26.6.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 202/25
Talan väckt den 20 april 2017 – Campine och Campine Recycling mot kommissonen
(Mål T-240/17)
(2017/C 202/41)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Campine NV (Beerse, Belgien) och Campine Recycling NV (Beerse) (ombud: advokaterna C. Verdonck, S. De Cock och Q. Silvestre)
Svarande: Europeiska kommissonen
Yrkanden
Sökandena yrkar att tribunalen ska
—
fastställa att talan kan tas upp till prövning,
—
ogiltigförklara artiklarna 1 och 2 i Europeiska kommissionens beslut av den 8 februari 2017 (C(2017) 900 final) angående ett förfarande enligt artikel 101 FEUF (det angripna beslutet), såvitt det däri fastställs att sökandena åsidosatt artikel 101 FEUF,
—
i andra hand, ogiltigförklara artikels2 i det angripna beslutet såvitt det påför sökandena böter till ett belopp på 8 158 000,00 euro och nedsätta bötesbeloppet i enlighet med vad som framgår av talan,
—
förplikta kommissionen att ersätta sökandenas rättegångskostnader.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.
1.
Genom den första grunden åberopar sökandena ett flertal processuella invändningar, däribland avseende motiveringsskyldigheten vid fastställandet av bötesbeloppet och i synnerhet avseende behovet av att justera böterna enligt punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter (1) och procentsatsen av den höjning som tillämpats. Sökandena har även gjort gällande att kommissionen åsidosatte deras rätt till försvar, deras rätt att höras och principen om god förvaltning genom att inte uppge att den hade för avsikt att tillämpa en höjning enligt punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter i meddelandet om invändningar eller något kompletterande meddelande om invändningar. Klaganden har även åberopat att kommissionen åsidosatte motiveringsskyldigheten, samt principerna om rättssäkerhet, likabehandling och proportionalitet genom att höja det bötesbelopp som sökandena påförts med 10 procent med stöd av punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter, och tillämpade denna enhetliga höjning på samtliga företag som deltagit i den påstådda överträdelsen, utan att beakta den omständigheten att sökandenas individuella deltagande skilde sig avsevärt från andra inblandade företags.
2.
Genom den andra grunden har sökandena gjort gällande att det angripna beslutet är felaktigt såvitt det inte kunde styrkas däri att sökandena åsidosatt artikel 101 FEUF. Sökandena har åberopat, dels, att det angripna beslutet är behäftat med en felaktig bedömning avseende bevisningen, dels att bevisningen inte kunde styrka det angripna beslutets slutsats att sökandena deltog i den överträdelse som fastställts i artikel 1 i nämnda beslut.
3.
Genom den tredje grunden har sökandena i andra hand gjort gällande att, för det fall att tribunalen skulle finna att sökandena tagit del i något avtal eller förfarande som inneburit en överträdelse av artikel 101.1 FEUF, har artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 (2) och riktlinjerna för beräkning av böter åsidosatts genom en felaktig bedömning av överträdelsen allvar och varaktighet och av de förmildrande omständigheterna, samt att principen om icke-diskriminering åsidosatts vid beräkningen av grundbeloppet.
4.
Genom den fjärde grunden har sökandena i tredje hand gjort gällande att, såvitt tribunalen inte ogiltigförklarar det angripna beslutet i enlighet med de processuella invändningar som framgår av den första grunden, ska dessa förfarandefel åtminstone medföra att den höjning av bötesbeloppet som tillämpats enligt punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter ogiltigförklaras.
(1) Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2).
(2) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy