16.10.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 347/3
Överklagande ingett den 7 juni 2017 av Alcohol Countermeasure Systems (International) Inc. av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 29 mars 2017 i mål T-638/15, Alcohol Countermeasure Systems (International) mot (EUIPO)
(Mål C-340/17)
(2017/C 347/03)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Alcohol Countermeasure Systems (International) Inc. (ombud: E. Baud och P. Marchiset, avocats)
Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
för det första, utan EUIPO:s skriftliga samtycke till att uppskjuta verkställigheten av domen, skjuta upp tillämpningen av nämnda dom,
—
upphäva domen på de grunder som anges i denna ansökan …,
—
ogiltigförklara det beslut som meddelats av EUIPO:s första överklagandenämnd den 11 augusti 2015 i ärende R 1323/2014 -1,
—
eller upphäva domen och besluta att förfarandet ska vilandeförklaras till dess att Brexitprocessen har avslutats eller åtminstone till den 31 maj 2019, vilket motsvarar den frist som fastställs i artikel 50 i fördraget, och
—
förplikta Lion Laboratories och Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet att bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för ACS såväl i mål T-638/15 vid tribunalen som i överklagandet.
Grunder och huvudargument
1)
Den första grunden avser missuppfattning av de förklaringar som ACS hade avgett i ansökan, eftersom det i punkt 86 i domen slås fast att 64 apparater hade sålts ”under de relevanta perioderna”, medan denna sifferuppgift (som det inte tvistas om) endast avsåg den första perioden (från den 5 oktober 2004 till den 4 oktober 2009).
2)
Den andra grunden består i missuppfattning av en skrivelse daterad den 21 mars 2013 som Lion Laboratories advokat sänt till EUIPO samt åsidosättande av förordning nr 207/2009 (1), däribland artikel 57.2, och förordning nr 2868/95 (2) (artiklarna 22.2 och 40.5). Skrivelsen innehöll ingen uppgift om det äldre varumärkets registreringsnummer (varumärke nr 2040518 i Förenade kungariket), utan två hänvisningar till varumärke nr 2371210 i Förenade kungariket, vilket innebar att Lion Laboratories i) inte hade uppfyllt sin skyldighet att lägga fram bevis som styrkte bruk av varumärke nr 2040518 i Förenade kungariket eller av det motstående varumärket, och/eller ii) hade bytt ut det varumärke som förfarandet grundades på.
3)
Den tredje grunden avser hur tribunalen i) åsidosatte begreppet ”verkligt bruk”, i förordning nr 207/2009, såsom det tolkats i målet Ansul (C-40/01, den 11 mars 2003) och ii) tillämpade fel metoder. Tribunalen underlät att begränsa sin prövning till endast den första perioden och att beakta de planerade försäljningar som överenskommits i ett exklusivt licensavtal. Dessutom, och mot bakgrund av det kvantitativt sett obetydliga och tidsbegränsade bruket under den första perioden, hade verkligt bruk inte styrkts med hänvisning till flera faktorer som inte bedömts av tribunalen (såsom i) parternas planerade försäljningar i licensavtalet, ii) de särskilda förhållandena på marknaden (som omfattade 30 miljoner kunder), iii) varornas art (som bland annat utgjordes av alkotestapparater) och iv) förekomsten av varumärke nr 2371210 som registrerats i Förenade kungariket år 2004). Tribunalen beaktade vissa handlingar i oproportionerlig omfattning, även sådana som avsåg tjänster, trots att det äldre varumärket endast hade åberopats till stöd för invändningen med avseende på varor i klass 9.
4)
Den fjärde grunden består i en analys av det sätt på vilket tribunalen även åsidosatte begreppet ”verkligt bruk” genom att tillämpa en felaktig norm vid fastställandet av huruvida det äldre varumärket användes som varumärke. Det är dessutom så, att domstolens mål Céline (C-17/06, 11 september 2007) inte är tillämpligt när i) andra varumärken har anbringats på varorna, ii) sådana varor har haft andra namn och iii) varumärket av vissa kunder har uppfattats som ett vanligt namn. Dessa omständigheter hindrar dessutom att kunden associerar det äldre varumärket och det kännetecken som används som ett vanligt namn eller som ett handelsnamn.
5)
Den femte grunden hänför sig till ordre public: En rättighet i Förenade kungariket ska inte kunna medföra ogiltigförklaring av ett EU-varumärke mot bakgrund av Brexitprocessen och Förenade kungarikets anmälan enligt artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Ett tillåtande av en sådan ogiltigförklaring skulle ge upphov till ökade utgifter och skapa onödiga och oproportionerliga hinder för ett enhetligt varumärkesskydd, eftersom Förenade kungariket om två år eller mindre inte längre kommer att vara part i EU:s enhetliga varumärkessystem. Tribunalen åsidosatte därför den territorialitetsprincip som stadfästs i 1883 års Pariskonvention och artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(1) Förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 1995, s. 1).