25.11.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 399/9
Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 september 2019 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Wien - Österrike) – Skarb Pánstwa Rzeczpospolitej Polskiej – Generalny Dyrektor Dróg Krajowych i Autostrad mot Stephan Riel, i egenskap av konkursförvaltare för Alpine Bau GmbH
(C-47/18) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EU) nr 1215/2012 - Domstols behörighet på privaträttens område - Tillämpningsområde - Artikel 1.2 b - Konkurs, ackord och liknande förfaranden - Omfattas inte - Talan om fastställelse av fordran som ska göras gällande i ett insolvensförfarande - Tillämpning av förordning (EG) nr 1346/2000 - Artikel 41 - Innehållet i den anmälan genom vilken en fordran görs gällande - Huvudinsolvensförfarande och sekundärinsolvensförfarande - Litispendens och mål som har samband med varandra - Analog tillämpning av artikel 29.1 i förordning nr 1215/2012 - Otillåtlighet)
(2019/C 399/09)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberlandesgericht Wien
Parter i det nationella målet
Klagande: Skarb Pánstwa Rzeczpospolitej Polskiej – Generalny Dyrektor Dróg Krajowych i Autostrad
Motpart: Stephan Riel, i egenskap av konkursförvaltare för Alpine Bau GmbH
Domslut
1)
Artikel 1.2 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att en talan om fastställelse av en fordran för registrering i ett sådant insolvensförfarande som det i det nationella målet inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning.
2)
Artikel 29.1 i förordning nr 1215/2012 ska tolkas så, att bestämmelsen inte är tillämplig, inte ens analogt, på en sådan talan som den i det nationella målet som inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1215/2012 utan av tillämpningsområdet för förordning nr 1346/2000.
3)
Artikel 41 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden ska tolkas så, att en borgenär får – inom ramen för ett insolvensförfarande – göra gällande en fordran utan att därvid rent formellt ange vilket datum som fordran uppkom, när det enligt lagen i den medlemsstat där förfarandet inletts inte uppställs något krav på att detta datum ska anges och när detta datum, utan några större svårigheter, kan härledas från det underlag som avses i artikel 41; det ankommer på den behöriga myndighet som har i uppgift att kontrollera fordringar att pröva detta.
(1) EUT C 142, 23.4.2018.
Full & Egal Universal Law Academy