7.1.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 4/31
Talan väckt den 15 oktober 2018 – Polskie Górnictwo Naftowe i Gazownictwo S.A. mot Europeiska kommissionen
(Mål T-616/18)
(2019/C 4/42)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Sökande: Polskie Górnictwo Naftowe i Gazownictwo S.A. (Warszawa, Polen) (ombud: E. Buczkowska och M. Trepka, juridiska rådgivare)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 24 maj 2018 om ett förfarande enligt artikel 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 54 i EES-avtalet (Ärende AT.39816 – Gasförsörjning i tidigare handelsled i Central- och Östeuropa), (1) som avslutar nämnda förfarande, enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG], (2) genom att förordna att de åtaganden som gjorts av det offentligrättsliga aktiebolaget Gazprom och Gazprom Export LLC (nedan Gazprom) den 15 mars 2018 är juridiskt bindande, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
1.
Första grunden: Det är uppenbart att kommissionen i sitt beslut åsidosatt artikel 9 i förordning nr 1/2003, jämförd med artikel 102 FEUF, och proportionalitetsprincipen; kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning av bevisningen och den gjorde fel då den fann att de invändningar som framställts i ärende AT.39816 avseende Gazproms villkorande för gasleveranser till Polen att kontroll erhålls över gasinfrastrukturen i Polen inte var motiverade, varvid kommissionen till följd av detta fel godtog åtaganden från Gazprom som inte motsvarade de invändningar som framställts i detta avseende.
2.
Andra grunden: Det är uppenbart att kommissionen åsidosatt artikel 9 i förordning nr 1/2003, jämförd med artikel 102 FEUF, och proportionalitetsprincipen, i det att kommissionen godtog åtaganden från Gazprom angående tillämpningen av oskäliga och uppenbart för höga priser, varvid dessa åtaganden inte på ett adekvat sätt motsvarar kommissionens invändningar, inbegripet själva kärninnehållet i dessa invändningar, oavsett att den dominerande aktören har tillämpat uppenbart för höga priser.
3.
Tredje grunden: Det är uppenbart att kommissionen åsidosatt artikel 9 i förordning nr 1/2003, jämförd med artikel 102 FEUF, och proportionalitetsprincipen, i det att kommissionen godtog åtaganden från Gazprom angående territoriella begränsningar, varvid dessa åtaganden inte på ett adekvat sätt motsvarar kommissionens invändningar, de är selektiva och återger redan ingångna åtaganden från den dominerande aktören i andra ärenden, som knappast medför att denna ändrat sitt beteende.
4.
Fjärde grunden: Det är uppenbart att kommissionen åsidosatt artikel 7 FEUF, jämförd med artikel 194.1 FEUF, i det att kommissionen antagit ett beslut i strid med de målsättningar som unionen ställt upp inom ramen för sin energipolitik; kommissionen underlät därvid att beakta den negativa inverkan som beslutet kommer att få på den europeiska gasmarknaden, och beslutet kommer ytterligare att förstärka isoleringen och bibehållandet av icke-konkurrensmässiga villkor på gasmarknaderna i de stater som ligger i Öst- och Centraleuropa i förhållande till Västeuropa, trots att målsättningen med unionens energipolitik är att integrera dessa marknader och säkerställa likvärdiga konkurrensförhållanden på samtliga marknader inom unionen.
5.
Femte grunden: Det är uppenbart att kommissionen åsidosatt artikel 18.1 FEUF, och likabehandlingsprincipen, på grund av diskrimineringen mellan, å ena sidan, de av Gazproms avtalsparter som är verksamma på marknaderna i länderna i Central- och Östeuropa (inbegripet sökanden), och, å andra sidan, de av Gazproms avtalsparter som är verksamma på marknaderna i länderna i Västeuropa, trots att dessa båda grupper är verksamma på samma gasmarknad i unionen och i denna mån omfattas av bestämmelserna i artikel 102 FEUF och artikel 194.1 FEUF och av de sekundärrättsliga rättsakter som antagits med dessa fördragsbestämmelser som rättslig grund.
6.
Sjätte grunden: Kommissionen har gjort sig skyldig till maktmissbruk samt åsidosatt väsentliga formföreskrifter, i det att kommissionen antagit ett beslut som rent objektivt strider mot målsättningen med artikel 9 i förordning nr 1/2003 och att kommissionen i samband med handläggningen av ärende AT.39816 uppenbart överskridit de befogenheter som tillkommer kommissionen på området.
(1) EUT C 258, 2018, s. 6.
(2) EGT L 1, 2003, s. 1.