Mål C-272/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 20 april 2018 – Verein für Konsumenteninformation mot TVP Treuhand- und Verwaltungsgesellschaft für Publikumsfonds mbH & Co KG
C2212018SV1120120180420SV0013112122
Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 20 april 2018 – Verein für Konsumenteninformation mot TVP Treuhand- und Verwaltungsgesellschaft für Publikumsfonds mbH & Co KG
(Mål C-272/18)2018/C 221/13Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberster Gerichtshof
Parter i det nationella målet
Klagande: Verein für Konsumenteninformation
Motpart: TVP Treuhand- und Verwaltungsgesellschaft für Publikumsfonds mbH & Co KG
Tolkningsfrågor
1
Är artikel 1.2 e i konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser av den 19 juni 1980 (nedan kallad 1980 års konvention) och artikel i 1.2 f i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (nedan kallad Rom I-förordningen) ( 1 ) – i vilka det föreskrivs undantag från nämnda rättsakters respektive tillämpningsområde – även tillämpliga på avtal mellan en huvudman och en förvaltare som innehar en bolagsandel i ett kommanditbolag för huvudmannen, i synnerhet om det finns en koppling mellan bolagsavtalet och förvaltningsavtalet?
2
För det fall att fråga 1 besvaras nekande:
Ska artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ( 2 ) tolkas på så sätt att ett villkor i ett avtal om förvaltning av en kommanditbolagsandel som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument, vilket inte har varit föremål för individuell förhandling och enligt vilket det är lagen i den stat där kommanditbolaget har sitt säte som är tillämplig, är oskäligt, om det enda ändamålet med förvaltningsavtalet är förvaltning av kommanditbolagsandelen och de rättigheter och skyldigheter som en direkt delägare har tillkommer huvudmannen?
3
För det fall att fråga 1 eller 2 besvaras jakande:
Blir svaret ett annat om näringsidkaren inte måste bege sig till konsumentens hemviststat för att tillhandahålla de avtalade tjänsterna, men näringsidkaren ändå är skyldig att överföra vinstuttag och andra ekonomiska förmåner som följer av andelen samt lämna information om andelens ekonomiska utveckling till konsumenten? Gör det i detta hänseende någon skillnad om Rom I-förordningen eller 1980 års konvention är tillämplig?
4
För det fall att fråga 3 besvaras jakande:
Blir svaret detsamma, om näringsidkaren – förutom att konsumenten undertecknar teckningsansökan i sin hemviststat – även tillhandahåller information om andelen via internet, och att ett betalningsställe till vilket konsumenten ska betala andelens kostnad har upprättats i konsumentens hemviststat, trots att näringsidkaren inte har förfoganderätt över bankkontot till vilket betalning ska ske? Gör det i detta hänseende någon skillnad om Rom I-förordningen eller 1980 års konvention är tillämplig?
( 1 ) EUT 2008, L 177, s. 6.
( 2 ) EUT 1993, L 95, s. 29
Full & Egal Universal Law Academy