11.11.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 383/16
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 11 september 2019 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato - Italien) – Caseificio Sociale San Rocco Soc. coop. arl m.fl. mot Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura (AGEA), Regione Veneto
(Mål C-46/18)( (1))
(Begäran om förhandsavgörande - Sektorn för mjölk och mjölkprodukter - Kvoter - Tilläggsavgift - Förordning (EEG) nr 3950/92 - Artikel 2 - Uppköparens uttag av avgift - Leveranser som överstiger producentens disponibla referenskvantitet - Priset på mjölk - Obligatoriskt att göra ett avdrag - Återbetalning av överskjutande avgiftsbelopp - Förordning (EG) nr 1392/2001 - Artikel 9 - Uppköpare - Underlåtelse att fullgöra skyldigheten att ta ut tilläggsavgiften - Producenter - Underlåtelse att fullgöra skyldigheten att betala månatligen - Skydd för berättigade förväntningar)
(2019/C 383/15)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Consiglio di Stato
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Caseificio Sociale San Rocco Soc. coop. arl, S.s. Franco e Maurizio Artuso, Claudio Matteazzi, Roberto Tellatin, Sebastiano Bolzon
Motparter: Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura (AGEA), Regione Veneto
Domslut
1)
Artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1256/1999 av den 17 maj 1999, ska tolkas så, att det faktum att den nationella lagstiftningen som reglerar det sätt på vilket uppköparen ska ta ut tilläggsavgiften från producenterna fastställts vara oförenlig med denna bestämmelse, innebär inte att de producenter som omfattas av denna lagstiftning inte längre är skyldiga att betala denna avgift.
2)
Artikel 2.4 i förordning nr 3950/92, i dess lydelse enligt förordning nr 1256/1999, jämförd med artikel 9 i kommissionens förordning (EG) nr 1392/2001 av den 9 juli 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 3950/92 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter, ska tolkas så, att den utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, i vilken det föreskrivs att återbetalning av överskjutande tilläggsavgift ska ske genom att prioritera de producenter som har fullgjort sin skyldighet att betala månatligen enligt en nationell bestämmelse som är oförenlig med artikel 2.2 i förordning nr 3950/92, i dess lydelse enligt förordning nr 1256/1999.
3)
Principen om skydd för berättigade förväntningar ska tolkas så, att den i en sådan situation som den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen inte utgör hinder för att den tilläggsavgift som ska betalas av producenter, som inte har fullgjort den skyldighet som föreskrivs i den tillämpliga nationella lagstiftningen om att betala denna avgift månatligen, ska räknas om.
(1) EUT C 142, 23.4.2018