6.5.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 155/13
Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 14 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Arbeidsrechtbank Antwerpen — Belgien) — Maria Vester mot Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering
(Mål C-134/18) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Sociala trygghetssystem - Invaliditetsförmåner - Artiklarna 45 och 48 FEUF - Fri rörlighet för arbetstagare - Förordning (EG) nr 883/2004 - Ersättningssystemen i medlemsstaterna skiljer sig åt sinsemellan - Krav på fullgörelse av en ”föregående period av arbetsoförmåga” - Periodens längd - Beviljande av ersättning vid arbetsoförmåga - Nackdelar för migrerande arbetstagare)
(2019/C 155/16)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Arbeidsrechtbank Antwerpen
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Maria Vester
Motpart: Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering
Domslut
Artiklarna 45 och 48 FEUF ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en situation som den som är aktuell i det nationella målet, där en arbetstagare som efter en period av arbetsoförmåga på ett år erhåller ett invaliditetsintyg från den behöriga institutionen i den medlemsstat där denne är bosatt — dock utan att få invaliditetsersättning enligt den medlemsstatens lagstiftning — och därefter vänder sig till den behöriga institutionen i den medlemsstat där arbetstagaren har fullgjort alla sina försäkringsperioder med en ansökan om en proportionellt beräknad invaliditetsförmån, varvid nämnda institution kräver, för att arbetstagaren ska kunna erhålla ett invaliditetsintyg och beviljas nämnda förmån, att arbetstagaren fullgör ytterligare en period av arbetsoförmåga på ett år, dock utan att erhålla ersättning vid arbetsoförmåga under den perioden.
(1) EUT C 182, 28.5.2018.