är av generell natur – och som lägger risken för valutakursförändringar på konsumenten, bevisbördan fördelas mellan konsumenten och näringsidkaren vad gäller prövningen av om konsumenten hade någon verklig möjlighet att ta del av villkoret innan avtalet ingicks och denne oåterkalleligen underkastade sig detta villkor (artikel 3.3 i direktiv 93/13 och punkt 1 i) i bilagan till direktivet)?
7)
¿Procede considerar que, a efectos de los contratos de préstamo basados en divisas —es decir, a efectos de transacciones relativas a servicios cuyo precio está vinculado a las fluctuaciones de un tipo de cambio en el mercado financiero—, las entidades de crédito que contratan con un consumidor utilizando su propio tipo de cambio de divisas son profesionales que no controlan la evolución del precio — punto 2, letra c), del anexo de la Directiva 93/13/CEE—?
(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).
Full & Egal Universal Law Academy