7.8.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 256/11
Begäran om förhandsavgörande framställd av Županijski sud u Zagrebu (Kroatien) den 18 maj 2017 – Ured za suzbijanje korupcije i organiziranog kriminaliteta mot AY
(Mål C-268/17)
(2017/C 256/08)
Rättegångsspråk: kroatiska
Hänskjutande domstol
Županijski sud u Zagrebu
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Ured za suzbijanje korupcije i organiziranog kriminaliteta
Tilltalad: AY
Tolkningsfrågor
1)
Ska artikel 4 led 3 i rambeslut 2002/584/RIF tolkas så, att den omständigheten att åtal inte väcks för det brott som ligger till grund för en europeisk arresteringsorder eller åtal underlåts endast hänför sig till det brott som ligger till grund för den europeiska arresteringsordern, eller ska bestämmelsen förstås så, att avståendet från eller nedläggandet av åtal också ska avse den eftersökte i egenskap av misstänkt/tilltalad inom ramen för denna lagföring?
2)
Får en medlemsstat enligt artikel 4 led 3 i rambeslut 2002/584/RIF vägra att verkställa en utfärdad europeisk arresteringsorder när den rättsliga myndigheten i den andra medlemsstaten har beslutat antingen att inte väcka åtal för det brott som ligger till grund för den europeiska arresteringsordern eller att underlåta åtal för det fall den eftersökte var vittne och inte misstänkt/tilltalad i detta förfarande?
3)
Utgör beslutet att avsluta en utredning i vilken den eftersökte inte var misstänkt, utan hördes som vittne, ett skäl för de andra medlemsstaterna att inte verkställa den utfärdade europeiska arresteringsordern i enlighet med artikel 3 led 2 i rambeslut 2002/584/RIF?
4)
Vilket är sambandet mellan det tvingande skälet att vägra överlämnande i artikel 3 led 2 i rambeslutet om ”det framgår av de uppgifter som står till den verkställande rättsliga myndighetens förfogande att den eftersöktes ansvar för samma gärning prövats genom lagakraftägande dom i en medlemsstat” och det fakultativa skälet att vägra överlämnande i artikel 4 led 3 i rambeslutet när ”den eftersökte i en medlemsstat omfattas av ett annat slutligt avgörande för samma gärningar som hindrar senare lagföring”?
5)
Ska artikel 1.2 i rambeslut 2002/584/RIF tolkas så, att den verkställande staten är skyldig att anta ett beslut för varje europeisk arresteringsorder som överlämnas till den, och detta även när den redan har meddelat beslut beträffande en tidigare europeisk arresteringsorder som utfärdats av den andra rättsliga myndigheten mot samma eftersökte i samma straffrättsliga förfarande och den nya europeiska arresteringsordern har utfärdats på grund av en ändrad omständighet i den stat som har utfärdat ordern (beslut om hänskjutande – inledande av det straffrättsliga förfarandet, strängare beviskrav för huruvida brottet har begåtts, ny behörig rättslig myndighet/domstol)?
Full & Egal Universal Law Academy