Mål T-318/18: Talan väckt den 22 maj 2018 – Amazon EU och A mot kommissionen
Talan väckt den 22 maj 2018 – Amazon EU och A mot kommissionen
(Mål T-318/18)
2018/C 276/82Rättegångsspråk: engelskaParter
Sökande: Amazon EU Sàrl (Luxemburg, Luxemburg) och A, Inc. (Seattle, Washington, Förenta staterna) (ombud: advokaterna D. Paemen, M. Petite och A. Tombiński)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökandena yrkar att tribunalen ska
—
i första hand, ogiltigförklara artiklarna 1 och 4 i kommissionens beslut av den 4 oktober 2017 om det statliga stöd SA.38944 (2014/C) (f.d. 2014/NN) som Luxemburg genomfört till förmån för Amazon, i vilket det fastställs att Luxemburg beviljade LuxOpCo olagligt stöd under perioden maj 2006-juni 2014 genom ett förhandsbesked i skattefrågor som meddelades år 2003 ( 1 );
—
i andra hand, ogiltigförklara artiklarna 2 och 4 i beslutet, och
—
under alla omständigheter förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökandena nio grunder.
1.
Första grunden: Beslutet åsidosätter artikel 107.1 i FEUF, eftersom det i beslutet inte fastställs att sökandena har fått någon fördel i förhållande till de jämförbara företag som åberopats av sökandena.
—
Den direkta bevisning som visar att den ersättning som LuxOpCo faktiskt betalade för de immateriella tillgångarna under den relevanta tidsperioden var förenlig med armlängdsprincipen, och således att 2003 års ATC inte gav LuxOpCo en faktisk fördel i form av en sänkning av beskattningsunderlaget, beaktas inte i beslutet.
2.
Andra grunden: Beslutet åsidosätter artikel 107.1 FEUF, fastställandet i beslutet att det finns en fördel grundas på en felaktig analys av de funktioner som LuxOpCo och Amazon European Holding Technologies S.C.S har.
—
Analysen i beslutet av de funktioner som Amazon European Holding Technologies S.C.S. (nedan kallat LuxSCS) och LuxOpCo utför innehåller flera olika grundläggande fel, både vad gäller felaktig rättstillämpning och sakfel. Med anledning av dessa fel är den tillämpning av nettomarginalmetoden och det första fastställandet av förekomsten av en fördel, vilka görs i nämnda beslut inte giltiga.
3.
Tredje grunden: Beslutet åsidosätter artikel 41 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och principen om god förvaltningssed, eftersom samtliga bevis inte beaktades vid fastställandet av en fördel i beslutet.
—
Den bevisning som fanns i handlingarna i ärendet bedömdes inte med den mån av omsorg och opartiskhet som krävs.
4.
Fjärde grunden: Beslutet åsidosätter artikel 107.1 FEUF och motiveringsskyldigheten, eftersom fastställandet i beslutet att det föreligger en fördel baseras på en ersättning som åsidosätter armlängdsprincipen.
—
Fastställandet i beslutet att det föreligger en fördel antyder att LuxOpCo borde ha betalat ett internpris som uppenbart inte är förenligt med armlängdsprincipen och är därför ogrundat.
5.
Femte grunden: Beslutet åsidosätter artikel 107.1 FEUF, eftersom det i beslutet inte visas att det föreligger en fördel enligt det subsidiära fastställandet.
—
Det subsidiära fastställandet i beslutet att 2003 års ATC gav LuxOpCo en ekonomisk fördel eftersom den baserades på tre felaktiga metodval bygger på en felaktig bedömning av LuxOpCos respektive LuxSCS roll, och är därför ogrundad.
6.
Sjätte grunden: Beslutet åsidosätter artikel 107.1 FEUF, eftersom 2003 års ATC i beslutet felaktigt bedöms vara en individuell ad hoc åtgärd, vilket leder till att beslutet felaktigt baseras på en presumtion om selektivitet.
—
Eftersom beslutet grundas på en felaktig bedömning av 2003 års ATC som en individuell ad hoc åtgärd tillämpas felaktigt i delen ”Huvudsakligt fastställande av selektivitet” i beslutet, en presumtion om selektivitet för att det ska kunna konstatera att 2003 års ATC är av selektiv art.
7.
Sjunde grunden: Beslutet åsidosätter artikel 107.1 FEUF och principen om rättssäkerhet, eftersom analysen i beslutet av selektivitet baseras på en felaktig referensram.
—
Luxemburgs allmänna administrativa praxis om internpriser omfattas inte av referensramen enligt det subsidiära fastställandet av selektivitet i beslutet, vilket åsidosätter tillämplig rättspraxis.
8.
Åttonde grunden: Beslutet åsidosätter principen om rättssäkerhet, principen om förbud mot retroaktiv tillämpning, icke-diskrimineringsprincipen och en väsentlig formföreskrift, eftersom bedömningen av huruvida 2003 års ATC är giltig görs med hänvisning till OECD:s riktlinjer som tillkommit efter det omtvistade förhandsbeskedet.
—
I beslutet tillämpas och bedöms sökandena och Luxemburg utefter normer i 2017 års OECD riktlinjer för internprissättning, vilka publicerades efter det att kommissionen inledde förfarandet enligt artikel 108.2 och långt efter antagandet av 2003 års ATC, vilket åsidosätter principen om förbud mot retroaktiv tillämpning och är diskriminerande.
9.
Nionde grunden: Beslutet åsidosätter artikel 17 i förordning 2015/1589 ( 2 ), eftersom det i beslutet fastställs att stödet ska återkrävas trots att den tillämpliga preskriptionstiden redan har löpt ut.
—
Återkravet i beslutet är rättsstridigt, eftersom som den preskriptionstid på 10 år som föreskrivs i artikel 17 i förordning 2015/1589 har löpt ut.
( 1 ) Kommissionens beslut (EU) 2018/859 av den 4 oktober 2017 om det statliga stöd SA.38944 (2014/C) (f.d. 2014/NN) som Luxemburg genomfört till förmån för Amazon [delgivet med nr C(2017) 6740] (EUT L 153, 2018, s. 1)
( 2 ) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9, och rättelse i EUT L 159, 2016, s. 23)