FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
MANUEL CAMPOS SÁNCHEZ-BORDONA
föredraget den 13 juni 2019 ( 1 )
Förenade målen C‑364/18 och C‑365/18
Eni SpA
mot
Ministero dello Sviluppo Economico,
Ministero dell’Economia e delle Finanze
Ytterligare deltagare i rättegången:
Autorità di Regolazione per l’Energia, Reti e Ambiente,
Regione Basilicata,
Comune di Viggiano,
Regione Calabria,
Comune di Ravenna,
m.fl.,
Assomineraria
(begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen i Lombardiet, Italien))
och
Shell Italia E & P SpA
mot
Ministero dello Sviluppo Economico,
Ministero dell’Economia e delle Finanze
Autorità di Regolazione per l’Energia, Reti e Ambiente,
Ytterligare deltagare i rättegången:
Regione Basilicata,
Comune di Viggiano,
Comune di Montemurro,
Comune di Grumento Nova,
Comune di Marisco Nuovo,
Comune di Marsicovetere,
Comune di Calvello,
Assomineraria
(begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen i Lombardiet, Italien))
”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 94/22/EG – Energi – Villkor för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten – Royaltyer som ska betalas för naturgaskoncessioner – Beräkning av royaltyerna – Energiandels- och Pfor-index – Diskriminerande karaktär”
1.
Denna begäran om förhandsavgörande ger domstolen tillfälle att uttala sig rörande tillämpningen av direktiv 94/22/EG ( 2 ) på de avgifter (royaltyer) som medlemsstaterna kan ta ut av företag som har beviljats tillstånd ( 3 ) för prospektering efter samt undersökning och utvinning av naturgas. Dessa royaltyer utgör i själva verket det vederlag som företagen betalar till staten för att få tillgång till och utnyttja statliga tillgångar, såsom kolväten i allmänhet och naturgas i synnerhet.
2.
Närmare bestämt handlar det här om att avgöra huruvida direktiv 94/22 medger att medlemsstaterna använder sig av ett visst referensindex (det så kallade Energiandels-indexet) för att beräkna royaltyns storlek, i stället för ett index som är knutet till marknadspriset på naturgas.
I. Tillämpliga bestämmelser
A. Unionsrätt
1. Direktiv 94/22
3.
Skälen 4, 6, 7 och 8 har följande lydelse:
”Medlemsstaterna har suveränitet och suveräna rättigheter över kolväteresurserna på sina territorier.
…
Åtgärder måste vidtas för att säkerställa en icke diskriminerande tillgång till och verksamhet i samband med prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten på villkor som främjar en större konkurrens på området och därmed gynnar bästa tänkbara prospektering efter samt undersökning och utvinning av resurserna i medlemsstaterna och stärker integreringen av den inre energimarknaden.
I detta syfte är det nödvändigt att fastställa gemensamma bestämmelser för att säkerställa att förfarandena för beviljande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten är öppna för alla enheter som har de rätta förutsättningarna. Tillstånden bör beviljas på grundval av objektiva, offentliggjorda kriterier. De villkor på vilka tillstånd beviljas måste också vara kända på förhand av samtliga de enheter som deltar i förfarandet.
Medlemsstaterna måste bibehålla möjligheterna att begränsa tillgången till och utövandet av dessa verksamheter av skäl som grundar sig på allmänintresset och för dem fordra betalning av ett finansiellt bidrag eller ett bidrag i form av kolväten, varvid förfaranden för sådana bidrag måste fastställas på ett sätt som inte stör enheternas förvaltning. Dessa möjligheter måste utnyttjas på ett icke diskriminerande sätt. Med undantag av de skyldigheter som hänger samman med utnyttjandet av denna möjlighet måste åtgärder vidtas för att undvika att enheterna påtvingas villkor och skyldigheter som inte rättfärdigas av behovet att verksamheten bedrivs på ett korrekt sätt. Enheternas verksamhet bör övervakas endast i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa att de uppfyller dessa skyldigheter och villkor.”
4.
I artikel 2.1 och 2.2 föreskrivs följande:
”1. Medlemsstaterna förbehåller sig rätten att fastställa de områden inom deras territorier som skall göras tillgängliga för utövandet av prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten.
2. När ett område görs tillgängligt för utövandet av de verksamheter som avses i punkt 1 skall medlemsstaterna säkerställa att det inte förekommer någon diskriminering mellan enheterna vad gäller tillgången till och utövandet av dessa verksamheter.”
5.
Artikel 6.1, 6.2 och 6.3 första stycket har följande lydelse:
”1. Medlemsstaterna skall säkerställa att de villkor och krav som avses i artikel 5.2 och de närmare skyldigheterna vid utnyttjandet av ett visst tillstånd endast är avhängiga behovet att säkerställa verksamheternas korrekta utövande i det område för vilket ett tillstånd begärs genom tillämpning av punkt 2 eller genom betalning av ett finansiellt bidrag eller ett bidrag i form av kolväten.
2. Medlemsstaterna får ställa villkor och krav vid utövandet av de verksamheter som avses i artikel 2.1 i den utsträckning som motiveras av nationell säkerhet, allmänhetens säkerhet, folkhälsan, transportsäkerhet, miljöskydd, skyddande av biologiska tillgångar och nationalskatter som äger ett konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde, säkerheten med avseende på anläggningar och arbetare, planerad förvaltning av kolväteresurserna (exempelvis den takt med vilken kolväten uttöms eller att optimera deras utbyte) eller behovet att säkerställa skatteintäkter.
3. De bestämmelser för betalning av bidrag som avses i punkt 1, inbegripet varje krav på statligt deltagande, skall fastställas av medlemsstaterna på ett sådant sätt att enheternas oberoende ledning säkerställs.”
B. Italiensk rätt
1. Lagstiftningsdekret nr 625/96
6.
Artikel 19.1, 19.5 och 19.5-bis i lagstiftningsdekret nr 625/96 ( 4 ) har följande lydelse:
”1. I fråga om den produktion som erhållits från och med den 1 januari 1997, är innehavaren av varje utvinningskoncession skyldig att till staten årligen betala värdet på en andel av det som utvunnits motsvarande 7 procent av den kvantitet flytande och gasformiga kolväten som utvunnits på fastlandet, och 7 procent ( 5 ) av den kvantitet gasformiga kolväten och 4 procent av den kvantitet flytande kolväten som utvunnits till havs.
