7.5.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 161/16
Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 2 februari 2018 – Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid mot A m.fl.
(Mål C-70/18)
(2018/C 161/18)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Raad van State
Parter i det nationella målet
Klagande: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid
Motpart: A, B, P
Tolkningsfrågor
1)
a.
Ska artikel 7 i beslut nr 2/76 [av associeringsrådet EEG–Turkiet] respektive artikel 13 i [associeringsrådets] beslut nr 1/80 tolkas så, att dessa artiklar inte utgör hinder för nationella bestämmelser som föreskriver allmän behandling och lagring av biometriska uppgifter om tredjelandsmedborgare, däribland turkiska medborgare, i ett register i den mening som avses i artikel 2 a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31), såvitt de nationella bestämmelserna inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med dem, nämligen att förebygga identitets- och dokumentbedrägeri?
b.
Har det därvid betydelse att de biometriska uppgifternas lagringstid är kopplad till längden på tredjelandsmedborgares, däribland turkiska medborgares, lagliga och/eller olagliga vistelse i landet?
2)
Ska artikel 7 i beslut nr 2/76 respektive artikel 13 i beslut nr 1/80 tolkas så, att nationella bestämmelser inte utgör en begränsning i den mening som avses i dessa artiklar, om verkan av de nationella bestämmelserna om tillträde till anställning, i den mening som avses i dessa artiklar, är för osäker och indirekt för att det ska kunna slås fast att detta tillträde hindras?
3)
a.
Om svaret på fråga 2 är att nationella bestämmelser som innebär att tredje man tillhandahålls biometriska uppgifter om tredjelandsmedborgare, däribland turkiska medborgare, ur ett register i syfte att förebygga, upptäcka och utreda terroristbrott och andra brott inte utgör en ny begränsning, ska artikel 52.1, jämförd med artiklarna 7 och 8, i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i så fall tolkas så, att denna utgör hinder för sådana nationella bestämmelser?
b.
Har det därvid betydelse att dessa tredjelandsmedborgare när de grips som misstänkta för ett brott har med sig sitt uppehållstillstånd, i vilket de biometriska uppgifterna finns?
Full & Egal Universal Law Academy