TRIBUNALENS BESLUT (andra avdelningen)
av den 11 december 2018 ( *1 )
”EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Cheapflights – Registreringsansökan hänskjuts till granskaren för prövning av huruvida det föreligger något absolut registreringshinder – Överklagas av innehavaren av det äldre varumärket – Skäl i det överklagade beslutet som innehåller en bedömning av giltigheten av det äldre varumärket – Överklagas av innehavaren av det äldre varumärket – Delvis avvisning – Anslutningsyrkanden som framställts i enlighet med artikel 8.3 i förordning (EG) nr 216/96 – Återkallelse av överklagandet till överklagandenämnden – Anledning saknas att döma i viss del av saken”
I mål T‑565/17,
CheapFlights International Ltd, Speenoge (Irland), företrätt av advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig,
klagande,
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av A. Folliard-Monguiral, i egenskap av ombud,
motpart,
varvid motparten i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd var
Momondo Group Ltd, London (Förenade kungariket),
angående ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s stora överklagandenämnd den 1 juni 2017 (R 1893/2011-G) om ett invändningsförfarande mellan CheapFlights International och Momondo Group,
meddelar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
sammansatt av ordföranden M. Prek (referent) samt domarna F. Schalin och M.J. Costeira,
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av överklagandet som inkom till tribunalens kansli den 18 augusti 2017,
med beaktande av svarsskrivelsen som inkom till tribunalens kansli den 6 november 2017,
med beaktande av tribunalens skriftliga frågor till parterna och parternas svar på dessa frågor som inkom till tribunalens kansli den 29 juni och den 4 juli 2018,
följande
Beslut
Bakgrund till tvisten
1
Den rättsliga föregångaren till Momondo Group Ltd, motparten i förfarandet vid överklagandenämnden, gav den 30 oktober 2003 in en ansökan om registrering av EU-varumärke till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), i dess ändrade lydelse, vilken i sin tur ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1)).
2
Det sökta varumärket utgörs av nedanstående figurkännetecken:
3
De varor och tjänster som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 9, 16, 35, 38, 39 och 41–44 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg. Dessa varor och tjänster motsvarar för var och en av dessa klasser följande beskrivning:
–
Klass 9: ”Datormaskinvara och datorprogramvara; datorprogram och programvara; programvara för sökningar på naturligt språk i databaser; användarhandböcker och instruktionsböcker erbjudna i elektronisk form.”
–
Klass 16: ”Plastmaterial för emballering (ej ingående i andra klasser); kataloger, broschyrer och foldrar; veckotidningar och tidskrifter; instruktions- och användarhandböcker.”
–
Klass 35: ”Sammanställning, lagring, analys och hämtning av data och information; underhåll, katalogisering och elektronisk distribution av informationsmaterial; skapande av informationsregister, webbplatser och andra informationskällor; skapande av register över information, platser och andra resurser som finns i ett globalt datornät.”
–
Klass 38: ”Erbjudande och/eller drift av sökmotorer; tjänster som möjliggör för användare av ett globalt datornät att genomföra informationssökningar inom ett brett ämnesområde; erbjudande av en länk via direktanslutning till information inom områdena underhållning, hälsa, familj, privatekonomi, inköp och resor.”
–
Klass 39: ”Resetjänster, resebyrå-, boknings- och biljettjänster; biluthyrning, semestertransport, reservation avseende semesterresande, informationstjänster för resenärer och semesterfirare, utarbetande av rapporter med resenyheter för resenärer, färdvägsplanering, erbjudande av databaser (reseinformation) för resenärer, erbjudande och/eller drift av bokningsmotorer för flyg och resor, konsultverksamhet och rådgivning avseende allt det nämnda.”
–
Klass 41: ”Semesterunderhållning; erbjudande av nyheter för resenärer; organisering av tävlingar.”
–
Klass 42: ”Anmälan av standarder och metoder för säkerställande av efterlevnad av representation av medicinska data; kundanpassning av webbplatsers fråga-svarfunktion, underhåll, övervakning och analys av webbplatsers prestanda; framställning av programvara, framställning av datorprogram för elektroniska databehandlingsanläggningar; forsknings- och utformningstjänster relaterade till program- och maskinvara; väderrapportstjänster; grafisk formgivning, utformning av webbplatser, erbjudande av databaser (väderinformation) för resenärer.”
–
Klass 43: ”Hotell- och boendetjänster, anordnande av semesterboende, erbjudande av databaser (boendeinformation) för resenärer, erbjudande och/eller drift av motorer för hotellbokning.”
–
Klass 44: ”Medicinsk rådgivning för resenärer.”
4
Ansökan om varumärkesregistrering offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 49/2004 av den 6 december 2004.
5
Klaganden, CheapFlights International Ltd, framställde den 2 mars 2005 en invändning mot registrering av det sökta varumärket med avseende på de varor och tjänster som nämns i punkt 3 ovan.
6
Invändningen grundades särskilt på det äldre nationella figurmärke som registrerats med det irländska numret 227053 avseende tjänster i klasserna 35, 36, 38, 39 och 41–44, vilket återges nedan:
7
Till stöd för invändningen åberopades att det förelåg risk för förväxling mellan de motstående kännetecknen.
