3.9.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 311/6
Begäran om förhandsavgörande framställd av Székesfehérvári Törvényszék (Ungern) den 5 juni 2018 – Hochtief AG mot Fővárosi Törvényszék
(Mål C-362/18)
(2018/C 311/06)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Székesfehérvári Törvényszék
Parter i det nationella målet
Sökande: Hochtief AG
Motpart: Fővárosi Törvényszék
Tolkningsfrågor
1.
Ska unionsrättens grundprinciper och bestämmelser (i synnerhet artikel 4.3 FEU och kravet på enhetlig tolkning), såsom de har tolkats av Europeiska unionens domstol, särskilt i domen Köbler, tolkas så, att skadeståndsansvaret för en domstol i en medlemsstat som avgör ett mål i sista instans genom en dom som åsidosätter unionsrätten, endast får grunda sig på den nationella rätten eller på de kriterier som fastställts i den nationella rätten? Om frågan ska besvaras nekande, ska unionsrättens grundprinciper och bestämmelser, särskilt de tre kriterier som Europeiska unionens domstol angav i domen Köbler för att slå fast ”statens” skadeståndsansvar, tolkas så, att frågan huruvida villkoren för medlemsstatens skadeståndsansvar på grund av att domstolarna i den staten har åsidosatt unionsrätten är uppfyllda, ska prövas på grundval av den nationella rätten?
2.
Ska unionsrättens grundprinciper och bestämmelser (i synnerhet artikel 4.3 FEU och kravet på ett effektivt domstolsskydd), särskilt i EU-domstolens domar rörande medlemsstaternas skadeståndsansvar i målen Francovich m.fl., Brasserie du pêcheur och Factortame och Köbler, tolkas så, att rättskraften hos domar som åsidosätter unionsrätten och som har meddelats av domstolar i medlemsstaten vilka avgör mål i sista instans utesluter medlemsstatens skadeståndsansvar?
3.
Ska principerna om ”effektivitet” och likvärdighet som slås fast i direktiv 89/665/EG (1), 92/13/EG (2) och 2007/66/EG (3) och i domstolens domar Kühne & Heitz, Kapferer, Impresa Pizzarotti, och Transportes Urbanos y Servicios Generales tolkas så, att en part i ett förfarande för överprövning, inte längre får åberopa EU-domstolens bedömningar i en dom som meddelats i ett mål om förhandsavgörande som har anhängiggjorts av domstolen i andra instans i det nationella målet, mot bakgrund av att dessa bedömningar inte beaktades i det nationella målet, i synnerhet om den domstol i medlemsstaten som avgör målet i sista instans har ogillat överklagandet av den dom som meddelats i det nationella målet på grund av att parten inte i föreskriven tid åberopade bedömningarna i EU-domstolens dom?
4.
Ska de i fråga 3 nämnda direktiven och den praxis vid EU-domstolen som följer av bland annat domarna Impresa Pizzarotti (C-213/13), Kapferer (C-234/04), Kühne & Heitz (C-453/00) och Transportes Urbanos y Servicios Generales (C-118/08), med avseende på upptagandet till sakprövning av överklagandet, och de grundprinciper som domstolen slog fast i målen C-470/99, C-327/00 och C-241/06, med avseende på de frister som föreskrivs i den nationella rätten för förfaranden för prövning av offentlig upphandling, tolkas så att de nationella domstolarna gör rätt då de på grund av att de har åberopats för sent av parten i förfarandet i andra instans, inte beaktar den dom som EU-domstolen meddelat på begäran av domstolen i andra instans i det förfarande som den prövar eller en dom meddelad av EU-domstolen vars version på medlemsstatens officiella språk inte var tillgänglig förrän i andra instans, och då de trots detta avvisade överklagandet från den parten med hänvisning till domar från EU-domstolen som denne hade åberopat, utan att beakta dessa, och relevanta faktiska omständigheter med avseende på dessa domar?
5.
