19.3.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 104/19
Överklagande ingett den 2 januari 2018 av Confédération européenne des associations d’horlogers-réparateurs (CEAHR) av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 23 oktober 2017 i mål T-712/14, Confédération européenne des associations d’horlogers-réparateurs (CEAHR) mot Europeiska kommissionen
(Mål C-3/18 P)
(2018/C 104/25)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Confédération européenne des associations d’horlogers-réparateurs (CEAHR) (ombud: P. A. Benczek, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, LVMH Moët Hennessy-Louis Vuitton SA, Rolex, SA, The Swatch Group SA
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva domslutet i tribunalens dom,
—
ogiltigförklara kommissionens beslut C(2014) 5462 final av den 29 juli 2014, (ärende – AT.39097 – Reparation och underhåll av klockor),
—
i andra hand, återförvisa målet till tribunalen för vidare prövning,
—
förplikta kommissionen och intervenienterna att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för CEAHR i båda instanserna, samt alla kostnader i samband med överklagandet,
—
i andra hand, förplikta intervenienterna att bära sina rättegångskostnader i första instans och alla kostnader i samband med överklagandet.
Grunder och huvudargument
Klaganden hävdar med sin första grund att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den gjorde en analogi mellan bedömningen av selektiva distributionssystem i EU-domstolens praxis och bedömningen av det selektiva reparationssystemet i det aktuella fallet.
Den andra grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning och oriktig bedömning när den slog fast att det selektiva reparationssystemet och leveransvägran i det aktuella fallet är motiverat och proportionerligt. Klaganden gör gällande att tribunalen gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att slå fast att kommissionen var i sin fulla rätt att konstatera att prestigeur är komplexa och att denna omständighet motiverar ett selektivt reparationssystem och leveransvägran i det aktuella fallet. Klaganden anser vidare att det var fråga om en uppenbart oriktig bedömning av tribunalen när den fann att kommissionen kunde anse att det förelåg en risk för piratkopiering av prestigeur, vilken motiverade det aktuella selektiva reparationssystemet och leverensvägran. Tribunalen drog en felaktig slutsats i det att den ansåg att kommissionen med rätta kunde slå fast att de villkor som fastställts av urtillverkarna inte gick utöver vad som var nödvändigt.
Den tredje grunden för överklagandet gäller att tribunalen gjorde en uppenbart oriktig bedömning av följderna av leveransvägran på den effektiva konkurrensen på marknaderna för reparation och service av uren ifråga, liksom den näraliggande slutsatsen att sannolikheten för missbruk av dominerande ställning var liten. Klaganden hävdar att tribunalens bedömning att det finns konkurrens mellan auktoriserade reparatörer och mellan dessa och tillverkarnas egna reparationsställen, var felaktig.
Klaganden vill med sin femte grund göra gällande att tribunalen åsidosatte rättegångsreglerna genom att inte medge klaganden att bemöta interveniternas svar efter att ha missat tidfristen på grund av extraordinära omständigheter, och genom att inte återuppta förhandlingen efter klagandens begäran att få lägga fram ny bevisning.
Den sjätte grunden innebär att tribunalen inte använde sitt utrymme för skönsmässig bedömning för att fastställa huruvida intervenienterna skulle bära sina egna rättegångskostnader i första instans.
Full & Egal Universal Law Academy