…
5. Enhetsvärdena för andelen för varje utvinningskoncession ska, för varje närvarande koncessionshavare, fastställas till det vägda genomsnittliga försäljningspris som koncessionshavaren har fakturerat under referensåret.
5-bis För produktionen från och med den 1 januari 2002 ska enhetsvärdena för utvinningsandelen fastställas enligt följande:
…
b)
Vad gäller gas, samtliga koncessioner och samtliga innehavare, på grundval av det aritmetiska medelvärdet avseende referensåret för Energiandels-index, energiandelen av råvarukostnaden för gas, uttryckt i euro per megajoule (MJ), som fastställts av El- och gasmyndigheten enligt nämnda myndighets beslut nr 52/99 av den 22 april 1999, vilket har offentliggjorts i Officiella tidningen nr 100 av den 30 april 1999, och senare ändringar, varigenom likvärdigheten 1 Smc = 38,52 MJ har fastställts. Från och med den 1 januari 2003 ska uppdateringen av detta index, endast med avseende på denna artikel, göras av El- och gasmyndigheten på grundval av de kriterier som anges i samma beslut.”
2. Lagdekret nr 7 av den 31 januari 2007, vilket omvandlats till lag nr 40 av den 2 april 2007
7.
Enligt artikel 11.1 i detta lagdekret ( 6 ) ska innehavarna av utvinningskoncessioner överlåta de produktandelar som tillkommer staten på den reglerade kapacitetsmarknaden, på det sätt som fastställts genom dekret utfärdat av ministern för ekonomisk utveckling, efter att ha hört Autorità di Regolazione per l’Energia, Reti e Ambiente (Tillsynsmyndigheten för energi, nät och miljö, Italien; nedan kallad tillsynsmyndigheten).
8.
För att genomföra denna bestämmelse antogs ministerdekret av den 6 augusti 2010, ( 7 ) i vilket det, såvitt här är av betydelse, föreskrevs att ”förhandlingsförfarandena avseende andelarna ska ske genom auktion” (artikel 4.1), ”köpeanbud som understiger Energiandels-index ska inte godtas …” (artikel 4.3) och ”om försäljning inte sker, ska det erbjudna partiet med gas fortsätta att stå till innehavarens förfogande, vilken är skyldig att till staten betala det beräknade motsvarande värdet i överensstämmelse med det Energiandels-index som avses i punkt 3” (artikel 4.4).
3. Lagdekret nr 1/2012 av den 24 januari 2012, vilket omvandlats till lag nr 27 av den 24 mars 2012
9.
I artikel 13 i lagdekret nr 1/2012 ( 8 ) (”Åtgärder för att sänka priset på naturgas för utsatta kunder”) föreskrivs följande:
”Från och med det första kvartalet efter ikraftträdandet av detta dekret ska El- och gasmyndigheten, i syfte att anpassa referenspriserna på naturgas för de utsatta kunder som avses i artikel 22 i lagstiftningsdekret nr 164 av den 23 maj 2000, i dess ändrade lydelse, till europeiska värden, vid fastställandet av de varierande bidragen för att täcka kostnaderna för naturgasförsörjningen, bland de kriterier som ligger till grund för justeringen successivt införa även en hänvisning, för en gradvis ökande andel, till de gaspriser som noterats på marknaden. I avvaktan på inrättandet av den marknad för naturgas som avses i artikel 30.1 i lag nr 99 av den 23 juli 2009, ska referensmarknaderna anses vara de europeiska marknader som har fastställts i enlighet med artikel 9.6 i lagstiftningsdekret nr 130 av den 13 augusti 2010.”
4. Senare bestämmelser
10.
Genom beslut 196/2013/R/gas, ( 9 ) övergav tillsynsmyndigheten slutgiltigt – med verkan från och med den 1 oktober 2013 – Energiandels-index som kriterium för att fastställa gaskostnaden i syfte att fastställa leveransvillkoren till förmån för utsatta kunder på den skyddade marknaden.
11.
Den komponent som avser kostnadstäckning för naturgasförsörjningen på grossistmarknaderna har numera ersatts av Cmem-index, vilket bestäms endast med avseende på den kortfristiga marknaden för naturgas, enligt punkt 1 c i slutet av beslutet.
12.
Cmem består av en kombination av olika faktorer, däribland Pfor-index.
13.
Enligt artikel 6.2 d i ”Konsoliderade bestämmelser om detaljhandelsförsäljning av naturgas och annan gas än naturgas som distribueras genom urbana nät” (TIVG), i dess lydelse enligt beslut 196/2013/R/gas, är Pfor-värdet ”uttryckt i euro/GJ, för att täcka kostnaderna för naturgasförsörjningen, lika med det aritmetiska medelvärdet för terminspriserna per kvartal OTC (over the counter) avseende det n-te kvartalet för gas, på marknadsplatsen TTF, ( 10 ) som noterats av Platts ( 11 ) med hänvisning till den andra kalendermånaden före det n-te kvartalet.”
II. Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
14.
Eni SpA (nedan kallat Eni) och Shell Italia E&P Spa (nedan kallat Shell) är två bolag som innehar koncessioner för utvinning av naturgas i Italien ( 12 ) och som även är verksamma på grossist- och detaljhandelsmarknaderna för distribution och försäljning av gas i den medlemsstaten.
15.
De båda bolagen är inbegripna i en tvist med de italienska myndigheterna ( 13 ) och de har vänt sig mot storleken på de royaltyer för år 2015 som de ska betala till staten för sina koncessioner. De har närmare bestämt yrkat upphävande av det beslut som Direzione generale per la sicurezza dell’approvvigionamento e le infrastrutture energetiche (Generaldirektoratet för försörjningstrygghet och energiinfrastruktur) meddelade den 24 mars 2016 och som avsåg ”lagstiftningsdekret nr 625/1996 – artikel 19.5-bis. Energiandels-index 2015 – energiandelen [av] råvarukostnaden för naturgas år 2015” ( 14 ) och de bestämmelser och beslut som ligger till grund för detta.
