5.2.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 42/29
Talan väckt den 14 november 2017 – Kerkosand mot kommissionen
(Mål T-745/17)
(2018/C 042/43)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Kerkosand spol. s.r.o. (Šajdíkové Humence, Slovakiska Republiken) (ombud: advokaterna A. Rosenfeld och C. Holtmann)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2017)505 final av den 20 juli 2017, vilket meddelats i förfarandet om statligt stöd SA.38121 (2016/FC) ”Investment aid to the Slovak glass sand producer NAJPI a.s.” avseende Republiken Slovakien, eller i andra hand,
—
ogiltigförklara Europeiska kommissionens informationsskrivelse av den 5 september 2017 som sökandens ombud meddelats i förfarandet om statligt stöd SA.38121 (2014/CP) ”Investment aid to the Slovak glass sand producer NAJPI a.s.” samt
—
förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.
1.
Första grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, närmare bestämt av artikel 15.1 första meningen, jämförd med artikel 4 i förordning (EU) 2015/1589 (1)
—
Enligt sökanden anser svaranden att stödet uppfyller kraven i förordning (EU) nr 651/2014 (2). Detta förhindrar svaranden från att genomföra ett preliminärt granskningsförfarande och fatta ett beslut, i den mening som avses i artikel 4.2–4.4 i förordning (EU) 2015/1589. Denna ståndpunkt vilar på en felaktig rättstillämpning, eftersom svaranden har befogenhet att genomföra ett preliminärt granskningsförfarande vad avser stöd som omfattas av förordning (EU) nr 651/2014. Granskningsförfarandet har fortfarande inte avslutats efter tre och ett halvt år, vilket överskrider den tidsgräns som gäller för den första undersökning som ska föregå ett preliminärt granskningsförfarande. Svaranden är således, i enlighet med artikel 15.1 första meningen i förordning (EU) 2015/1589, skyldig att fatta ett beslut, i den mening som avses i artikel 4.2–4.4 i förordning (EU) 2015/1589. Svaranden har emellertid åsidosatt denna skyldighet genom att avslå klagomålet och genom att inte förklara att det materiella stödet inte utgör något problem vad avser frågan huruvida stödet är förenligt med den inre marknaden.
2.
Andra grunden: Åsidosättande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och av genomförandebestämmelserna till detsamma, det vill säga artiklarna 107.3 a FEUF och 109 FEUF, jämförda med artikel 58.1 i förordning (EU) nr 651/2014, samt artikel 108.2 FEUF, jämförd med artikel 4.4 i förordning (EU) 2015/1589
—
Enligt sökanden anser svaranden att dennes utrymme för skönsmässig bedömning avseende stöd som omfattas av förordning (EU) nr 651/2014 endast omfattar prövning huruvida villkoren för undantag från denna förordning är uppfyllda. Denna ståndpunkt vilar på en felaktig rättstillämpning, eftersom det framgår av unionsdomstolarnas rättspraxis att den omständigheten att villkoren i förordning (EU) nr 651/2014 är uppfyllda endast leder till att det uppstår en presumtion om förenlighet som har företräde framför en individuell bedömning. Detta företräde gäller inte i sådana fall som det här aktuella, i vilket stödet har bedömts ha ett särskilt stort inflytande, särskilt vad avser dess eventuella effekter på konkurrensen. I sådana fall har svaranden befogenhet att göra en individuell bedömning, utom ramen för förordning (EU) nr 651/2014, med beaktande av primärrätten och av allmänna principer i unionsrätten. Svaranden har åsidosatt artikel 107.3 a FEUF genom att inte använda sig av detta utrymme för skönsmässig bedömning.
—
Svaranden har dessutom åsidosatt artikel 109 FEUF, jämförd med artikel 58.1 i förordning (EU) nr 651/2014, genom att tillämpa nämnda förordning retroaktivt i förevarande fall, trots att villkoren för att så göra inte var uppfyllda. Det rör sig om ett ad hoc-stöd till ett stort företag. Stimulanseffekten av ett sådant stöd ska enligt artikel 6.3 i förordning (EU) nr 651/2014 endast godtas under strikta villkor. Det har inte styrkts att de slovakiska myndigheterna, innan stödet godtogs, säkerställt att dessa villkor är uppfyllda.
—
Svaranden har slutligen åsidosatt artikel 108.2, FEUF, jämförd med artikel 4.4 i förordning (EU) 2015/1589, genom att inte inleda ett formellt granskningsförfarande. Under hela det föregående förfarandet, vilket varat i mer än tre och ett halvt år, har svaranden endast på ett otillräckligt och ofullständigt sätt kontrollerat att stödmottagaren verkligen kan anses som ett litet eller medelstort företag. Svaranden har vid ett möte dessutom uttryckligen angett att denne haft svårt att bedöma huruvida det rör sig om ett stöd som beviljats med stöd av en förordning eller om det rör sig om ett ad hoc-stöd. Svaranden kan endast anses ha rätt att lämna denna fråga öppen om denne har genomfört en tillräcklig kontroll, varefter den med rätta konstaterat att stödmottagaren är ett litet eller medelstort företag. Så är emellertid inte fallet. Det är först i det angripna beslutet som svaranden, efter att i åratal hävdat motsatsen, konstaterat att stödet inte är förenligt med förordning (EG) nr 800/2008 (3).
(1) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).
(2) Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 187, 2014, s. 1).
(3) Kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (EUT L 214, 2008, s. 3).