Mål C-535/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 11 september 2017 – NK, konkursförvaltare i konkurserna för OJ B.V. och PI, mot BNP Paribas Fortis NV
C4122017SV1610120170911SV0024161161
Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 11 september 2017 – NK, konkursförvaltare i konkurserna för OJ B.V. och PI, mot BNP Paribas Fortis NV
(Mål C-535/17)2017/C 412/24Rättegångsspråk: nederlänska
Hänskjutande domstol
Hoge Raad der Nederlanden
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: NK, konkursförvaltare i konkurserna för OJ B.V. och PI
Motpart: BNP Paribas Fortis NV
Tolkningsfrågor
1)
Om en konkursförvaltare, med stöd av det uppdrag att förvalta och avveckla konkursboet som denne ges i artikel 68 i konkurslagen, väcker en skadeståndstalan till förmån för konkursgäldenärens samtliga borgenärer mot en tredje man på grund av att denne har agerat på ett olagligt sätt gentemot borgenärerna, och talan – om den bifalls – resulterar i att intäkterna från fordran tillförs konkursboet, omfattas i så fall en sådan talan av undantaget i artikel 1.2 b i rådets förordning (EG) nr 44/2001 ( 1 ) av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område?
2)
Om fråga 1 ska besvaras jakande och den aktuella talan därför omfattas av rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 ( 2 ) om insolvensförfaranden, är den lag som ska tillämpas på denna talan i så fall lagen i den medlemsstat inom vars territorium insolvensförfarandet inleds, enligt artikel 4.1 i den förordningen, både vad gäller konkursförvaltarens rätt att väcka denna talan och vad gäller den materiella rätt som är tillämplig på fordran?
3)
Om fråga 2 ska besvaras jakande ska domstolen i den medlemsstat inom vars territorium insolvensförfarandet inleds i så fall, eventuellt analogt, ta hänsyn till
a.
artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden, i så mening att den part som anspråket riktas mot kan invända mot en talan som väckts av konkursförvaltaren till förmån för samtliga borgenärer, genom att visa att partens tillvägagångssätt inte gör den ansvarsskyldig om bedömningen görs enligt den lag som skulle ha varit tillämplig på talan om det var en enskild borgenär, och inte konkursförvaltaren, som hade väckt skadeståndstalan,
b.
artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 ( 3 ) av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II-förordningen) jämförd med artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden, det vill säga till de ordnings- och säkerhetsbestämmelser som gällde på platsen för den påstått skadeståndsgrundande händelsen, såsom finansiella uppföranderegler för banker?
( 1 ) EGT L 12, 2001. s. 1.
( 2 ) EGT L 160, 2000, s. 1.
( 3 ) EUT L 199, 2007, s. 40.
Full & Egal Universal Law Academy