16.
Enligt klagandena är det rättsstridigt att behålla Energiandels-index 2015 som kriterium för att beräkna royaltyerna. Klagandena anser att beräkningen ska ske på grundval av Pfor-index (vilket är knutet till gaspriset på den kortfristiga marknaden) och inte på grundval av Energiandels-index (som grundar sig på mer långsiktiga priser på olja och andra bränslen).
17.
De gör gällande att Energiandels-index faktiskt slutgiltigt har övergetts med avseende på tariffbestämmelserna på den skyddade marknaden, och att det därför inte heller längre ska tillämpas vid fastställandet av royaltybetalningarnas storlek. De anser därför att det nya Pfor-index ska användas som tillsynsmyndigheten införde för att det skulle återspegla marknadspriset på gas.
18.
Den hänskjutande domstolen förklarar att den aktuella mekanismen för att beräkna royaltyer medför, till att börja med, att de produktandelar som tillkommer staten bjuds ut på den reglerade kapacitets- och gasmarknaden i överensstämmelse med det pris som motsvarar Energiandels-index. Om, såsom sker i de flesta fall, de ovannämnda andelarna inte säljs, behåller koncessionshavaren den kvantiteten naturgas, samtidigt som den är skyldig att till staten betala det beräknade motsvarande värdet i överensstämmelse med Energiandels-index, vilket är ett högre värde än marknadspriset. Av detta följer, enligt den hänskjutande domstolen, att koncessionshavarna är skyldiga att köpa naturgasandelarna till ett betydligt högre pris än marknadspriset, och de lider därigenom skada jämfört med de andra aktörerna i sektorn, deras konkurrenter, vilka inte har någon sådan skyldighet.
19.
Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen, Italien) prövade i dom nr 290/2018 av den 18 januari 2018 flera avgöranden som den hänskjutande domstolen hade meddelat i juni 2016, och fann att de italienska myndigheternas beslut där de tillämpade Energiandels-index var rättsenliga.
20.
Den hänskjutande domstolen anser emellertid att det kan föreligga en diskriminering gentemot de aktörer som innehar koncessioner för utvinning av naturgas och den frågar sig huruvida tolkningen av den nationella lagstiftningen, som får stöd av Consiglio di Statos dom av den 18 januari 2018, är förenlig med principerna i direktiv 94/22.
21.
Mot bakgrund av detta har Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen i Lombardiet, Italien) beslutat att hänskjuta följande tolkningsfråga till EU-domstolen för ett förhandsavgörande:
”Utgör artikel 6.1 och sjätte skälet i direktiv 94/22/EG hinder för en nationell lagstiftning, särskilt artikel 19.5-bis i lagstiftningsdekret nr 625/1996, som på grund av den tolkning som Consiglio di Stato gjorde i domen i mål nr 290/2018 tillåter att det, vid betalningen av royaltyer, uppställs krav på att iaktta kriteriet Energiandelen, vilket baserar sig på priserna på olja och andra bränslen, i stället för på grundval av Pfor-indexet, vilket är knutet till priset på gas på den kortfristiga marknaden?”
22.
Eni, Shell, Assomineraria, Comune di Viggiano (kommunen Viggiano, Italien), den italienska regeringen och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Vid förhandlingen den 4 april 2019 medverkade samtliga dessa, med undantag av Comune di Viggiano.
III. Svar på tolkningsfrågan
23.
De parter som har medverkat i detta mål om förhandsavgörande är oeniga om hur den hänskjutande domstolens fråga ska besvaras.
–
Eni, Shell och Assomineraria anser att den metod för beräkning av royaltyerna som bygger på Energiandels-index ger upphov till diskriminering och är till skada för de aktörer som beviljats koncession för utvinning av naturgas, jämfört med de aktörer som bara distribuerar och säljer denna produkt. Energiandels-index bygger på priset på olja och andra kolväten, vilket är högre än priset på naturgas, och det innebär att royaltyerna för gaskoncessioner är högre än marknadspriset för de gaskvantiteter, för vilkas försäljning royaltyerna ska betalas.
–
Den italienska regeringen, Comune di Viggiano och kommissionen anser att direktiv 94/22 ger medlemsstaterna frihet att fastställa royaltyernas storlek genom att tillämpa ett index som Energiandels-index. De menar att direktiv 94/22 inte ålägger medlemsstaterna att beräkna dessa royaltyer på grundval av marknadspriset för naturgas.
24.
För att kunna avgöra denna tvist anser jag att det till att börja med är nödvändigt att granska den metod för beräkning av royaltyer för utvinning av naturgas som tillämpas i Italien.
A. Beräkningen av royaltyer för utvinning av naturgas i Italien
25.
Genom antagandet av lag nr 6/1957 ( 15 ) ålade Italien utvinningsföretagen att betala royaltyer för utvinning av naturgas på dess territorium. Till att börja med fick dessa royaltyer betalas in natura (en andel av den utvunna gasen) eller i pengar. Det slutgiltiga beloppet var detsamma i båda fallen, eftersom betalningen i pengar fastställdes på grundval av det genomsnittliga priset på den gas som koncessionshavaren hade sålt under ett visst år.
26.
Efter det att direktiv 94/22 hade införlivats med italiensk rätt, genom lagstiftningsdekret 625/96, kvarstod den tidigare situationen. Koncessionshavarna fortsatte att betala royalty in natura (som motsvarade en andel av den utvunna gasen) eller i pengar (motsvarande marknadsvärdet för den kvantiteten gas).
27.
Genom den ändring av artikel 19 i lagstiftningsdekret 625/96 som infördes genom lag nr 239 av den 23 april 2004, förändrades royaltysystemet.
28.
Enligt den nya lydelsen av artikel 19 i lagstiftningsdekret 625/96, fick royaltyerna från och med den 1 januari 2002 endast betalas i pengar. Royaltyn utgjordes från och med den 1 januari 2003 av en andel av den utvunna produkten, ( 16 ) vilken multiplicerades med gaspriset enligt Energiandels-index. Detta index definierades som energiandelen av råvarukostnaden för gas, uttryckt i euro per megajoule (MJ), som skulle fastställas av tillsynsmyndigheten enligt kriterierna i nämnda myndighets beslut nr 52/99.