8
Genom beslut av den 22 juni 2007 avslog invändningsenheten invändningen med avseende på de varor och tjänster som omfattas av klasserna 9, 16 och 35 och vissa tjänster som omfattas av klass 42, det vill säga ”[a]nmälan av standarder och metoder för säkerställande av efterlevnad av representation av medicinska data; framställning av programvara, framställning av datorprogram för elektroniska databehandlingsanläggningar; forsknings- och utformningstjänster relaterade till program- och maskinvara; grafisk formgivning”.
9
Den biföll emellertid invändningen med avseende på övriga tjänster i klass 42, det vill säga ”kundanpassning av webbplatsers fråga-svarfunktion, underhåll, övervakning och analys av webbplatsers prestanda; väderrapportstjänster, utformning av webbplatser, erbjudande av databaser (väderinformation) för resenärer”, och tjänster i klasserna 38, 39, 41, 43 och 44.
10
Motparten i förfarandet vid EUIPO överklagade den 21 augusti 2007 invändningsenhetens beslut, i den del det innebar bifall till klagandens invändning.
11
Genom beslut av den 31 augusti 2009 biföll EUIPO:s fjärde överklagandenämnd det överklagande som motparten i förfarandet vid EUIPO hade gett in, på den grunden att det inte förelåg någon risk för förväxling mellan de motstående varumärkena.
12
Klaganden gav den 16 november 2009 in ett överklagande till tribunalens kansli av det beslut som EUIPO:s fjärde överklagandenämnd hade meddelat den 31 augusti 2009. Målet registrerades under nummer T-460/09.
13
Genom dom av den 5 maj 2011, CheapFlights International/harmoniseringskontoret – Cheapflights (Cheapflights) (T-460/09, ej publicerad, EU:T:2011:198) ogiltigförklarade tribunalen fjärde överklagandenämndens beslut eftersom den ansåg att det inte förelåg någon förväxlingsrisk.
14
Genom beslut av presidiet för överklagandenämnderna av den 20 september 2011 hänsköts ärendet till stora överklagandenämnden med ärendenummer R 1893/2011-G, för nytt avgörande.
15
Genom ett handläggningsbeslut av den 4 juli 2012 (nedan kallat handläggningsbeslutet) hänsköt stora överklagandenämnden registreringsansökan till granskaren för prövning av om det förelåg något absolut registreringshinder.
16
Genom två beslut av den 30 november 2016 och den 14 februari 2017 avslog granskaren ansökan om registrering av det sökta varumärket med avseende på tjänster i klasserna 38, 39, 41, 43 och 44 och tjänster i klass 42, nämligen ”kundanpassning av webbplatsers fråga-svarfunktion, underhåll, övervakning och analys av webbplatsers prestanda; väderrapportstjänster, utformning av webbplatser, erbjudande av databaser (väderinformation) för resenärer” beträffande vilka invändningsenheten hade bifallit invändningen. Granskaren avslog även ansökan om registrering av det sökta varumärket med avseende på ”datorprogramvara; datorprogram och programvara; programvara för sökningar på naturligt språk i databaser”, vilka omfattas av klass 9, och med avseende på ”plastmaterial för emballering (ej ingående i andra klasser); kataloger, broschyrer och foldrar; veckotidningar och tidskrifter”, vilka omfattas av klass 16, beträffande vilka invändningsenheten hade avslagit invändningen.
17
I beslut av den 1 juni 2017 (nedan kallat det överklagade beslutet) fann stora överklagandenämnden att den nya prövningen av huruvida det förelåg absoluta registreringshinder gav vid handen att registreringsansökan hade avslagits med avseende på samtliga tjänster beträffande vilka invändningsenheten hade bifallit invändningen och att ändamålet med invändningsförfarandet och överklagandeförfarandet därmed hade förfallit och skulle avslutas.
18
Den förklarade vidare att ansökan om registrering av varumärket godkändes för registrering med avseende på ”[d]atorhårdvara. användarhandböcker och instruktionsböcker erbjudna i elektronisk form” i klass 9, ”[i]nstruktions- och användarhandböcker” i klass 16,”[s]ammanställning, lagring, analys och hämtning av data och information; underhåll, katalogisering och elektronisk distribution av informationsmaterial; skapande av informationsregister, webbplatser och andra informationskällor; skapande av register över information, platser och andra resurser som finns i ett globalt datornät” i klass 35 och ”[a]nmälan av standarder och metoder för säkerställande av efterlevnad av representation av medicinska data; framställning av programvara, framställning av datorprogram för elektroniska databehandlingsanläggningar; forsknings- och utformningstjänster relaterade till program- och maskinvara; grafisk formgivning” i klass 42.
Parternas yrkanden
19
Klaganden har yrkat att tribunalen ska
–
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och
–
förplikta EUIPO och innehavaren av det sökta varumärket, för det fall den sistnämnde intervenerar i målet, att ersätta rättegångskostnaderna.
20
EUIPO har yrkat att tribunalen ska
–
ogilla överklagandet, och
–
förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
21
Den 16 januari 2018, det vill säga efter det att talan hade väckts i förevarande mål, meddelade EUIPO tribunalen att motparten den 21 december 2017 hade återkallat sitt överklagande till överklagandenämnden, vilket hade getts in den 21 augusti 2007 och omnämns i punkt 10 ovan. EUIPO ansåg att denna återkallelse medförde att klagandens tredje grund inte längre var relevant i målet.
22
Den 13 februari 2018 inkom klaganden med yttrande över EUIPO:s skrivelse av den 16 januari 2018. Klaganden gjorde där gällande att dess tredje grund alltjämt var relevant i målet.
