11.11.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 383/21
Domstolens dom (första avdelningen) av den 11 september 2019 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Bonn - Tyskland) – Antonio Romano, Lidia Romano mot DSL Bank – en enhet inom DB Privat- und Firmenkundenbank AG, tidigare DSL Bank – affärsenhet på Deutsche Postbank AG
(Mål C-143/18)( (1))
(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 2002/65/EG - Konsumentkreditavtal som har ingåtts på distans - Ångerrätt - Utövande av ångerrätten när hela avtalet har fullgjorts på konsumentens uttryckliga begäran - Information om ångerrätten till konsumenten)
(2019/C 383/21)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landgericht Bonn
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Antonio Romano, Lidia Romano
Svarande: DSL Bank – en enhet inom DB Privat- und Firmenkundenbank AG, tidigare DSL Bank – affärsenhet på Deutsche Postbank AG
Domslut
1)
Artikel 6.2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG, jämförd med artikel 1.1 däri och mot bakgrund av skäl 13 i direktivet, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den tolkas i nationell rättspraxis, som gällande ett avtal om en finansiell tjänst som har ingåtts på distans mellan en näringsidkare och en konsument inte utesluter att konsumenten har ångerrätt för det fall båda parter har fullgjort avtalet på konsumentens uttryckliga begäran, innan konsumenten har utövat sin ångerrätt. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att beakta hela den nationella rätten och tillämpa de tolkningsmetoder som är erkända i nationell rätt för att uppnå ett resultat som är förenligt med denna bestämmelse, genom att vid behov ändra fast nationell rättspraxis om den grundar sig på en tolkning av nationell rätt som är oförenlig med nämnda bestämmelse.
2)
Artikel 5.1 i direktiv 2002/65, jämförd med artiklarna 3.1 led 3 a och 6.2 c i direktivet ska tolkas så, att den skyldighet som åligger en näringsidkare som på distans ingår ett avtal med en konsument om en finansiell tjänst, att överlämna information om förekomsten av ångerrätt som är tydlig och begriplig för en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument, enligt kraven i unionsrätten, innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal eller ett anbud, inte åsidosätts när näringsidkaren informerar konsumenten om att ångerrätten inte är tillämplig på avtal som båda parter har fullgjort på konsumentens uttryckliga begäran, innan konsumenten har utövat sin ångerrätt, även om förevarande information inte motsvarar den nationella lagstiftningen, såsom den tolkas i nationell rättspraxis, där det föreskrivs att ångerrätten ska tillämpas i ett sådant fall.
(1) EUT C 182, 28.5.2018.