29.
Enligt den information som parterna i målet har lämnat, beräknade tillsynsmyndigheten Energiandels-index varannan månad genom hänvisning till en rad energiprodukter ( 17 ) och mer detaljerat till de genomsnittliga priserna på olja och andra bränslen, enligt de fleråriga grossistförsäljningsavtalen. Parterna medger att energiandels-index vid den tiden speglade det verkliga marknadspriset på naturgas. ( 18 )
30.
Senare blev det genom en ändring år 2007, vilken tog sig uttryck i ett dekret från Ministeriet för ekonomisk utveckling av den 6 augusti 2010, möjligt för koncessionshavarna att sälja de produktandelar som tillkommer staten på den ”reglerade kapacitets- och gasmarknaden” (PSV), ( 19 ) genom auktion, och överföra de resulterande beloppen till staten såsom royaltyer. Den virtuella marknadsplatsen PSV är den grossistmarknad där alla naturgastransaktioner sker i Italien.
31.
I lagstiftningen föreskrevs det emellertid att köpeanbud som understeg Energiandels-index inte skulle godtas. I det fallet skulle de erbjudna gaspartierna fortsätta att stå till innehavarens förfogande, vilken var skyldig att till staten betala en royalty motsvarande dessa partier i överensstämmelse med Energiandels-index.
32.
Det förefaller som om Energiandels-index med tiden kom att avvika från marknadspriset för naturgas, vilket innebar att de företag som innehade koncessioner för utvinning av naturgas i Italien inte kunde sälja gasandelarna på den reglerade marknaden.
33.
Den bristande överensstämmelsen mellan Energiandels-index och marknadspriset för naturgas bekräftades när tillsynsmyndigheten fattade beslut 196/2013/R/gas, genom vilket Energiandels-index slutgiltigt övergavs – med verkan från och med den 1 oktober 2013 – som kriterium för att fastställa gaskostnaden i syfte att fastställa leveransvillkoren för utsatta kunder på den skyddade marknaden. ( 20 )
34.
Enligt beslut 196/2013/R/gas ska Pfor-index användas för att fastställa värdet på gasen. Detta index avspeglar terminspriserna per kvartal för naturgas på den nederländska gasbörsen (marknadsplatsen TTF), som noterats av Platts.
35.
De italienska myndigheterna har emellertid fortsatt att använda sig av Energiandels-index för att fastställa priset på naturgas för beräkningen av royaltyerna. Eftersom koncessionshavarna år 2015 inte kunde sälja gasandelarna som motsvarar dessa royaltyer på auktion på PSV-marknaden, gör de gällande att de har tvingats att till staten betala belopp för detta som överstiger de som skulle ha gällt om priset på den kortfristiga gasmarknaden hade tillämpats (det vill säga priset enligt Pfor-index).
36.
Av handlingarna i målet framgår följande:
–
Värdena för Energiandels-index, uttryckta i euro/GJ, ( 21 ) för de fyra kvartalen år 2015 var 7,976985, 6,940217, 6,194914 och 5,573671. Genomsnittet för Energiandels-index för beräkningen av royaltyerna för år 2015 var således 6,671447. ( 22 )
–
Värdena för Pfor-index, uttryckta i euro/GJ, för de fyra kvartalen år 2015 var 6,553299, 5,984375, 5,665388 och 5,564236. Genomsnittet för Pfor-index var 5,9418245. ( 23 )
37.
Av dessa uppgifter följer att värdena för Energiandels-index översteg värdena för Pfor-index år 2015. De företag som innehade koncessioner för gasutvinning betalade följaktligen högre royaltyer ( 24 ) än om marknadsvärdet hade tillämpats på gaspartierna i fråga.
B. Tolkningen av direktiv 94/22
38.
Genom direktiv 94/22 skedde en icke fullständig harmonisering av bestämmelser rörande prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten i unionen. ( 25 )
39.
Denna minimiharmonisering godtar, som utgångspunkt, att medlemsstaterna har suveränitet över de kolväten som finns på deras territorier, ( 26 ) vilka är naturresurser som de förfogar över. I direktiv 94/22 fastställs bara ett förfarande för tillgången till och utövandet av dessa verksamheter som främjar en större konkurrens på detta område, och därmed gynnar bästa tänkbara prospektering efter samt undersökning och utvinning av dessa resurser och stärker integreringen av den inre energimarknaden. ( 27 )
40.
Bland annat föreskrivs i direktivet att förfarandena för beviljande av tillstånd ska vara öppna för alla enheter som har de rätta förutsättningarna. Tillstånden ska beviljas på grundval av ”objektiva kriterier” och på villkor som är kända på förhand av samtliga enheter som deltar i förfarandet. ( 28 )
41.
Enligt direktiv 94/22 får medlemsstaterna begränsa tillgången till och utövandet av dessa verksamheter ”av skäl som grundar sig på allmänintresset” och för dem fordra betalning av ett bidrag (royalty). ( 29 )
42.
Åttonde skälet och artikel 6.1 i direktiv 94/22 ger medlemsstaterna frihet att välja mellan en royalty som utgörs av ett finansiellt bidrag (betalning i pengar) eller av kolväten (betalning in natura). Följaktligen är en nationell lagstiftning som den här aktuella, vilken föreskriver att royaltyn ska betalas i form av ett finansiellt bidrag, förenlig med direktiv 94/22.
43.
Den avgörande frågan i förevarande mål är huruvida direktiv 94/22 innehåller villkor om royaltyernas storlek och om förfarandet för att beräkna dem. Jag vill redan här klargöra att jag anser att direktivet ger medlemsstaterna ett mycket omfattande handlingsutrymme när det gäller att fastställa metoden för hur royaltyerna ska beräknas.
44.
Medlemsstaterna ska visserligen utnyttja sin befogenhet att fastställa royaltyerna på ett icke diskriminerande sätt (åttonde skälet i direktiv 94/22), så att det inte sker någon diskriminering mellan företagen vad gäller tillgången till och prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (artikel 2.2). ( 30 )
45.