Rättslig bedömning
23
Klaganden har åberopat fyra grunder till stöd för sitt överklagande. De tre första grunderna avser åsidosättande av artikel 65.6 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 72.6 i förordning 2017/1001), artikel 75 andra meningen i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94.1 andra meningen i förordning 2017/1001), och artikel 8.3 i kommissionens förordning (EG) nr 216/96 av den 5 februari 1996 om processordningen för överklagningsnämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (EGT L 28, 1996, s. 11). Klaganden har genom sin fjärde grund i huvudsak gjort gällande att vissa skäl i det angripna beslutet innebär ett ifrågasättande eller förnekande av giltigheten av det äldre nationella varumärke som klaganden innehar.
24
Tribunalen konstaterar att klaganden genom sin första och sin andra grund har gjort gällande att det överklagade beslutet är rättsstridigt på grund av att stora överklagandenämnden genom detta avslutade överklagandeförfarandet vad gäller de tjänster i klasserna 16, 38, 39 och 41–43 som avses i punkt 16 ovan, med avseende på vilka granskaren avslog ansökan om registrering av det sökta varumärket. Klaganden har genom sin tredje grund gjort gällande att det överklagade beslutet är rättsstridigt på grund av att stora överklagandenämnden genom detta avslutade överklagandeförfarandet vad gäller de varor och tjänster i klasserna 9, 16, 35 och 42 som avses i punkt 18 ovan, beträffande vilka invändningsenheten hade avslagit invändningen och med avseende på vilka klaganden anser sig ha ingett ett anslutningsöverklagande genom sitt yttrande till överklagandenämnden, efter det att motparten inkommit med överklagande. Klaganden har genom sin fjärde grund i huvudsak gjort gällande att det överklagade beslutet är rättsstridigt på grund av att överklagandenämnden i detta tagit ställning till giltigheten av det äldre nationella varumärke som klaganden innehar.
25
Enligt artikel 129 i tribunalens rättegångsregler får tribunalen när som helst på eget initiativ, efter att ha hört parterna, genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat, pröva om talan ska avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas.
26
I förevarande fall anser tribunalen att den har tillräckligt underlag för att avgöra målet genom handlingarna i akten.
Prövning av överklagandet i den del det avser beslutet att avsluta överklagandeförfarandet med avseende på de tjänster i klasserna 9, 16, 38, 39 och 41–43 beträffande vilka granskaren hade avslagit ansökan om registrering av det sökta varumärket
27
Såsom framgår av punkt 15 ovan hänsköt stora överklagandenämnden genom handläggningsbeslutet registreringsansökan till granskaren för prövning av huruvida det förelåg något absolut registreringshinder.
28
Överklagandenämnden ansåg i punkt 13 i handläggningsbeslutet att beslutet att avslå klagandens invändning med avseende på varor och tjänster i klasserna 9, 16 och 35 och vissa tjänster i klass 42, det vill säga ”[a]nmälan av standarder och metoder för säkerställande av efterlevnad av representation av medicinska data; framställning av programvara, framställning av datorprogram för elektroniska databehandlingsanläggningar; forsknings- och utformningstjänster relaterade till program- och maskinvara; grafisk formgivning”, hade vunnit laga kraft. Överklagandenämnden framhöll i samma punkt att den vilandeförklarade invändningsförfarandet vad gällde de tjänster med avseende på vilka klagandens invändning hade bifallits och att den hänsköt registreringsansökan till granskaren beträffande dessa.
29
Klaganden har inom ramen för sin första grund kritiserat överklagandenämnden för att, i strid med vad som följer av artikel 72.6 i förordning nr 2017/1001, underlåta att vidta nödvändiga åtgärder för att följa domen av den 5 maj 2011, Cheapflights (T-460/09, ej publicerad, EU:T:2011:198). Klaganden har i huvudsak hävdat att överklagandenämnden till följd av denna dom var skyldig att, vid sin bedömning av förekomsten av en risk för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning 2017/1001 mellan de motstående varumärkena, undersöka i vilken mån som ordet ”cheapflights” är beskrivande i förhållande till de aktuella tjänsterna. Genom att besluta att hänskjuta registreringsansökan till granskaren underlät överklagandenämnden att pröva om det fanns någon förväxlingsrisk mellan de motstående varumärkena, vilket strider mot artikel 72.6 i förordning 2017/1001. Överklagandenämnden gjorde i handläggningsbeslutet även en felaktig tolkning av domen av den 5 maj 2011, Cheapflights (T-460/09, ej publicerad, EU:T:2011:198), då den ansåg att domen innebar ett ifrågasättande av huruvida det sökta varumärket var av sådan beskaffenhet att det kunde registreras.
30
Klaganden har inom ramen för sin andra grund kritiserat överklagandenämnden för att ha avslutat förfarandet utan att informera denne om att nämnden hade för avsikt att avsluta ärendet utan att pröva klagandens invändning i sak. Klaganden anser att överklagandenämnden borde ha hört denne innan den fattade detta beslut, med hänsyn till att det innebar en radikal förändring av överklagandenämndens inställning i ärendet. Genom att inte höra klaganden härom åsidosatte överklagandenämnden artikel 94.1 andra meningen i förordning 2017/1001.