Ska de i fråga 3 nämnda direktiven och den praxis vid EU-domstolen som följer av bland annat domarna Impresa Pizzarotti (C-213/13), Kapferer (C-234/04), Kühne & Heitz (C-453/00) och Transportes Urbanos y Servicios Generales (C-118/08), tolkas så, att de nationella domstolarna i ett fall där parten i målet hänvisar till EU-domstolens dom i målet Kempter (C-2/06) – enligt vilken det inte är nödvändigt att åberopa domar från EU-domstolen utan domstolen ska tillämpa dem ex officio – gör rätt då de inte beaktar domar från EU-domstolen, på grundval av nationella processrättsliga bestämmelser och i strid med vad domstolen slog fast i domen [Kempter], vilket innebär att denna omständighet inte ens nämns i det avgörande genom vilket förfarandet avslutas eller i motiveringen till det, och då de trots detta avvisade överklagandet från den parten med hänvisning till domar från EU-domstolen som den hade åberopat, utan att beakta dessa, och relevanta faktiska omständigheter med avseende på dessa domar?
6.
Ska det krav på ett tillräckligt klart åsidosättande som slogs fast i domarna Köbler och Traghetti del Mediterraneo tolkas så, att något sådant åsidosättande inte föreligger när den domstol som prövar talan i sista instans, i direkt strid med fast praxis vid Europeiska unionens domstol som det noga hänvisats till – vilken dessutom bygger på olika rättsutlåtanden – avvisar ett överklagande utan att hänvisa till denna praxis och utan att på något sätt motivera detta beslut mot bakgrund av unionsrätten, och den till synes inte heller prövar eller ens nämner behovet av att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen, trots att det noga hänvisats till relevant praxis vid Europeiska unionens domstol för att motivera detta behov? Måste den nationella domstolen mot bakgrund av domstolens dom CILFIT (C-283/81) motivera sitt avgörande när den gör avsteg från domstolens etablerade bindande tolkning och avvisar ett överklagande och därmed vägrar att begära ett förhandsavgörande utan att motivera det?
7.
Ska principerna om ett effektivt domstolsskydd och om likvärdighet i artiklarna 19 FEU och 4.3 FEU, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster i artikel 49 FEUF samt rådets direktiv 93/37/EEG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader och direktiven 89/665/EEG, 92/13/EEG och 2007/66/EG tolkas så, att de [inte utgör hinder för] att de behöriga myndigheterna och domstolarna, med uppenbart åsidosättande av de tillämpliga unionsbestämmelserna, gång på gång ogillar de överklaganden som klaganden har framställt på grund av att vederbörande förhindrats att delta i ett offentligt upphandlingsförfarande, för vilka det är nödvändigt att i förekommande fall upprätta flera handlingar som kräver avsevärda investeringar i tid och pengar eller medverkan vid förhandlingar, och den relevanta lagstiftningen berövar klaganden möjligheten att yrka ersättning vid domstolen för den skada som vederbörande lidit till följd av rättsstridiga åtgärder, även om det finns en teoretisk möjlighet att slå fast ett skadeståndsansvar på grund av skada som uppstått vid utövandet av dömande verksamhet?
8.
Ska de principer som slogs fast i domarna Köbler, Traghetti del Mediterraneo och Saint Giorgio tolkas så, att ersättning inte kan utgå för skada som orsakats på grund av att den domstol i medlemsstaten som avgör mål i sista instans, i strid med fast praxis vid EU-domstolen, inte har godtagit den begäran om ändring som framställts i rätt tid av den enskilde, i samband med vilken denne skulle ha kunnat yrka ersättning för de kostnader som vederbörande åsamkats?
9.
När ett förfarande för överprövning enligt den nationella rätten ska tas upp till sakprövning på grund av att det finns ett nytt avgörande från författningsdomstolen och för att återupprätta konstitutionaliteten, bör inte då också, mot bakgrund av principen om likvärdighet och innehållet i domstolens dom i målet Transportes Urbanos y Servicios Generales (C-118/08), även ett förfarande för överprövning tas upp till sakprövning för det fallet att domstolen i det nationella målet, med hänvisning till bestämmelserna i den nationella rätten rörande processuella frister, inte beaktar en dom som EU-domstolen tidigare meddelat i ett annat mål, en dom från EU-domstolen som meddelats på begäran av domstolen i det nationella målet, samt relevanta faktiska omständigheter med avseende på dessa domar?
(1) Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, 1989, s. 33).
(2) Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76, 1992, s. 14).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, 2007, s. 31).
Full & Egal Universal Law Academy