Direktivet föreskriver dock inte några restriktioner för medlemsstaterna när det gäller metoden för att fastställa royaltyerna eller deras storlek. De företag som innehar koncessioner för utvinning av gas och som har yttrat sig (Eni, Shell och sammanslutningen Assomineraria) medger att en stat får höja royaltyn från 7 till 10 procent av de utvunna gaskvantiteterna, vilket Italien gjorde år 1999.
46.
Samma företag gör emellertid gällande att beräkningen av royaltyn bör ske med hjälp av en formel som avspeglar marknadspriset för gas, vilket för närvarande inte är fallet med Energiandels-index. De menar vidare att tillämpningen av detta index medför skada för dem (diskriminering), eftersom de är tvungna att köpa den naturgasandel som motsvarar royaltyn till ett pris som överstiger marknadspriset (vilket nu är knutet till Pfor-index).
47.
Jag delar inte denna uppfattning, utan anser att tillämpningen av Energiandels-index inte diskriminerar de företag som innehar koncessioner för gasutvinning på ett sätt som strider mot direktiv 94/22. Den diskriminering som är förbjuden enligt direktivet är att en medlemsstat gör åtskillnad mellan olika företag som innehar tillstånd (till exempel på grund av nationalitet, hemvist ( 31 ) eller kapitalets ursprung) när det gäller fastställandet av royaltyer. Så hade varit fallet om företag med kapital från andra medlemsstater hade varit tvungna att betala en högre royalty än företag med italienskt kapital.
48.
Enis och Shell lägger tonvikten på den diskriminering som de anser föreligger mellan företag som innehar koncessioner och företag som är verksamma på marknaden för distribution och försäljning av naturgas, men som inte har någon egen utvinning. De resonerar på följande vis:
–
Koncessionshavarna är tvungna att köpa den naturgas som motsvarar den andel av deras produktion som de är skyldiga att betala i royalty till ett högre pris än marknadspriset, genom att Energiandels-index tillämpas som referens för försäljningen av dessa gaspartier på auktion på PSV-marknaden. ( 32 )
–
De företag som är verksamma på naturgasmarknaden i Italien men som inte innehar koncession för utvinning, är inte skyldiga att göra sådana köp eller att betala royaltyer till den italienska staten.
49.
Direktiv 94/22 förhindrar bara diskriminering mellan företag som innehar koncessioner (eller mer exakt som innehar tillstånd) för att utvinna gas, men det förbjuder inte skillnader i behandling mellan dessa och företag som bara fungerar som mellanhänder och som säljer naturgas på den reglerade grossistmarknaden PSV eller på detaljhandelsmarknaden för skyddade konsumenter.
50.
När det gäller betalningen av royaltyer befinner sig företag som innehar koncessioner för utvinning och företag som distribuerar och säljer naturgas inte i jämförbara situationer, ( 33 ) eftersom de sistnämnda som sagt inte behöver betala någon typ av utvinningsroyalty till den italienska staten. Därför anser jag inte att det föreligger någon sådan diskriminering som har gjorts gällande.
51.
En sådan diskriminering, som koncessionshavarna menar föreligger, i förhållande till de företag som bara säljer naturgas i Italien, kan bara uppstå när marknadspriset på gas är lågt. Om det priset stiger i förhållande till priset på olja och andra kolväten som används i Energiandels-index, blir situationen den omvända: auktionerna saknar då inte budgivare och de företag som innehar koncessioner kan sälja naturgasen till ett pris som är högre än det som blir fallet när Energiandels-index tillämpas. Enligt de uppgifter som den italienska regeringen har tillhandahållit och som koncessionshavarna inte har bestridit, förelåg den situationen åren 2016 och 2017, då koncessionshavarna kunde sälja naturgasen på auktion till ett pris som var högre än det som följde av en tillämpning av Energiandels-index (32 procent år 2016 och 36,7 procent år 2017) och Pfor-index (46,3 procent år 2016 och 52,1 procent år 2017). I de fallen behövde koncessionshavarna inte köpa tillbaka den utvunna naturgasen till ett pris som var högre än det som följde av en tillämpning av Energiandels-index.
52.
Direktiv 94/22 innehåller andra, något otydliga, gränser för det omfattande utrymme som medlemsstaterna har när det gäller storleken på och metoden för att beräkna den här typen av bidrag, närmare bestämt följande:
–
Enligt artikel 6.1 ska royaltyerna endast vara ”avhängiga behovet att säkerställa verksamheternas korrekta utövande i det område för vilket ett tillstånd begärs”.
–
I artikel 6.3 föreskrivs att ”bestämmelser för betalning av bidrag … skall fastställas av medlemsstaterna på ett sådant sätt att enheternas oberoende ledning säkerställs”.
53.
Varken den hänskjutande domstolen eller de företag som är skyldiga att betala royaltyerna har gjort gällande att den italienska lagstiftningen överskrider dessa gränser.
54.
Samma företag hävdar emellertid att det är ologiskt att använda Energiandels-index för att beräkna royaltyerna, eftersom det inte bygger på marknadspriset för naturgas utan på priset i de långfristiga avtalen för olja och andra kolväten. Enligt företagen förhindrar direktiv 94/22 denna möjlighet och föreskriver att ett index som är knutet till marknadspriset för naturgas ska användas (som Pfor-index, vilket sedan år 2013 används på den italienska marknaden för skyddade kunder).
55.
Eni har härvid gjort gällande att en användning av Energiandels-index absurt nog skulle kunna leda till att royaltyn blir högre än priset på den gas som koncessionshavaren utvinner om marknadspriset för olja och andra kolväten skulle öka avsevärt i förhållande till marknadspriset för gas.
56.
Detta argument, vilket förefaller ha övertygat den hänskjutande domstolen, bygger på ett antagande (att två index ökar olika mycket) som skiljer sig från de omständigheter som förelåg år 2015, vilket tillsynsmyndighetens omtvistade beslut avser. Som jag tidigare påpekat var skillnaden mellan Energiandels-index och Pfor-index inte särskilt stor under det året, ( 34 ) vilket innebär att royaltyerna inte höjdes så mycket att det hotade lönsamheten i koncessionshavarnas utvinningsverksamhet. Dessutom förelåg som nämnts under åren 2016 och 2017 en omvänd situation, eftersom marknadspriset för gas var högre än det som följde av en tillämpning av Energiandels- och Pfor-indexen.
