3.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 104/61
Talan väckt den 10 februari 2017 – Le Pen mot parlamentet
(Mål T-86/17)
(2017/C 104/85)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Marine Le Pen (Saint-Cloud, Frankrike) (ombud: advokaterna M. Ceccaldi och J.-P. Le Moigne)
Svarande: Europaparlamentet
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara Europaparlamentets generalsekreterares beslut av den 5 december 2016 som antogs med tillämpning av beslut 2009/C 159/01 av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga, i ändrad lydelse. I förstnämnda beslut angavs att det föreligger en fordran gentemot sökanden på ett belopp om 298 497,87 euro som hänför sig till belopp som på felaktiga grunder betalats ut som assistentstöd till ledamöterna. I samma beslut återfinns en motivering till beslutet om återkrav och det slogs fast att behörig utanordnare, tillsammans med institutionens räkenskapsförare, skulle ansvara för att återkräva beloppet med tillämpning av artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga och artiklarna 66, 78, 79 och 80 i budgetförordningen,
—
ogiltigförklara debetnota nr 2016-1560, av den 6 december 2016, genom vilken sökanden upplystes om att det konstaterats föreligga en fordran på ett belopp om 298 497,87 euro gentemot henne enligt generalsekreterarens beslut av den 5 december 2016, vilken fordran hänför sig till belopp som på felaktiga grunder betalats ut som assistentstöd till ledamöterna, varvid artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga och artiklarna 66, 78, 79 och 80 i budgetförordningen tillämpats,
—
förplikta Europaparlamentet att ersätta samtliga rättegångskostnader som uppkommit i förevarande förfarande,
—
förplikta Europaparlamentet att till Marine Le Pen utbetala ett belopp på 50 000 euro som ersättning för ersättningsgilla kostnader.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tolv grunder.
1.
Den första grunden avser att rättsaktens upphovsman saknar behörighet. Sökanden anser att Europaparlamentets generalsekreterares beslut av den 5 december 2016 (nedan kallat det angripna beslutet) omfattas av den behörighet som tillkommer Europaparlamentets presidium och att den som undertecknat beslutet inte kunde visa att vederbörande hade getts en fullmakt.
2.
Som andra grund gör sökanden gällande att den andra grunden inte har motiverats. En sådan skyldighet föreligger dock enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
3.
Tredje grunden avser ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, genom att det i det angripna beslutet hänvisats till en utredningsrapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) som avslutades den 26 juli 2016 – en rapport som sökanden inte informerats om. Sökanden har således inte kunnat yttra sig och inte i vederbörlig ordning getts möjlighet att tillvarata sin rätt till försvar då generalsekreteraren vägrat att översända de handlingar som ligger till grund för det angripna beslutet.
4.
Den fjärde grunden hänför sig till den omständigheten att Europaparlamentets generalsekreterare personligen inte prövat frågan. Enligt sökanden valde nämnda generalsekreterare endast att instämma i de bedömningar som gjorts i rapporten från Olaf och gjorde inte någon egen bedömning av sökandens situation.
5.
Den femte grunden avser att det inte lagts några faktiska omständigheter till grund för det angripna beslutet och för den därmed sammanhängande debetnotan (nedan kallade de angripna rättsakterna), då de faktiska omständigheter som beaktats var felaktiga.
6.
Den sjätte grunden avser omvänd bevisbörda. Sökanden anser att det inte ankommer på henne att inkomma med bevisning avseende det arbete som hennes parlamentsassistent utfört, utan att det tvärtom ankommer på behöriga myndigheter att bevisa motsatsen.
7.
Som sjunde grund gör sökanden gällande att proportionalitetsprincipen har åsidosatts. Beslutet att sökanden ska återbetala ett visst belopp har inte motiverats utförligt och det innehåller inte heller uppgifter om vilken beräkningsmetod som tillämpats. I nämnda beslut förutsätts att parlamentsassistenten aldrig utfört något arbete.
8.
Den åttonde grunden avser maktmissbruk. Enligt sökanden har de angripna rättsakterna antagits i syfte att frånta sökanden, som är ledamot i Europaparlamentet, möjligheten att utöva sitt uppdrag.
9.
Den nionde grunden avser åsidosättande av handläggningsregler. Sökanden anför att generalsekreteraren, i syfte att undvika att tvingas översända Olaf-rapporten till sökanden, rättsstridigt översände ansökan om att erhålla rapporten till Olaf som sedan valde att inte översända rapporten.
10.
Den tionde grunden avser diskriminering och fumus persecutionis (en tillräckligt allvarlig och konkret misstanke om att förfarandet har inletts för att skada ledamotens politiska verksamhet), genom att de omständigheter som är aktuella i tvisten uteslutande riktas mot sökanden och hennes parti.
11.
Den elfte grunden avser skadlig inverkan på en ledamots oberoende och följderna av avsaknaden av bindande instruktioner. De angripna rättsakterna har utan tvivel till syfte att inskränka sökandens frihet att utöva uppdraget som parlamentsledamot genom att frånta henne nödvändiga finansiella medel för fullgörandet av uppdraget. En parlamentsledamot får dessutom inte ta emot instruktioner från generalsekreteraren om hur hon ska fullgöra sitt uppdrag, under hot om finansiella påföljder.
12.
Den tolfte grunden avser att Olaf inte är oberoende, då den inte ger några garantier om opartiskhet och integritet samt är beroende av Europeiska kommissionen.
Full & Egal Universal Law Academy