5.11.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 399/26
Överklagande ingett den 19 september 2018 av CSTP Azienda della Mobilità SpA av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 11 juli 2018 i mål T-186/15, CSTP Azienda della Mobilità mot kommissionen
(Mål C-587/18 P)
(2018/C 399/35)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: CSTP Azienda della Mobilità SpA (ombud: G. Capo, L. Visone, avvocati)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Asstra Associazione Trasporti
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den överklagade domen,
—
i enlighet med artiklarna 263 FEUF och 264 FEUF slå fast att Europeiska kommissionens beslut (EU) 2015/1074 av den 19 januari 2015 om det statliga stöd SA.35842 (2014/C) (f.d. 2012/NN) (4 951 838,25 euro) är ogiltigt i sin helhet i den mån det däri slås fast att det belopp som erhållits som ytterligare ersättning till för utövande av allmän trafikplikt enligt förordning nr 1191/69 (ersättning för skyldigheten att följa taxebestämmelser i den allmänna lokaltrafiken enligt artikel 11 i förordningen) (1), utgör statligt stöd som inte anmälts i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget och som är oförenligt med den inre marknaden,
—
i enlighet med artiklarna 263 FEUF och 264 FRUF slå fast Europeiska kommissionens beslut av den 19 januari 2015 om statligt stöd Sa.35843 (2014/c) f.d. 2012/NN) (4 951 838,25 euro) är ogiltigt i sin helhet i den mån det däri föreskrivs att det stöd som getts av den Italienska staten ska återkrävas, samt att Europeiska kommissionen ska förpliktas att ersätta de kostnader som uppkommit för C.S.T.P. – Azienda della Mobilità S.p.A. – under särskild förvaltning.
Grunder och huvudargument
Klaganden anför fem grunder till stöd för överklagandet.
I. Fel i den överklagade domen vad gäller kvalificeringen som nytt stöd
Den aktuella ersättningen har getts till följd av en fastställelsedom år 2009 i Cosiglio di Stato, med stöd av förordning nr 1191/1969 om ersättning till för utövande av allmän trafikplikt. Denna dom kan, på grund av sin natur, inte anses inrätta en kompensationsåtgärd, utan den erkänner endast en sådan rätt.
II. Felaktigheter i den överklagade domen med avseende på att Altmarkvillkoren inte är uppfyllda.
Kvalificeringen av de offentliga utgifterna utesluter att reglerna om statligt stöd kan vara tillämpliga. Mot bakgrund av att det är fråga om en ersättning för utförda uppdrag kan det inte bli fråga om en fördel för mottagarna. En analys punkt för punkt av Altmarkdomen visar att dessa principer har iakttagits.
III. Felaktigheter i den överklagade domen vid bedömningen av att den ekonomiska åtgärden är oförenlig med unionsreglera om statligt stöd. Åtgärden kan inte snedvrida konkurrensen.
Tribunalen beaktade inte att marknaden för allmän lokaltrafik i Kampanien under den aktuella perioden (1996–2002) liksom nu, inte var utsatt för konkurrens. Konsessionen gav upphov till en ensamrätt. Det kan inte förekomma konkurrens ”om markanden” eller ”på marknaden”.
IV. Felaktigheter i den överklagade domen vad gäller att kommissionens beslut ska ges företräde framför den nationella domen. Felaktig tillämpning av de processuella garantier som ges enligt förordning nr 659/99 (2) (förordning nr 1589/2015) (3) . Felaktig tillämpning av principen om berättigade förvändningar.
Tribunalen har underlåtit att beakta nationell praxis som uppkommit mer än fem år innan kommissionens beslut antogs. Anförd rättspraxis är således utan betydelse, eftersom den inte hänvisar till särskilda fall. Consiglio di Stato har, när den tolkat förordning nr 1191/69, använt sin exklusiva behörighet. Kommissionen har i förevarande fall inte någon exklusiv beslutanderätt. Den långa tid som förflutit mellan domen i vilken unionsrätten tillämpades och kommissionens beslut har gett upphov till berättigade förväntningar. Consiglio di Stato saknar inte kunskap om de tillämpade bestämmelserna utan det är kommissionens tolkning som är annorlunda.
V. Felaktigheter i den överklagade domen vad gäller tillämpningen av förordning nr 1370/2007 (4) vid bedömningen av huruvida åtgärden är förenlig med unionsrätten. Bristande motivering.
Kommissionen antog sitt beslut på felaktig rättslig grund, eftersom förordning nr 1370/2007 inte var tillämplig, då den trädde ikraft efter domen om ersättning från Cosiglio di Stato på grundval av förordning nr 1191/69.
(1) Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT L 156, 1969, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 1 s. 64)
(2) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1)
(3) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9)
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 2007, s. 1)
Full & Egal Universal Law Academy