57.
Valet av index kan under alla förhållanden påverkas av faktorer som skönsmässighet och politiska överväganden, beroende på om man vill fastställa royaltyer som är mer eller mindre betungande för koncessionshavarna (och på motsvarande sätt mer eller mindre gynnsamma för statskassan).
58.
Det kan således vara logiskt att använda sig av ett index som avspeglar det kortsiktiga marknadspriset för gas (Pfor-index). Det är emellertid inte orimligt att använda sig av ett annat index som bygger på priset på olja och andra kolväten på medellång och lång sikt, som Energiandels-index. Valet av en indikator som fluktuerar mindre kan vara en faktor som det är legitimt för lagstiftaren att beakta för att göra de offentliga intäkterna från utvinning av kolväten stabilare och mer förutsägbara.
59.
Det är oomtvistat att den italienska staten, även det legitimt, fick höja royaltyerna genom att öka den naturgasandel som avsåg betalningen av dessa bidrag (till exempel en royalty på 15 procent av den utvunna gasen, i stället för 10 procent), vilket skulle leda till ett liknande resultat.
60.
Det som är av betydelse för svaret på tolkningsfrågan, är att användningen av ett index som Energiandels-index inte överskrider någon av de gränser i artikel 6 i direktiv 94/22 som jag tidigare nämnt. Jag anser inte att så är fallet, av följande skäl:
–
Å ena sidan motiverar ”behovet att säkerställa skatteintäkter” (artikel 6.2) användningen av Energiandels-index, eftersom dess tillämpning på den andel av gasen som koncessionshavarna ska använda för att betala royaltyerna (för närvarande 10 procent) medför att den italienska staten kan öka sina intäkter.
–
Å andra sidan åsidosätts behovet att säkerställa verksamheternas korrekta utövande i det område för vilket ett tillstånd begärs (artikel 6.1) eller att enheternas oberoende ledning säkerställs (artikel 6.3) inte genom att Energiandels-index används, åtminstone inte med de procentsatser som gällde år 2015.
61.
Under alla förhållanden ankommer det på de nationella domstolarna, vilka har tillgång till alla faktiska omständigheter, att pröva huruvida användningen av ett index som Energiandels-index, vilket är frikopplat från marknadspriset för gas, för beräkningen av royaltyerna för gaskoncessionerna, under ett visst år gav upphov till effekter som är oförenliga med de gränser som föreskrivs i artikel 6 i direktiv 94/22 för beräkningen av dessa royaltyer.
62.
Även om den hänskjutande domstolen inte ställer den frågan i sitt beslut, vill jag tillägga att det även ankommer på de nationella domstolarna att genom en samlad bedömning av samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter, pröva huruvida den nationella lagstiftning som är omtvistad i det nationella målet uppfyller de krav som följer av proportionalitetsprincipen, ( 35 ) varvid EU-domstolen bör tillhandahålla de upplysningar om hur EU-rätten ska tolkas som krävs för att de ska kunna avgöra saken. ( 36 )
63.
En sådan prövning av ett enskilt fall har Consiglio di Stato redan gjort i dom nr 290/2018, till vilken den hänskjutande domstolen hänvisar. För att den hänskjutande domstolen ska kunna frångå det som slagits fast av den högsta italienska förvaltningsdomstolen, vilken har sista ordet när det gäller tillämpningen av italiensk lag, bör den enligt min uppfattning ha goda skäl som otvetydigt vederlägger den högsta förvaltningsdomstolens bedömning.
64.
Med dessa förbehåll anser jag att det finns minst två ytterligare faktorer som talar för att den metod som de italienska myndigheterna har valt för att fastställa royaltyerna är förenlig med unionsrätten.
65.
Den första faktorn är att såväl artikel 6.1 som åttonde skälet i direktiv 94/22 gör det möjligt för medlemsstaterna att välja mellan ett bidrag in natura och ett bidrag i pengar. Således ges medlemsstaterna rätt att välja mellan två alternativ, utan att det finns någon koppling mellan dem. Ingenstans i direktivet anges det att royaltyn, oavsett om den erläggs i pengar eller in natura, måste överensstämma med eller vara kopplad till marknadsvärdet för den utvunna gasandelen.
66.
Den andra faktorn är att en medlemsstat inte nödvändigtvis åsidosätter proportionalitetsprincipen när den fastställer royaltyns storlek i pengar genom att använda sig av ett index som Energiandels-index, vilket inte säkerställer någon överensstämmelse mellan marknadsvärdet för den gasandel som utgör royaltyn och royaltyns storlek. Direktiv 94/22 syftar som sagt inte till någon sådan överensstämmelse. Proportionalitetsprincipen innebär således inte att medlemsstaterna är skyldiga att använda sig av ett referensindex som Pfor.
67.
Det skulle kunna göras gällande att en nationell lagstiftning som genomför direktiv 94/22 är oförenlig med proportionalitetsprincipen, om förfarandet för att fastställa royaltyernas storlek hade medfört ett uttag av så höga royaltyer att det i praktiken hade varit omöjligt att bedriva prospektering efter samt undersökning och utvinning av naturgas. Att döma av de uppgifter som föreligger i målet, förefaller den italienska lagstiftning som föreskriver att Energiandels-index ska användas inte ha gett upphov till någon sådan situation.
68.
Däremot skulle tillämpningen av Energiandels-index i högre eller lägre grad kunna rubba den finansiella jämvikt som ursprungligen förutsågs i de olika koncessionerna. Om ett sådant problem skulle uppstå (vilket kan orsakas av såväl en ändring av index som en höjning av royaltyns procentuella andel), skulle lösningen finnas i de nationella bestämmelser som reglerar koncessionernas jämvikt och inte i direktiv 94/22. ( 37 )
69.