31
Klaganden har, inom ramen för olika processledningsåtgärder, fått frågor rörande sitt berättigade intresse av att föra talan mot det överklagade beslutet i den mån det innebar att överklagandenämnden avslutade överklagandeförfarandet utan att pröva huruvida det förelåg ett sådant relativt registreringshinder som avses i artikel 8.1 b i förordning 2017/1001. Enligt klaganden hade den ett berättigat intresse av att överklaga beslutet i denna del, eftersom stora överklagandenämnden hade åsidosatt artikel 72.6 i förordning 2017/1001 och artikel 94.1 andra meningen i samma förordning.
32
I den lydelse av artikel 40 i förordning nr 207/2009, vilken rör anmärkningar från tredje man (nu artikel 45 i förordning nr 2017/1001), som var tillämplig när handläggningsbeslutet antogs, föreskrevs visserligen inte uttryckligen att EUIPO, innan registrering skett på eget initiativ kunde återuppta prövningen av huruvida det förelåg något absolut registreringshinder, då det i artikel 40.3 i förordning nr 207/2009 inte stadgades någon sådan möjlighet förrän efter den ändring som gjordes genom artikel 38 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av förordning nr 207/2009 och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EUT L 341, 2015, s. 21). EUIPO hade emellertid möjlighet att återuppta prövningen, även utan en uttrycklig bestämmelse härom (se dom av den 18 oktober 2007, Ekabe International/harmoniseringskontoret – Ebro Puleva (OMEGA 3), T-28/05, EU:T:2007:312, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
33
Det följer vidare av systematiken i artiklarna 37 och 40–42 i förordning nr 207/2009 (nu artiklarna 42 och 45–47 i förordning nr 2017/1001) att prövningen av huruvida det föreligger något absolut hinder för registrering av ett sökt varumärke endast görs inom ramen för ett förfarande ex parte mellan varumärkessökanden och EUIPO:s enheter. Det är nämligen endast i samband med ett ogiltighetsförfarande som inletts mot ett registrerat varumärke med stöd av artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009 (nu artikel 63.1 a i förordning 2017/1001) som det i ett tvåpartsförfarande kontrolleras om varumärket har registrerats i strid med ett absolut registreringshinder.
34
Härav följer med nödvändighet att om EUIPO i ett invändningsförfarande mellan två parter återupptar prövningen av om det föreligger absoluta registreringshinder, inleds ett självständigt förfarande ex parte som pågår parallellt med invändningsförfarandet.
35
Efter handläggningsbeslutet behandlades registreringsansökan följaktligen i två separata förfaranden. Det ena förfarandet var ett tvåpartsförfarande och rörde frågan huruvida ansökan uppfyllde kraven i artikel 8.1 b i förordning 2017/1001. Detta förfarande anhängiggjordes vid stora överklagandenämnden genom det överklagande av invändningsenhetens beslut som ingavs av motparten. Detta förfarande vilandeförklarades till följd av handläggningsbeslutet. Det andra förfarandet var ett förfarande ex parte och rörde frågan huruvida ansökan uppfyllde kraven i artikel 7.1 b och c i förordning 2017/1001, och var anhängigt vid granskaren.
36
Genom de två beslut som granskaren meddelade den 30 november 2016 och den 14 februari 2017 (se punkt 16 ovan) avslogs registreringsansökan i förfarandet ex parte, då den ansåg strida mot artikel 7.1 b och c i förordning 2017/1001 för tjänster med avseende på vilka invändningsenheten hade bifallit klagandens invändning, och för vissa varor och tjänster med avseende på vilka invändningsenheten hade avslagit klagandens invändning. Av EUIPO:s akt framgår att de nämnda besluten av granskaren inte överklagades till överklagandenämnden.
37
Stora överklagandenämnden meddelade det nu överklagade beslutet i tvåpartsförfarandet. Granskarens beslut att avslå registreringsansökan med avseende på vissa varor och tjänster ansågs i detta beslut bland annat få konsekvenser för invändnings- och överklagandeförfarandena.
38
Vad för det första gäller de tjänster med avseende på vilka invändningsenheten hade bifallit klagandens invändning mot registrering av det sökta varumärket på grundval av artikel 8.1 b i förordning 2017/1001, noterades i beslutet att granskaren avslagit registreringsansökan med stöd av artikel 7.1 b och c i samma förordning samt konstaterades att ändamålet med invändnings- och överklagandeförfarandena därmed hade förfallit i denna del.
39
Vad för det andra gäller de varor och tjänster med avseende på vilka invändningsenheten hade avslagit klagandens invändning, hade överklagandenämnden, i punkt 13 i handläggningsbeslutet, påpekat att detta avslagsbeslut hade vunnit laga kraft såvitt avser dessa varor och tjänster. I det överklagade beslutet noterades även att granskaren hade avslagit registreringsansökan med avseende på vissa varor och tjänster i klasserna 9 och 16. De varor och tjänster beträffande vilka stora överklagandenämnden, i punkt 14 i det överklagade beslutet, konstaterade att ”det omstridda varumärket godkänns för registrering” utgörs av de varor och tjänster i klasserna 9, 16, 35 och 42 med avseende på vilka klagandens invändning hade avslagits, med undantag av de varor och tjänster i klasserna 9 och 16 beträffande vilka registreringsansökan avslagits av granskaren.
40
Under dessa omständigheter finner tribunalen att det är lämpligt att pröva om överklagandet kan tas upp till prövning i den del det avser beslutet, i det överklagade beslutet, att avsluta förfarandet vad gäller de tjänster i klasserna 9, 16, 38, 39 och 41–43 med avseende på vilka granskaren hade avslagit ansökan om registrering av det sökta varumärket.
