10.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 112/47
Talan väckt den 17 februari 2017 – JPMorgan Chase m.fl. mot kommissionen
(Mål T-106/17)
(2017/C 112/66)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: JPMorgan Chase & Co. (New York, New York, Förenta staterna), JPMorgan Chase Bank, National Association (Columbus, Ohio, Förenta staterna), J.P. Morgan Services LLP (London, Förenade kungariket) (ombud: D. Rose, QC, J. Boyd, M. Lester, D. Piccinin och D. Heaton, Barristers, samt B. Tormey, N. French, N. Frey och D. Das, Solicitors)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökandena yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2016) 8530 final av den 7 december 2016, i ärende AT.39914 – Räntederivat i euro (nedan kallat det angripna beslutet), i den del som rör sökandena, eller
—
nedsätta de böter som ålagts sökandena, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
1.
Kommissionen har inte styrkt att sökandenas avsikt var att manipulera löptider för EURIBOR eller EONIA (referensräntor). Bevisningen visar att sökandena inte eftersträvade konkurrensbegränsning, i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF och artikel 53.1 i EES-avtalet (nedan tillsammans kallade artikel 101).
2.
Kommissionen har vidare eller alternativt gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att den påstådda manipuleringen av löptiderna för EURIBOR eller EONIA syftade till att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen, i den mening som avses i artikel 101.
3.
Eftersom det i det angripna beslutet inte görs gällande att sökandena haft något annat konkurrensbegränsande syfte än att manipulera löptiderna för EURIBOR eller EONIA, kan kommissionen inte nu komma med några sådana nya påståenden.
4.
Kommissionen har, i andra hand, inte visat att sökandena med uppsåt deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse. Sökandena gör särskilt gällande att det inte endast fanns ett enda syfte med det beteende som kommissionen anser strider mot artikel 101. Sökandena menar annars att de inte var medvetna om övriga parters konkurrensbegränsande beteende och att de inte borde kunna ha förutsett det. Sökandena menar i sista hand att deras avsikt inte var att genom sitt beteende bidra till en gemensam plan med ett konkurrensbegränsande syfte.
5.
Kommissionen har agerat på ett sätt som strider mot grundläggande unionsrättsliga principer, god förvaltning, oskuldspresumtionen och sökandenas rätt till försvar. Kommissionen har dömt sökandena på förhand genom det sätt som den tillämpade ”hybrid”-förfarandet och genom kommissionsledamotens Almunias uttalanden.
6.
Kommissionen har vidare eller alternativt gjort flera fel i sin beräkning av sökandenas böter, varför domstolen bör nedsätta bötesbeloppet. a) Kommissionen borde ha lagt större vikt vid förmildrande omständigheter och betecknat överträdelsen som mindre allvarlig och anpassat tilläggsbeloppet med hänsyn till sökandenas marginella och avvikande roll. b) Kommissionen har inte tillämpat samma metod för att beräkna omsättningen för varje deltagare, vilket lett till att sökandena utan objektiva skäl behandlats mindre förmånligt. c) Kommissionen borde ha tillämpat en större rabatt vad avser sökandenas kassakvittoresultat, så att hänsyn tas till sökandenas relativa ekonomiska styrka. d) Kommissionen borde inte ha tagit med EONIA-försäljning i sin beräkning av försäljningsvärdena.
Full & Egal Universal Law Academy