4.6.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 190/5
Överklagande ingett den 24 november 2017 av RF av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 13 september 2017 i mål T-880/16, RF mot kommissionen
(Mål C-660/17 P)
(2018/C 190/07)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Klagande: RF (ombud: K. Komar-Komarowski, rättslig rådgivare)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
i första hand upphäva det överklagade beslutet och återförvisa målet till tribunalen för ny prövning och antagande av ett avgörande i sak som kan överklagas;
—
i andra hand – för det fall domstolen finner att villkoren för att avgöra målet i sista instans är uppfyllda – upphäva det överklagade beslutet och bifalla de yrkanden som klaganden framställt vid tribunalen; och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
1)
Tribunalen har åsidosatt artikel 45.2 i stadgan för Europeiska unionens domstol, jämförd med artikel 53 i stadgan, i och med att tribunalen gjort en felaktig tolkning av dessa bestämmelser. Tribunalen fann att begreppen ”force majeure” och ”oförutsebara omständigheter” har identisk innebörd, och tribunalen åsidosatte på så sätt principen om lagstiftarens rationalitet. Denna tolkning av de båda begreppen strider även mot syftet med artikel 45 i stadgan, som är att harmonisera de olikheter som beror på skillnader i avstånd (mellan parternas hemvists- eller sätesort och domstolens säte). Tribunalen gjorde således fel då den underlät att beakta de oförutsebara omständigheter som hindrade klaganden från att inom fristen ge in pappersversionen (originalet) av ansökan.
2)
Tribunalen har åsidosatt artikel 126 i tribunalens rättegångsregler av den 4 mars 2015, i och med att tribunalen tillämpat denna bestämmelse på ett felaktigt sätt. Trots att det saknades förutsättningar för det tillämpade tribunalen artikel 126 i rättegångsreglerna och ansåg därvid felaktigt att det var uppenbart att klagandens talan inte kunde tas upp till sakprövning. Tribunalens åsidosättande av artikel 126 i rättegångsreglerna var en oundviklig och uppenbar konsekvens av åsidosättande av artikel 45, jämförd med artikel 53 i stadgan.
3)
Tribunalen gjorde fel då den slog fast att klaganden inte visat att det var fråga om oförutsebara omständigheter enligt artikel 45.2 i stadgan. Klaganden har nämligen visat det var fråga om oförutsebara omständigheter. Klaganden ingav mot denna bakgrund inte bara mer bevis än vad som krävdes, utan klaganden ingav samtliga bevis som den hade tillgång till. För att säkerställa att ansökan skulle levereras i tid, har klaganden visat prov på den omsorg som man rimligen kan förvänta sig av klaganden. När försändelsen väl skickats iväg, hade klaganden inte längre något inflytande över dess befordran; från och med denna tidpunkt hade klaganden inte längre någon kontroll över de omständigheter som påverkar försändelsens leveransdatum.
4)
Tribunalen har åsidosatt artiklarna 1, 6.1 och 14 i Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, i det att tribunalen hindrat parterna att få tillträde till tribunalens tjänster och tribunalen har diskriminerat parterna på grund av på vilken ort som de har hemvist i. I och med att tribunalen fastställt en enda talefrist med hänsyn till avstånd som är densamma för samtliga medlemsstater i Europeiska unionen, hindras de parter som har säte eller hemvist långt bort från tribunalen, inklusive i medlemsstaternas provinser, att få tillgång till domstolsprövning hos tribunalen; detta innebär en diskriminering av parterna grundad på hemvist- eller sätesort.
Full & Egal Universal Law Academy