41
Enligt fast rättspraxis krävs, för att en talan om ogiltigförklaring ska tas upp till sakprövning, att den fysiska eller juridiska person som har väckt talan har ett intresse av att få den angripna rättsakten ogiltigförklarad. Talan om ogiltigförklaring ska vara av faktiskt intresse för sökanden, vilket enligt rättspraxis ska bedömas med utgångspunkt i förhållandena den dag då talan väcks (se dom av den 20 oktober 2016, Lufthansa AirPlus Servicekarten/EUIPO – Mareea Comtur , T-14/15, ej publicerad, EU:T:2016:622, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
42
En sökandes berättigade intresse av att få saken prövad utgör således det väsentliga och främsta villkoret för att ha rätt att väcka talan vid domstol. En sökandes berättigade intresse av att få saken prövad ska, med beaktande av ändamålet med talan, föreligga när talan väcks, vid äventyr av att den annars avvisas (se dom av den 20 oktober 2016, Lufthansa AirPlus Servicekarten/EUIPO – Mareea Comtur , T-14/15, ej publicerad, EU:T:2016:622, punkt 23 och där angiven rättspraxis). Det berättigade intresset av att få saken prövad ska bestå fram till dess att domstolsavgörandet meddelas, vid äventyr av att det annars saknas anledning att döma i saken (se dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen, C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
43
En förutsättning för att en klagande ska ha ett berättigat intresse av att få saken prövad är att utgången av överklagandet kan medföra en fördel för denne (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen, C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkterna 42–44 och där angiven rättspraxis).
44
Tribunalen konstaterar att en ogiltigförklaring av det överklagade beslutet på den första eller den andra grunden inte kan medföra någon fördel för klaganden.
45
För det första skulle en sådan ogiltigförklaring inte påverka lagenligheten av myndighetens beslut att avslå registreringsansökan med avseende på vissa varor och tjänster på grund av att den ansågs strida mot artikel 7.1 b och c i förordning 2017/1001.
46
Av de skäl som anges i punkterna 33–37 ovan innebar stora överklagandenämndens hänskjutande till granskaren inte att det inleddes ett accessoriskt förfarande rörande giltigheten av registreringsansökan – vars utfall eventuellt skulle ha kunnat angripas i samband med ett överklagande av stora överklagandenämndens beslut – utan ett separat parallellt förfarande ex parte vid granskaren. Även om det angripna beslutet skulle ogiltigförklaras, skulle således verkningarna av granskarens beslut bestå.
47
För det andra ska det påpekas att överklagandenämndens hänskjutande till granskaren under alla omständigheter endast fick till följd att registreringsansökan inte avslogs med avseende på dessa varor och tjänster på grund av att det förelåg en risk för förväxling enligt artikel 8.1 b i förordning 2017/1001, såsom klaganden hade begärt genom sin invändning, utan i stället avslogs på grund av att det förelåg ett absolut registreringshinder enligt artikel 7.1 b och c i samma förordning. Eftersom det inte finns någon skillnad mellan verkningarna av att en registreringsansökan avslås på grundval av artikel 7 eller artikel 8 i förordning 2017/1001, måste det anses att en ogiltigförklaring av det angripna beslutet inte skulle medföra någon fördel för klaganden.
48
Av vad som anförts ovan följer att överklagandet ska avvisas i den del det avser beslutet att avsluta överklagandeförfarandet med avseende på de varor och tjänster i klasserna 9, 16, 38, 39 och 41–43 beträffande vilka granskaren hade avslagit ansökan om registrering av det sökta varumärket.
Prövning av överklagandet i den del det avser beslutet att avsluta överklagandeförfarandet med avseende på de varor och tjänster i klasserna 9, 16, 35 och 42 beträffande vilka invändningsenheten hade avslagit invändningen
49
Klaganden har genom sin tredje grund gjort gällande att stora överklagandenämnden åsidosatt artikel 8.3 i förordning nr 216/96 genom att inte pröva de anslutningsyrkanden som framställts i den inlaga som klaganden gav in under det ursprungliga förfarandet vid överklagandenämnden.
50
Klaganden har gjort gällande att dess överklagande av invändningsenhetens beslut – i den del detta beslut innebar avslag på klagandens invändning med avseende på varor och tjänster i klasserna 9, 16 och 35 och vissa tjänster i klass 42, nämligen ”[a]nmälan av standarder och metoder för säkerställande av efterlevnad av representation av medicinska data; framställning av programvara, framställning av datorprogram för elektroniska databehandlingsanläggningar; forsknings- och utformningstjänster relaterade till program- och maskinvara; grafisk formgivning”– uppfyllde kraven i artikel 8.3 i förordning nr 216/96 och att anslutningsyrkandena därför hade framställts i förfarandet vid överklagandenämnden varför stora överklagandenämnden borde ha prövat dessa.
51
EUIPO har hävdat att klaganden inte har framställt några anslutningsyrkanden i den mening som avses i artikel 8.3 i förordning nr 216/96. Grunden kan under alla omständigheter inte tas upp till prövning, eftersom överklagandenämnden i handläggningsbeslutet konstaterade att beslutet att avslå klagandens invändning hade vunnit laga kraft med avseende på dessa varor och tjänster. EUIPO har slutligen, i sin skrivelse av den 16 januari 2018 (se punkt 21 ovan), gjort gällande att denna grund inte längre är relevant på grund av att motparten i förfarandet vid EUIPO återkallat sitt överklagande av den 21 augusti 2007 av invändningsenhetens beslut.
