7.5.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 161/37
Överklagande ingett den 15 februari 2018 av HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 13 december 2017 i mål T-692/15, HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH mot Europeiska unionens råd
(Mål C-123/18 P)
(2018/C 161/41)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH (ombud: M. Schlingmann, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva, i sin helhet, tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 13 december 2017 i mål T 692/15, HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH mot Europeiska unionens råd, med stöd av Europeiska kommissionen, och
förplikta rådet
—
att till klaganden utge 2 516 221,50 euro för materiell och ideell skada som uppstått till följd av klagandens upptagande i förteckningen över personer, enheter och organ i bilaga V till förordning (EG) nr 423/2007 (1) och i bilaga VIII till förordning (EU) nr 961/2010 (2),
—
att betala dröjsmålsränta till klaganden till den av Europeiska centralbanken fastställda räntan för sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, ökade med två procentenheter, räknat från och med den 17 oktober 2015 till dess att ovannämnda belopp har betalats i sin helhet,
—
att ersätta rättegångskostnaderna, särskilt klagandens utgifter.
Grunder och huvudargument
Klaganden grundar sitt överklagande på tribunalens åsidosättande av unionsrätten.
Den hävdar särskilt att följande överträdelser av unionslagstiftningen ägde rum:
—
Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vad gäller den tid som är relevant för bedömningen genom att till rådets fördel beakta omständigheter och uppgifter som rådet inte ingett förrän efter det att de rättsstridiga åtgärderna hade vidtagits och i vissa fall endast i samband med överklagandet.
—
Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den konstaterade att det fanns omständigheter som bevisade att det åtminstone var sannolikt att klaganden ”ägs eller kontrolleras av en annan enhet [i det här fallet: IRISL]”. I synnerhet tillämpade tribunalen ett felaktigt bedömningskriterium, beaktade felaktigt uppgifter från rådet som rådet inte ens innehade vid bedömningen, underlät att fastställa omfattningen av det (påstådda) ägandet eller kontrollen och bedömde de anförda omständigheterna felaktigt.
—
Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att anta att förordning nr 668/2010 (3) var lagenlig i den del den berörde klaganden.
—
Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att anta att skälen till de vidtagna åtgärderna mot klaganden i princip inte kunde göra EU anvarsskyldig och genom att underlåta att undersöka huruvida rätten till ett effektivt rättsskydd hade åsidosatts.
(1) Rådets förordning (EG) nr 423/2007 av den 19 april 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran
(EUT L 103, 2007, s. 1).
(2) Rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007
(EUT L 281, 2010, s. 1).
(3) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 668/2010 av den 26 juli 2010 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran
(EUT L 195, 2010, s. 25).
Full & Egal Universal Law Academy