Avslutningsvis kan påståendet att tillämpningen av Energiandels-index skulle utgöra en omotiverad inskränkning av den äganderätt som skyddas av artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tillbakavisas utan att det kräver någon mer omfattande motivering. Den ursprungliga äganderätten till kolvätena tillkommer den italienska staten och om den beslutar sig för att bevilja ett företag en koncession för att utvinna dem, får den ställa som villkor att den som ska utvinna gasen ska betala ett bidrag till statskassan för att få utnyttja dessa offentliga resurser.
IV. Förslag till avgörande
70.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår jag att domstolen besvarar den tolkningsfråga som Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia har ställt på följande sätt:
”Artikel 6.1, 6.2 och 6.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten, utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som fastställer storleken på de royaltyer som de företag ska betala som fått tillstånd att utvinna gas på grundval av ett index (såsom Energiandels-index) som bygger på priserna på olja och andra bränslen på medellång och lång sikt, i stället för att använda sig av ett index (såsom Pfor-index) som är kopplat till gaspriset på den kortfristiga marknaden.”
( 1 ) Originalspråk: spanska.
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (EGT L 164, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 237).
( 3 ) I artikel 1.3 i direktiv 94/22 används ordet ”tillstånd” i vid bemärkelse (”varje lag eller annan författning, kontraktsbestämmelse eller annat instrument utfärdat i kraft därav genom vilket de behöriga myndigheterna i en medlemsstat bemyndigar en enhet, för dess egen del och på dess egen risk, den exklusiva rätten att prospektera, undersöka eller utvinna kolväten i ett geografiskt område”). Enligt de uppgifter som föreligger i målet har dessa tillstånd den rättsliga formen av ”koncessioner” (närmare bestämt koncessioner avseende offentlig egendom) i Italien och de som innehar koncessionerna benämns ”koncessionshavare”. Jag kommer att använda mig av båda dessa termer i detta förslag till avgörande.
( 4 ) Decreto Legislativo 25 novembre 1996, n. 625 – Attuazione della direttiva 94/22/CEE relativa alle condizioni di rilascio e di esercizio delle autorizzazioni alla prospezione, ricerca e coltivazione di idrocarburi (Lagstiftningsdekret nr 625 – Genomförande av direktiv 94/22) av den 25 november 1996 (GURI nr 293 av den 14 december 1996; nedan kallat lagstiftningsdekret 625/96).
( 5 ) Denna andel höjdes senare till 10 procent genom artikel 45.1 i lag nr 99 av den 23 juli 2009.
( 6 ) Legge 2 aprile 2007, n. 40, Conversione in legge, con modificazioni, del decreto-legge 31 gennaio 2007, n. 7, recante misure urgenti per la tutela dei consumatori, la promozione della concorrenza, lo sviluppo di attività economiche e la nascita di nuove imprese (lag nr 40 om omvandling, med ändringar, av lagdekret nr 7 av den 31 januari 2007 om brådskande åtgärder för konsumentskydd, främjande av konkurrens, utveckling av ekonomisk verksamhet och skapande av nya företag) av den 2 april 2007 (GURI nr 77 av den 2 april 2007).
( 7 ) Decreto ministeriale 6 agosto 2010 – Decreto per la vendita delle aliquote di prodotto della produzione di gas nel territorio nazionale, royalties, destinate allo stato (Ministerdekret – Dekret om försäljning av de proportionella andelarna av utvinningen av gas inom landet, royaltyer, till förmån för staten) av den 6 augusti 2010 (GURI nr 200 av den 27 augusti 2010).
( 8 ) Legge 24 marzo 2012, n. 27 – Disposizioni urgenti per la concorrenza, lo sviluppo delle infrastrutture e la competitività (Lag nr 27 – Brådskande bestämmelser avseende konkurrens, utveckling av infrastruktur och konkurrenskraft, av den 24 mars 2012 (GURI nr 71, av den 24 mars 2012).
( 9 ) Deliberazione 9 maggio 2013 196/2013/R/gas, seconda fase della riforma delle condizioni economiche applicate ai clienti finali del servizio di tutela nel mercato del gas naturale a partire dall’ 1 ottobre 2013. Modifiche al TIVG. Se –13.pdf.
( 10 ) Marknadsplatsen TTF (Title Transfer Facility) är den nederländska gasbörsen. Se .
( 11 ) Platts var en division inom det multinationella bolaget McGraw-Hill, som fungerade som styrande organ för den finansiella marknaden för terminer och optioner för härledda produkter som handlas på ursprungsmarknaderna för energiprodukter i hela världen. År 2016 omvandlades McGraw Hill Financial till S&P Global och Platts blev S&P Global Platts och fortsätter att vara ett oberoende bolag som tillhandahåller information, referenspriser och analyser rörande marknaderna för råvaror och energiprodukter. Se .
( 12 ) Eni utvinner naturgas både på fastlandet och på havsbottnen. Shell utvinner bara naturgas på fastlandet, i regionen Basilicata.
( 13 ) Närmare bestämt Ministero dello Sviluppo Economico (Ministeriet för ekonomisk utveckling, Italien), Ministero dell’Economia e delle Finanze (Ekonomi- och finansministeriet, Italien) och tillsynsmyndigheten.
( 14 ) Comunicato del 24 marzo 2016 – Indice QE 2015. Quota energetica costo materia prima del gas naturale per l’anno 2015, se .
( 15 ) Legge 11 gennaio 1957, n. 6, Ricerca e coltivazione degli idrocarburi liquidi e gassosi (GURI nr 25 av den 29 januari 1957).
( 16 ) Andelen uppgick till 7 procent av den kvantitet flytande och gasformiga kolväten som utvunnits på fastlandet, och 7 procent av den kvantitet gasformiga kolväten som utvunnits i havet (en andel som höjdes till 10 procent genom artikel 45.1 i lag nr 99 av den 23 juli 2009) och 4 procent av den kvantitet flytande kolväten som utvunnits till havs.
( 17 ) Deliberazione 28 maggio 2009 – ARG/gas 64/09 Approvazione del Testo integrato delle attività di vendita al dettaglio di gas naturale e gas diversi da gas naturale distribuiti a mezzo di reti urbane (TIVG), se –09arg.htm. Enligt artikel 6.2 i detta beslut av tillsynsmyndigheten, fastställs Energiandels-index genom hänvisning till priserna på Brent-olja, dieselbränsle och lågsvavlig eldningsolja.
