Mål T-363/18: Talan väckt den 5 juni 2018 – Nippon Chemi-Con Corporation mot kommissionen
C2942018SV5210120180605SV0067521543
Talan väckt den 5 juni 2018 – Nippon Chemi-Con Corporation mot kommissionen
(Mål T-363/18)2018/C 294/67Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Nippon Chemi-Con Corporation (Tokyo, Japan) (ombud: advokaterna H. Niemeyer, M. Röhrig, D. Schlichting och I. Stoicescu)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
i dess helhet eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut av den 21 mars 2018 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.40136 – kondensatorer),
—
alternativt ogiltigförklara artikel 2 g i kommissionens beslut av den 21 mars 2018,
—
alternativt sätta ned de böter som ålagts sökanden i artikel 2 g i kommissionens beslut av den 21 mars 2018 i enlighet med kommissionens fria prövningsrätt enligt artikel 261 FEUF och artikel 31 o förordning 1/2003,
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
1.
Första grunden: Åsidosättande av rätten att yttra sig och av artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna
Sökanden har gjort gällande att kommissionen åsidosatte rätten att yttra sig att genom att inte ge tillgång till alla de handlingar i målet som den hänvisade till i det omstridda beslutet, genom att inte lämna ut all bevisning som potentiellt talar till sökandens fördel, genom att underlåta att utfärda ett ytterligare meddelande om invändningar för att kompensera bristerna i det ursprungliga meddelandet om invändningar, i stället för en skrivelse med en redogörelse för de faktiska omständigheterna och genom att underlåta att ge tillräcklig tillgång till protokoll från möten med de andra parterna.
2.
Andra grunden: Kommissionen underlät att lämna exakt och konsekvent bevisning för en överträdelse med inverkan på EES under hela den tid som den påstådda överträdelsen pågick.
Kommissionen underlät vidare att lämna exakt och konsekvent bevisning för en överträdelse med inverkan på EES under hela den tid som den påstådda överträdelsen pågick, särskilt avseende EEC-mötena (1998–2003) samt trepartsmöten och multilaterala möten och deras inverkan på EES mellan åren 2009 och 2012.
3.
Tredje grunden: Det fanns inte någon bevisning för en enda, fortlöpande överträdelse
Enligt sökanden lyckades kommissionen inte att styrka att en enda, fortlöpande överträdelse förelåg som omfattade alla slag av påstådda möten beträffande alla elektrolytkondensatorer av aluminium och alla tantalelektrolytkondensatorer under 14 års tid och som hade inverkan på EES, eftersom den vare sig fastställde en övergripande plan med ett enda, konkurrensbegränsande ekonomiskt mål för den erfordrade standarden eller styrkte att ett kompletterande samband förelåg mellan de olika mötena.
4.
Fjärde grunden: Det förelåg inte någon överträdelse på grund av syftet
Kommissionen påstås även ha misslyckats med att styrka att det konkurrensbegränsande beteendet var en överträdelse på grund av syftet, eftersom de förmenta utbytena av upplysningar om framtida priser och tillgång under mötena och kontakter med relevans för EES-försäljning var sporadiska och hade mycket begränsad omfattning.
5.
Femte grunden: Kommissionens bristande behörighet
Kommissionen gjorde vidare felaktigt gällande att den hade behörighet att avgöra den påstådda överträdelsen. den förebringade nämligen inte tillräcklig bevisning för att den påstådda överträdelsen hade samband med EES. Kommissionen ignorerade bevisning för att, i huvudsak, inget av de bilaterala mötena och trepartsmötena hade någon inverkan på försäljningen till EES, eftersom kontakterna var inriktade på utomeuropeiska kunder. Kommissionen styrkte inte sina påståenden att de japanska kondensarortillverkarna deltog i mötena i syfte att minska konkurrensen inom EES.
6.
Sjätte grunden: Åsidosättande avartikel 23.2 och 23.3 i förordning nr 1/2003, ( 1 ) kommissionens riktlinjer för beräkning av böter ( 2 ) och grundläggande principer om åläggande av böter, särskilt principen om likabehandling och proportionalitetsprincipen
Sökanden har slutligen gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 23.2 och 23.3 i förordning nr 1/2003, kommissionens riktlinjer för beräkning av böter och grundläggande principer om åläggande av böter, särskilt principen om likabehandling och proportionalitetsprincipen, när den fann att försäljningsvärdet var oproportionerligt och underlät att beakta att den påstådda överträdelsens samband med EES var begränsat.
( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).
( 2 ) Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2)
Full & Egal Universal Law Academy