26.3.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 112/20
Överklagande ingett den 24 december 2017 av europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 13 oktober 2017 i mål T-572/16, Brouillard mot kommissionen
(Mål C-728/17 P)
(2018/C 112/27)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Mihaylova, G. Gattinara)
Övrig part i målet: Alain Laurent Brouillard
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva tribunalens dom av den 13 oktober 2017, Brouillard/kommissionen (T 572/16),
—
ogilla talan i första instans,
—
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna för båda instanserna.
Grunder och huvudargument
Den första grunden rör felaktig rättstillämpning och missuppfattning av de faktiska omständigheterna. Denna grund består av tre delar och avser punkterna 36, 39, 43–56, 62 och 63 i den överklagade domen.
I den första delgrunden har kommissionen hävdat att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av meddelandet om uttagningsprov. I punkterna 36, 45 och 47–56 i den överklagade domen fann tribunalen felaktigt dels att ordet ”fullständig”, som används i uttrycket ”fullständig juridisk utbildning” i meddelandet om uttagningsprov inte hänvisar till innehållet i den erforderliga examen, dels att ordet ”motsvarande”, som ingår i meningen ”en examen motsvarande minst magisterexamen” inte hänvisar till examen utan till utbildningen. Kommissionen anser härvidlag att en kontextuell och teleologisk tolkning inte på något sätt stöder tribunalens slutsatser, eftersom en tolkning av villkoren för deltagande i uttagningsprov ska göras mot bakgrund av beskrivningen av de uppgifter som tjänsterna avser, vilka enligt bilaga I till meddelandet om uttagningsprov bestod i översättningsuppgifter att utföras av ”högt kvalificerade jurister”.
I den andra delgrunden har kommissionen gjort gällande en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 5.3 c i tjänsteföreskrifterna i punkterna 46–49 och 52–53 i den överklagade domen. Kommissionen anser att denna bestämmelse i tjänsteföreskrifterna inte har någon betydelse för rekryteringsförfaranden och framförallt inte hindrar att en myndighet, vid utformningen av innehållet i ett meddelande om uttagningsprov, föreskriver strängare villkor för deltagande än de kriterier som föreskrivs i denna bestämmelse. Tvärtemot vad tribunalen har fastställt kan ett meddelande om uttagningsprov inte tolkas mot bakgrund av denna bestämmelse i tjänsteföreskrifterna.
I den tredje delgrunden har kommissionen gjort gällande en missuppfattning av innehållet i den yrkesmässigt inriktade magisterexamen från universitetet i Poitiers och sökandens ansökningshandling i första instans. Kommissionen anser att det framgår av dessa två handlingar att sökanden inte hade ett examensbevis utvisande en magisterexamen 2 i juridik efter avslutade fem års studier, såsom krävdes enligt meddelandet om uttagningsprov. Tribunalens slutsatser i punkterna 39 och 43–44 och 52–54 i den överklagade domen är således felaktiga.
Den andra grunden avser en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av reglerna för avgränsning av uttagningskommitténs befogenheter vid kontroll av att sökanden har en examen. Den andra grunden, som avser punkterna 37, 52 och 54–56 i den överklagade domen, syftar till att ifrågasätta tribunalens resonemang om att uttagningskommittén borde ha godtagit sökandes examen i första instans enbart på grundval av nationella bestämmelser om utfärdande av examensbeviset.
Den tredje grunden, som avser punkterna 39, 44, 47–48, 52 och 57–61 i den överklagade domen, avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten, eftersom tribunalen inte i tillräcklig utsträckning har angett de delar av akten på grundval av vilka sökanden i första instans ansågs inneha ett examensbevis som innebar att han uppfyllde det villkor som uppställdes i meddelandet om uttagningsprov. Dessutom motsäger tribunalen sig själv genom att samtidigt som den bekräftade att den avslutade juridiska utbildningen och examen från en fullständig universitetsutbildning var två olika slutsatser, konstaterade att det förelåg en examen, utan att ange vilka omständigheter som skulle läggas till grund för slutsatsen att det förelåg en fullständig juridisk utbildning. Slutligen lämnade inte tribunalen en tillräcklig förklaring till varför den i dom i mål T-420/13, som vunnit laga kraft, inte godtog sökandens examensbevis i ett förfarande för tilldelning av ett kontrakt avseende översättningstjänster som ”frilansare” för EG-domstolen, trots att samma examensbevis i detta fall berättigade samma sökande att kunna anställas på en fast tjänst som jurist-lingvist vid domstolens översättningstjänst.