52
Klaganden har, inom ramen för olika processledningsåtgärder, fått frågor rörande sitt intresse av att det överklagade beslutet ogiltigförklaras i den mån det avslutade överklagandeförfarandet utan att klagandens anslutningsyrkanden prövades, och har därvid uppgett sig alltjämt ha ett intresse av att få saken prövad i denna del. Klaganden har gjort gällande att motparten i förfarandet vid stora överklagandenämnden inte längre kunde återkalla sitt överklagande av den 21 augusti 2007.
53
Enligt artikel 8.3 i förordning nr 216/96 gäller följande:
”I tvåpartsförfaranden får svaranden i sitt svar på överklagandet begära att en del i det omtvistade beslutet som inte berörs i överklagandet ogiltigförklaras eller ändras. En sådan begäran skall förfalla om [den part som överklagat till överklagandenämnden] drar tillbaka överklagandet.”
54
Tribunalen konstaterar inledningsvis att det saknas fog för EUIPO:s argument att denna del av överklagandet av det angripna beslutet inte kan tas upp till prövning på grund av att den framställts för sent. EUIPO:s argument baseras på antagandet att överklagandenämnden genom handläggningsbeslutet hade avslutat det vid denna anhängiga förfarandet i fråga om de varor och tjänster med avseende på vilka invändningsenheten hade avslagit klagandens invändning. Eftersom klaganden från och med det datumet hade rätt att överklaga handläggningsbeslutet, ska det beslut som överklagats i detta mål anses ha en bekräftande karaktär i fråga om dessa varor och tjänster.
55
Det är endast en akt som innehåller ett entydigt och slutgiltigt ställningstagande av den som antagit akten, i en form som möjliggör en identifiering av dess karaktär, som utgör ett beslut som kan vara föremål för en talan om ogiltigförklaring, dock under förutsättning att beslutet inte utgör en bekräftelse på en tidigare rättsakt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 maj 1982, Tyskland och Bundesanstalt für Arbeit/kommissionen, 44/81, EU:C:1982:197, punkt 12).
56
Tribunalen konstaterar att handläggningsbeslutet inte har vunnit laga kraft, såsom EUIPO har påstått.
57
Även om det i punkt 13 i handläggningsbeslutet anges att beslutet att avslå invändningen med avseende på de varor och tjänster som avses med det sökta varumärket och som omfattas av klasserna 9, 16, 35 och 42, hade vunnit laga kraft, återges denna uppfattning som överklagandenämnden gett uttryck för, inte i artikeldelen i nämnda beslut. I artikeldelen anges enbart att ärendet ska hänskjutas till granskaren och att förfarandet ska vilandeförklaras till dess att ett slutligt beslut fattas i frågan huruvida kännetecknet är av sådan beskaffenhet att det kan registreras.
58
Oavsett vilka skäl som ett beslut av en överklagandenämnd grundas på är det endast artikeldelen i beslutet som har rättsverkningar och som följaktligen kan gå någon emot. De bedömningar som gjorts i skälen i ett beslut av en överklagandenämnd kan däremot inte i sig överklagas enligt artikel 72 i förordning 2017/1001. Europeiska unionens domstol kan pröva dessa bedömningars lagenlighet endast om de såsom skäl i en akt som går någon emot utgör ett nödvändigt stöd för artikeldelen i denna akt (se, analogt, dom av den 11 juni 2015, Laboratoires CTRS/kommissionen, T-452/14, ej publicerad, EU:T:2015:373, punkt 51 och där angiven rättspraxis).
59
Härav följer med nödvändighet att handläggningsbeslutet inte fick till verkan att förfarandet vid överklagandenämnden avslutades vad gäller de varor och tjänster med avseende på vilka invändningsenheten hade avslagit klagandens invändning och vilka det hänvisas till i punkt 13 i skälen.
60
Det ska därefter prövas vilka följderna kan bli av den av motparten i förfarandet vid EUIPO gjorda återkallelsen av dennes överklagande till överklagandenämnden, vilket getts in den 21 augusti 2007, av invändningsenhetens beslut.
61
Såsom tribunalen tidigare har haft tillfälle att slå fast, framgår det klart och tydligt av lydelsen av artikel 8.3 i förordning nr 216/96 att möjligheten att framställa ett yrkande om ogiltigförklaring eller om ändring av det överklagade beslutet på en punkt som inte tagits upp i överklagandet är begränsad till tvåpartsförfaranden. Sådana yrkanden ska framställas i svarsskrivelserna i nämnda förfaranden. Det är av denna anledning som det i nämnda bestämmelse anges att ändamålet med sådana yrkanden förfaller om klaganden återkallar sitt överklagande till överklagandenämnden. För att angripa ett beslut av invändningsenheten är således ett sådant självständigt överklagande som avses i artikel 60 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 68 i förordning 2017/1001), det enda rättsmedel genom vilket klaganden säkert kan göra sina anmärkningar gällande (dom av den 4 februari 2016, Meica/harmoniseringskontoret – Salumificio Fratelli Beretta (STICK MiniMINI Beretta), T-247/14, EU:T:2016:64, punkt 24).
62
Tvärtemot vad klaganden har gjort gällande, i sitt svar på en fråga från tribunalen, hade motparten alltjämt rätt att återkalla sitt överklagande av den 21 augusti 2007 till överklagandenämnden, trots att stora överklagandenämnden hade avslutat överklagandeförfarandet genom det överklagade beslutet.