( 18 ) Det bör beaktas att prospektering efter samt undersökning och utvinning av olja och av naturgas omfattas av liknande villkor och bör behandlas inom en gemensam ram, till skillnad från efterföljande verksamhet. Detta framgår av motiveringen till förslaget till rådets direktiv om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten, COM (92) 110 slutlig av den 11 maj 1992 (EGT C 139, 1992, s. 12).
( 19 ) Snam Rete Gas förvaltar den virtuella marknadsplatsen PSV (”Punto di Scambio Virtuale”), på vilken de dagliga överlåtelserna och bilaterala utbytena av gas som matas in i det italienska nationella gasnätet sker. Tillsynsmyndigheten har gett PSV ställning som ”reglerad kapacitets- och gasmarknad”. Se .
( 20 ) Om denna marknad uttalade sig domstolen i dom av den 20 april 2010, Federutility m.fl. (C‑265/08, EU:C:2010:205). Med begreppet skyddad kund avses en hushållskund som är ansluten till ett distributionsnät för gas för vilken gasförsörjningen ska tryggas, enligt vad som föreskrivs i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010 (EUT L 280, 2017, s. 1).
( 21 ) En gigajoule (GJ) är lika med 109 joule (J). Joule är den enhet i Internationella måttenhetssystemet som används för att mäta energi, arbete och värme. Som enhet för energi och arbete definieras en joule som arbetet av en konstant kraft på en newton över en meter i samma riktning som kraften.
( 22 ) Comunicato del 24 marzo 2016 – Indice QE 2015. Quota energetica costo materia prima del gas naturale per l’anno 2015, se .
( 23 ) Uppgifterna finns på tillsynsmyndighetens portal: .
( 24 ) Vid förhandlingen gjorde Shell gällande att bolaget lidit skada med 1237538 euro och Eni med 8114895 euro under år 2015.
( 25 ) Direktiv 94/22 har blivit föremål för mycket få tvister. Det har bara väckts en fördragsbrottstalan mot Polen på grund av felaktigt införlivande, vilken avgjordes genom dom av den 27 juni 2013, kommissionen/Polen (C‑569/10, EU:C:2013:425).
( 26 ) Det fjärde skälet: ”Medlemsstaterna har suveränitet och suveräna rättigheter över kolväteresurserna på sina territorier.”
( 27 ) Se bland annat det sjätte skälet samt artikel 3 i direktiv 94/22.
( 28 ) Se bland annat sjunde skälet samt artikel 5 i direktiv 94/22.
( 29 ) Se bland annat åttonde skälet samt artikel 6 i direktiv 94/22.
( 30 ) ”Domstolen erinrar om att medlemsstaterna, enligt artikel 2.2 i direktiv 94/22, ska säkerställa att det inte förekommer någon diskriminering mellan enheterna vad gäller tillgången till och utövandet av prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten på områden som är tillgängliga för dessa verksamheter” (dom av den 27 juni 2013, kommissionen/Polen, C‑569/10, EU:C:2013:425, punkt 50).
( 31 ) Enligt domstolen krävde artikel 18.1 moment 2 b i den polska lagen om geologi och mineraler att en näringsidkare, som är etablerad i en annan medlemsstat och som önskar erhålla koncession för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten i Polen, skulle ha säte i eller vara etablerad i Polen innan vederbörande ens hade beviljats koncession. Domstolen slog fast att den bestämmelsen var oförenlig med artikel 2.2 i direktiv 94/22 (dom av den 27 juni 2013, kommissionen/Polen, C‑569/10, EU:C:2013:425, punkterna 51 och 52), eftersom den gjorde det svårare för en utländsk näringsidkare än för en näringsidkare som huvudsakligen är verksam i Polen att få tillgång till utvinning av kolväten.
( 32 ) Koncessionshavarna är tvungna att köpa sina gaspartier på auktion på grossistmarknaden PSV till det pris som följer av tillämpningen av Energiandels-index, vilket de ska betala till staten som royalty. Sedan måste de sälja denna gas till det lägre pris som gäller på grossistmarknaden PSV och på den skyddade detaljhandelsmarknaden för utsatta konsumenter, på vilken Pfor-index används för att fastställa priset på naturgas, vilket är lägre än Energiandels-index.
( 33 ) Enligt fast rättspraxis är principen om likabehandling en allmän unionsrättslig princip som innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se dom av den 28 november 2018, Solvay Chimica Italia m.fl., C‑262/17, C‑263/17 och C‑273/18, EU:C:2018:961, punkt 66, och dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl., C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 23).
( 34 ) Se punkt 36 i detta förslag till avgörande.
( 35 ) ”[Det] ankommer … på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av vad domstolen har angett, vid en övergripande bedömning av omständigheterna kring beviljandet av nya koncessioner, pröva om inskränkningen i det nationella målet uppfyller de villkor om proportionalitet som slagits fast i domstolens praxis” (dom av den 12 juni 2014, Digibet och Albers, C‑156/13, EU:C:2014:1756, punkt 40 och dom av den 28 januari 2016, Laezza, C‑375/14, EU:C:2016:60, punkt 37).
( 36 ) Medlemsstaterna ska iaktta proportionalitetsprincipen när de genomför och tillämpar unionsrätten, och deras åtgärder ska vara lämpliga för att uppnå de eftersträvade målen och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Se bland annat dom av den 12 juli 2018, Spika m.fl. (C‑540/16, EU:C:2018:565, punkterna 45 och 46), dom av den 20 december 2017, Global Starnet (C‑322/16, EU:C:2017:985, punkt 52), och dom av den 26 mars 2015, Macikowski (C‑499/13, EU:C:2015:201, punkterna 47 och 48).
( 37 ) Även denna fråga tas upp i Consiglio di Statos dom nr 290/2018, i punkt 66 in fine. För att avgöra huruvida det har uppstått ”en obalans på grund av villkoren i själva koncessionerna [för gasutvinning]”, skulle det behöva göras ”en fullständig granskning av samtliga villkor [i dessa koncessioner] och av … de bördor och fördelar som är förknippade med dessa”, vilket låg utanför ramen för den tvist som anhängiggjorts vid den domstolen.