63
Enligt artikel 71.3 i förordning 2017/1001 ska nämligen ”[b]eslut av överklagandenämnden … inte vinna laga kraft förrän efter utgången av den tidsfrist som avses i artikel 72.5 eller, om talan har väckts inför tribunalen inom denna tidsfrist, från dagen då sådan talan eller då eventuella överklaganden till domstolen av tribunalens beslut avvisats”.
64
På grund av klagandens överklagande till tribunalen har därför punkt 1 i artikeldelen i det överklagade beslutet – som avslutar invändnings- och överklagandeförfarandena – inte fått någon verkan. Motparten hade således alltjämt rätt att återkalla sitt överklagande av den 21 augusti 2007 till överklagandenämnden.
65
Det är just inhibitionsverkan av överklagandet till tribunalen som gör det möjligt för denna att ännu i detta skede ta hänsyn till återkallelsen av en registreringsansökan eller en invändning (beslut av den 3 juli 2003, Lichtwer Pharma/harmoniseringskontoret – Biofarma (Sedonium), T-10/01,EU:T:2003:182, punkterna 16–18) eller ogiltigförklaringen av det varumärke som invändningen grundas på (beslut av den 14 februari 2017, Helbrecht/EUIPO – Lenci Calzature (SportEyes), T-333/14, EU:T:2017:108, punkt 26).
66
Härav följer att den återkallelse som gjorts av motparten av dennes överklagande av den 21 augusti 2007 enligt den rättspraxis som anges i punkt 61 ovan får till följd att överklagandenämnden under alla omständigheter inte längre har att pröva de anslutningsyrkanden som klaganden anser sig ha framställt i sitt yttrande över nämnda överklagande.
67
För det fall klagandens överklagande skulle bifallas och det överklagade beslutet skulle ogiltigförklaras på grund av att stora överklagandenämnden borde ha prövat de anslutningsyrkanden som klaganden framställt, skulle målet således återförvisas till stora överklagandenämnden, som endast skulle kunna konstatera att motparten återkallat sitt överklagande och att ändamålet med nämnda anslutningsyrkanden förfallit enligt artikel 8.3 i förordning nr 216/96.
68
Denna del av klagandens överklagande till tribunalen kan således, på grund av denna återkallelse, inte längre leda till ett avgörande som kan medföra någon fördel för klaganden, varför denne inte längre har något berättigat intresse av att få saken prövad i denna del. Enligt den rättspraxis som anges i punkterna 42 och 43 ovan utgör ett berättigat intresse av att få saken prövad emellertid det väsentliga och främsta villkoret för att ha rätt att väcka talan vid domstol och det ska bestå fram till dess att domstolsavgörandet meddelas, vid äventyr av att det annars saknas anledning att döma i saken.
69
Det saknas således anledning att pröva överklagandet i den del det avser beslutet att avsluta överklagandeförfarandet med avseende på de varor och tjänster i klasserna 9, 16, 35 och 42 beträffande vilka invändningsenheten hade avslagit invändningen.
Prövning av överklagandet i den del det avser förekomsten av vissa bedömningar i det överklagade beslutet
70
Klaganden har inom ramen för sin fjärde grund kritiserat stora överklagandenämnden, dels för att i punkt 7 i det överklagade beslutet ha sammanfattat den ståndpunkt som tribunalen intagit i sin dom av den 5 maj 2011, Cheapflights (T-460/09, ej publicerad, EU:T:2011:198) på så vis att den ”bekräftade att ordet ’cheapflights’ och återgivningen av ett flygplan är beskrivande i förhållande till tjänster som har samband med anordnande av resor”, dels för att, i punkt 16 i det överklagade beslutet, i samband med fördelningen av kostnaderna ha framhållit att ”det delvisa avslaget på registreringsansökan grunda[des] på att ordet ’cheapflights’ har en betydelse som är beskrivande i förhållande till de varor och tjänster för vilka registrering nekas, och följaktligen på en motivering som i samma utsträckning gör sig gällande i fråga om bedömningen av särskiljningsförmågan hos det äldre varumärket, som innehåller exakt samma ord”. På grund härav fann, alltjämt enligt punkt 16 i det överklagade beslutet, ”[[s]tora överklagandenämnden … det därför skäligt att vardera parten ska bära sina kostnader”. Klaganden har erinrat om att dess irländska varumärke har godkänts för registrering utan att den behövt visa att varumärket förvärvat särskiljningsförmåga genom användning.
71
EUIPO anser att denna grund inte kan tas upp till prövning eftersom den strider mot artikel 177.1 d i rättegångsreglerna, då den inte vilar på någon rättslig grund eller på någon preciserad rättspraxis. Myndigheten har vidare påpekat att nämnda påståenden endast framfördes med avseende på fördelningen av kostnaderna, vilket inte har bestritts av klaganden. Den har slutligen framhållit att nämnda påståenden endast rör ordet ”cheapflights” och inte de varumärken som innehas av klaganden.
72
Klaganden har, inom ramen för olika processledningsåtgärder, fått frågor rörande möjligheten att pröva överklagandet i den del som det avser förekomsten av vissa bedömningar av den beskrivande karaktären av ordet ”cheapflights” i det överklagade beslutet. Klaganden anser på denna punkt, i huvudsak, att den har rätt att angripa denna del av det överklagade beslutet, eftersom en korrekt bedömning av det äldre varumärkets särskiljningsförmåga skulle ha kunnat leda till att överklagandenämnden fattade ett annat beslut.
73
Enligt artikel 21 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, vilken är tillämplig på förfarandet vid tribunalen enligt artikel 53 första stycket i samma stadga, samt artikel 177.1 d i rättegångsreglerna, ska alla ansökningar innehålla uppgift om saken i målet samt en kortfattad framställning av de åberopade grunderna. Dessa uppgifter ska vara så klara och precisa att svaranden kan förbereda sitt försvar och att tribunalen kan pröva talan. Detsamma gäller för varje yrkande, vilket ska förenas med grunder och argument, mot bakgrund av vilka såväl svaranden som tribunalen ska kunna avgöra om yrkandet är välgrundat. Av detta följer att de väsentliga, faktiska och rättsliga, omständigheter som talan grundas på, åtminstone kort men på ett konsekvent och begripligt sätt, ska framgå av innehållet i själva ansökan. Liknande krav ställs när en anmärkning eller ett argument anförs till stöd för en grund (se dom av den 13 mars 2013, Biodes/harmoniseringskontoret – Manasul Internacional (FARMASUL), T-553/10, ej publicerad, EU:T:2013:126, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
74
Klaganden kritiserar i huvudsak överklagandenämnden för att indirekt ha prövat huruvida klagandens äldre varumärke är giltigt, trots att den saknar behörighet att göra detta. Det går således att begripa denna grund, och den kan därför inte utan vidare lämnas utan avseende med stöd av artikel 177.1 d i rättegångsreglerna.
75
Faktum kvarstår att överklagandet ska avvisas i den del det avser förekomsten av vissa bedömningar av den beskrivande karaktären hos ordet ”CheapFlights” i det angripna beslutet, eftersom de aktuella avsnitten i det överklagade beslutet inte kan medföra ett beslut som går klaganden emot.
76
Såsom redan har påpekats i punkt 58 ovan är det, oavsett vilka skäl som ligger till grund för ett beslut, endast artikeldelen i beslutet som har rättsverkningar och som följaktligen kan gå någon emot. De bedömningar som gjorts i skälen i ett beslut av en överklagandenämnd kan däremot inte i sig bli föremål för en talan enligt artikel 72 i förordning 2017/1001. Unionsdomstolen kan pröva dessa bedömningars lagenlighet endast om de såsom skäl i en akt som går någon emot utgör ett nödvändigt stöd för artikeldelen i denna akt.
77
I förevarande fall framgår det av den allmänna systematiken i det överklagade beslutet att punkt 7 i beslutet inte har anförts till stöd för någon punkt i artikeldelen. Vad gäller punkt 16 i det överklagade beslutet konstaterar tribunalen att även om denna punkt utgör ett av de skäl som legat till grund för stora överklagandenämndens beslut, i punkt 2 i artikeldelen, att vardera parten ska bära sina kostnader, har klaganden inte överklagat denna del av artikeldelen. Det framgår nämligen av ansökan att det endast är stora överklagandenämndens beslut att avsluta invändnings- och överklagandeförfarandena, vilket anges i punkt 1 i artikeldelen i det överklagade beslutet, och inte fördelningen av kostnaderna i punkt 2 i artikeldelen som överklagas.
78
Eftersom de kritiserade uttalandena i skälen i det överklagade beslutet inte kan knytas till den punkt i artikeldelen som klaganden överklagat, kan uttalandena inte i sig bli föremål för en talan vid tribunalen.
79
Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att överklagandet ska avvisas i den mån det avser dels den del av det överklagade beslutet genom vilket överklagandeförfarandet avslutades utan att det prövades huruvida det förelåg ett sådant relativt registreringshinder som avses i artikel 8.1 b i förordning 2017/1001, dels förekomsten av vissa bedömningar i det överklagade beslutet avseende den beskrivande karaktären hos ordet ”cheapflights”. Tribunalen finner även att det inte längre finns någon anledning att pröva överklagandet i den del det avser överklagandenämndens underlåtenhet att pröva de anslutningsyrkanden som klaganden framställt i enlighet med artikel 8.3 i förordning nr 216/96.
Rättegångskostnader
80
Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna ska tribunalen i mål där det saknas anledning att döma i saken besluta om rättegångskostnaderna enligt vad den finner skäligt.
81
Eftersom överklagandet i detta mål delvis har avvisats och ändamålet med överklagandet i övriga delar har förfallit, anser tribunalen att det med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall utgör en skälig tillämpning av ovannämnda bestämmelser att låta klaganden bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av EUIPO:s rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
följande:
1)
Det finns inte längre anledning att pröva överklagandet i den mån det avser den del av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets (EUIPO) stora överklagandenämnds beslut av den 1 juni 2017 (ärende R 1893/2011-G) genom vilket överklagandeförfarandet avslutades med avseende på de varor och tjänster i klasserna 9, 16, 35 och 42 beträffande vilka invändningsenheten hade avslagit invändningen från CheapFlights International Ltd
2)
Överklagandet avvisas i övriga delar.
3)
CheapFlights International ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta hälften av de rättegångskostnader som uppkommit för EUIPO.
4)
EUIPO ska bära hälften av sina rättegångskostnader.
Luxemburg den 11 december 2018.
Justitiesekreterare
E. Coulon
Ordförande
M. Prek
( *1 ) Rättegångsspråk: engelska.
Full & Egal Universal Law Academy